Man blir ju knäpp i huvudet av att flytta... Det bara är så... Inte nog med att man har en miljard prylar att packa. Man ska göra en massa viktiga saker. Säga upp elen, flytta telefon och bredband (det går inte så smidigt för mig just nu), man ska fixa hemförsäkringen och mycket mer. Samtidigt som det packas och grejas ska man även lyckas med konsten att visa lägenheten. Inte för att vara den som är den, men förstår folk hur svårt det är att packa en liten liten lägenhet och samtidigt hålla någon form av ordning och visa "titta vad rymligt det är". Ummm... Kanske inte så lätt. Men vem vill eg hyra en lägenhet på 42kvm på 4200kr? Men, efter 6 st visningar så visade det sig att någon ville ha lägenheten. Tyvärr så ville personen inte ha den tidigare. Så jag står med hyran för maj med. Rätt ohett... Men min kära svärmor (som lätt kan vinna pris i bästa svärmors-tävlingen) har sagt att jag inte behöver betala hyra medans jag bor där hos dem medans jag betalar här.
Nu är planene såhär. Packa packa packa! Sen håller jag på och bråkar en hel del med glocalnet som inte vill släppa sina 3 månaders uppsägningstid på 3 månader. Och som fått för sig att jag ska vänta i 20-30 dagar efter den 14:e då telefonen flyttas, på mitt internet. Ursäkta, men telia som jag byter till, kan se till att jag får en mindre störning... Altså, de kan flytta mitt bredband snabbt som en liten blå. Sedan upptäckte jag någonting sjukt intressant igår. Jag testade mitt nät. 8mb. Nu är det ju så att jag betalar för 24mb! Kom igen. Jag borde få pengar tillbaka för över det året jag har haft dem... Men jag tycker de kan visa god vilja att lämna över mig till Telia. Men jag får mer svar idag på hur de ska göra. Jag var vansinnig igår på glocalnet. Och jag kommer fortsätta vara det idag...
Alexis var här i helgen och hjälpte mig att greja med en del. Det var behövligt. Vissa saker kan man bar ainte göra själv. Så är det. End of story... Och framför allt fick jag sova. Det hjälpte inte mot gårdagskvällens ångestattack där jag hyperventilerade i 40 minuter. Men det är sånt man får räkna med...
Tänk att jag ska få lov att ta plats i en familj. Vara välkommen... Det verkar sticka i ögonen på en viss moster till mig. Men hon dömer ut mig utan att känna mig... Tråkigt nog. Men men... Det kasnke blir så när man glömmer vad man har gått igenom, hur man själv har betett sig och rättfärdigar även saker som stöld från barn. Låt mig aldrig glömma vad jag har gjort så jag aldrig slutar att lära mig från mina misstag. Men någonting som inte är ett misstag är att flytta. Att börja om lite, få nogonstans att landa. Och få ge det bästa av sig själv. Spännande! Och jag har faktiskt fått någon att kalla mamma... Min svärmor... Hon är en äkta mamma! Hon betyer mycket för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar