Den helt underbara och älskvärda hund Kate finns inte mer. Det känns konstigt. Vi hade så många planer. Vi hoppades på fler kullar. Hennes första var det 9 st i. Söta små kräk =P Jag och min älskade hade diskuterat att jag har sånt tålamod så jag skulle kunna ta det där med klickerträning. Han skulle starta en agility-kurs på sin hundklubb. Hon var den hunden som fick en att lugna ner sig. Som man mådde så bra av att klappa. Jag hade inte känt henne länge när hon fick sin kull. Men hon lät mig vara med där inne hos henne. Hur underbart är inte det då? Hon accepterade mig. Alexis sa att hon gärna la sig mellan honom och hans tjejkompisar. Men jag fick gärna sitta nära honom. Jag kände mig accepterad och omtyckt. Och jag accepterade henne och tyckte så enormt mycket om henne. Hon var en klippa... Hon är mycket saknad i familjen. Kommer kännas konstigt att inte bli hälsad avb henne nästa gång jag kommer dit.
Lilla Kate omkom i en tåg-olycka. Jag hoppas att hon har det bra där uppe i hundarnas paradis och får äta allt hon vill och ligga och sola i en lagom härlig sol där allt bara är perfekt... Kommer alltid få en klump i halsen av att se bilder på henne. Men hon gav mig mycket den korta tid jag kände henne. Hon lärde mig att vara mindre rädd för hundar. Hon var en underbar lärare för mig i hundarnas värld. Tack Kate!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar