Jag har varit lite småduktig inför lucia och jul. Bakat lussekatter. Dock kom det in ett problem i bilden. Vi var nyss och storhandlade och det är som ett jävla tetris där inne nu. Det får bara inte plats mer skit! Så stackars oss... Vi måste äta upp allt. Jag som är saffransgalen och allt grinar inte för det =)
Kärestan min är lite sur för att jag har fått honom att gilla saffran. han är lite småsur ibland för att jag fått honom att gilla sånt han inte gillar egentligen. Typ bondomelett, hemmagjorda köttbullar osv. Vissa saker är inte hans grej. Men så kom jag in i bilden och så ändrade allt på sig. Jag tycker det är lite roligt. Jag förstår att inte alla orkar stå och göra köttbullar jämt, konstant och ständigt. Det gör inte jag heller. Ingen är perfekt helt enkelt. Men jag gillar inte köpeköttbullar (mer än mamma scans när de är kalla). Alla köttbullar är så förjordat sega. Det är som en läderbit. Jag älskar en saftig härlig hemmagjord bit. Funderar på att göra pannbiff eller Köttfärslimpa i veckan. Får se vad som händer och sker. Är ju mycket mer utöver de vanliga sysslorna just nu. Iom att julen kryper närmare och närmare.
Men min duktighet till trots kan jag inte komma undan det jag fasar för varje vinter. Min ledvärk. Den är värre i år än förra året. Dock inte lika farlig som ett annat år. Men nu börjar det snart bli outhärdligt. Jag blir lättare trött, lättare grinig men jag kan inte sova. Så det kan vara lite av ett helvete. Nu är ju ett till smärteproblem. En visdomstand som har krupit upp mer och mer. Men det ser ut som det har blivit ärrvävnad på kinden och att kinden växer ihop med tandköttet på fel ställe. Jag har konstant tokont. Kan inte äta allt och när jag äter nåt är det som att stå och retas med en kobra. Den hugger tillbaka tillslut... Så nu har jag två uppdrag att ta itu med när jag hinner med. Doktorn och tandläkaren. Vad ska man säga?
Men men... Jag drömmer än om en härlig jul med härligt innehåll. Det ska bli riktigt trevligt =)
söndag 13 december 2009
fredag 11 december 2009
Tiden går för fort... Ändå för långsamt...
Nu ligger jag i sängen och webbar på min sjukt sega laptop. Det är mycket tankar som flyter runt får jag erkänna. Men det är ju bara att vänta. Det är ju ändå en kommande jul som alla andra år. Jag tänker mycket på min mamma och min syster. Nästa höst hade hon blivit 10år. Vad gör ungar numera när de är tio. Jag vet ju att det inte är samma som när en annan var liten. Trots att det ändå är 16 års skillnad så går tiden och utveckligen mycket snabbare än när en annan var liten. När jag var tio, då hade jag ingen dator. Jag visste inte ens vad internet var. Jag satt hemma hos mormor och hennes man ibland och spelade lite olika spel som fanns i bios. Jag fick lära mig att hitta spelen den vägen. Det är ganska långt från bios-spel till world of warcraft som jag spelar idag... Men jag har iaf köpt en present till syrran och hennes tio-årsdag. Hon brukade få en stor nalle från ikea. Hon fick den av mig när hon föddes. Den var så stor så trots att hon var 13-månader när hon dog så hade hon inte hunnit växa ikapp den. Hon älskade den. Och musik. Det är så många tänk om när man förlorar någon som är så liten. Det är klart att det är många tänk om ang att jag förlorade min mamma med. Men det är ändå inte samma tänk om. Min syster var ändå den jag skulle följa och försvara mot all världens ondska. Dock kunde jag ju inte försvara henne den morgonen...
Många tycker det är pinsamt och besvärligt när man pratar om döden. För mig är det så förbaskat naturligt. Även om det är jobbigt vissa dagar och jag inte kan yttra ett ord om det. Men då är det för nära... Då är såret för öppet. Men jag har alltid haft en relation till döden. Min mamma var ofta ledsen över sin mormor. Hennes mormor dog samma år som jag föddes. Så vi pratade mycket om det. Vi stod ju varandra såpass nära att jag fick veta det mesta. Sedan -91 dog mammas morfar. Honom stod jag nära. Dock fick jag inte gå på hans begravning för min mormor ville inte att jag skulle se henne gråta. Jag minns att jag låg i hallen på dagis och var ledsen hela dagen. Ibland förstår barn mer än de vuxna tror... Jag har alltid pratat med honom, bubben. För många saker kunde jag inte prata med nån om när jag var mindre och han kunde ju inte säga nät. Men ändå finnas. Finns inte folk kvar så länge vi har dem i våra hjärtan?
Döden slog till igen sommaren -01 då två personer i alingsås blev påkörda av en tmmerlastbil. Jag har aldrig riktigt förstått vad som hände. Men Anna och Johan påverkade många den sommaren. Sedan kom den 11 oktober 2001 då min familj dog en tidig morgon i branden hemma. Orsaken är okänd men... Jag har mina tankar om det. Det krossade hela min värld på ett sätt många inte har förståelse för. Jag hade haft det jobbigt innan med mina föräldrar och den relationen. Inte för att jag var ett krångligt barn, tvärt om. De kunde bara inte hantera sina roller som föräldrar alla gånger. Och det klandrar jag dem inte för. Men är man 17år och har en mamma som är 34år och en syster på 13 månader förväntar man sig inte beskedet att man har förlorat dem båda för all framtid. Dessutom måste socialen informera när man är under 18år. Skitkass regel om ni frågar mig...
Sedan fick min mormors man cancer -03 och dog -04. Ett år längre än förväntat med den aggressiva och icke behandlingsbara han hade. Det tog hårt. Han var den mormor behövde. Hon blev sig aldrig lik efter att han dog. Mormor dog -08. Men mest av brustet hjärta tror jag.
Alla dessa släktingar ligger på en och samma plats. Jag går alltid och tänder ljus för alla sex. För alla har påverkat mig både positivt och negativt i mitt liv. Tom min mammas mormor som jag inte hade träffat. Men som jag blev jämförd med i mitt sätt att vara.
Det viktiga är nog att man pratar med sin familj och sin släkt om hur man vill ha det. Jag visste hur min mamma ville ha det. Och det är jag glad för. Hon fick ligga där resten av familjen låg. Det är inte farligt att tala om döden. Jag tror det är farligare att inte göra det. För när den dagen väl kommer, och det gör den för alla, då slipper man tänka "tänk om min kära inte ville ha det såhär".
Jag vet vad jag vill. Jag vill ligga på samma ställe som min mamma och syster. Helst i samma grav. Dock planerar jag inte att dö på en sjutusans massa år. Så jag kanske hinner ändra mig till att jag vill ligga på griftegården med min make? Jag vill bli kremerad. Att bli äten av maskar skrämmer mig. Jag vill inte att det ska vara ett tvång till "kalas" efter. Precis som min mamma inte ville det. Jag vill att folk kommer i sina bekvämaste kläder, hur slitna och håliga de än är. Inte sina finaste. För det är inte vad jag går ut på. Jag är en bekväm mysbyxmänniska. Med fårskinnstofflor... Jag vill ha en enkel begravning. Inte massa blommor. Ge mig dem när jag lever istället. Då kan jag njuta av dem. Eftersom de är en del av det levande och jag njuter av att leva (för det mesta iaf). Jag vill ha glad musik. Och jag vill ha en präst. Dock inte de mest sorgsna psalmer man kan hitta. Jag vill ha de som handlar om att man är värd nåt. Som min konfirmationssång. "Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du". Folk får inte glömma att de är värdefulla. För annars lever de döda inte vidare...
Nej, jag tycker man ska lära sina barn om döden. Jag visste att den fanns och blev inte lika rädd för den som mina vänner. Som försvann när det var som jobbigast. Men antagligen visste inte de hur de skulle hantera en sörjande människa. Så de valde att inte hantera alls. Kanske de inte fått lära sig? Tror man om förälder måste ta tag i det. Hur obehagligt det än kan vara. Jag har förlorat alla de som stod mig nära. De som faktiskt har betytt nåt för mig och min utveckling. Jag har släktingar i livet. Inte några som jag har en regelbunden kontakt med. Inte ens alla jag har kontakt med alls. Men döden är en del av mitt liv varje dag. Jag tom dra ett "min mamma är död"-skämt med kärestan. Han förstår och skrattar. Han vet med när han ska hålla om mig när saknaden är för stor. Han vet att jag går sönder för en stund på insidan. Men så länge närheten finns är allt ändå ok i slutändan.
Nej, julen tar definitivt mycket på en när man tänker på de som inte finns kvar. Men, jag jobbar på och ser fram emot julen för första gången sedan jag var ca 6år. Framsteg kallas det =) Jag tror att jag kan påverka mitt nu. Jag vet att saker och ting blir vad man gör de till. Och det är vad jag satsar på nu. Sen har jag stor hjälp av kärestan med min inre problem. De man inte får tala om. De jag är ärlig om. Men så mycket är en del av livet. Och livet är en del av mig. Man får omfamna och acceptera det bäst man kan. Det gör iaf jag. Sen har jag upp och ner som alla andra här i världen. Som att jag inte kan sova... Som att mina leder håller på att ta kål på mig för tillfället (tror han snart tvingar iväg mig till doktorn). Men, det är små problem i det stora hela. För jag ska göra mitt liv till det bästa liv jag kan tänka mig. Även med mina erfarenheter. Kanske tom tack vare?
Många tycker det är pinsamt och besvärligt när man pratar om döden. För mig är det så förbaskat naturligt. Även om det är jobbigt vissa dagar och jag inte kan yttra ett ord om det. Men då är det för nära... Då är såret för öppet. Men jag har alltid haft en relation till döden. Min mamma var ofta ledsen över sin mormor. Hennes mormor dog samma år som jag föddes. Så vi pratade mycket om det. Vi stod ju varandra såpass nära att jag fick veta det mesta. Sedan -91 dog mammas morfar. Honom stod jag nära. Dock fick jag inte gå på hans begravning för min mormor ville inte att jag skulle se henne gråta. Jag minns att jag låg i hallen på dagis och var ledsen hela dagen. Ibland förstår barn mer än de vuxna tror... Jag har alltid pratat med honom, bubben. För många saker kunde jag inte prata med nån om när jag var mindre och han kunde ju inte säga nät. Men ändå finnas. Finns inte folk kvar så länge vi har dem i våra hjärtan?
Döden slog till igen sommaren -01 då två personer i alingsås blev påkörda av en tmmerlastbil. Jag har aldrig riktigt förstått vad som hände. Men Anna och Johan påverkade många den sommaren. Sedan kom den 11 oktober 2001 då min familj dog en tidig morgon i branden hemma. Orsaken är okänd men... Jag har mina tankar om det. Det krossade hela min värld på ett sätt många inte har förståelse för. Jag hade haft det jobbigt innan med mina föräldrar och den relationen. Inte för att jag var ett krångligt barn, tvärt om. De kunde bara inte hantera sina roller som föräldrar alla gånger. Och det klandrar jag dem inte för. Men är man 17år och har en mamma som är 34år och en syster på 13 månader förväntar man sig inte beskedet att man har förlorat dem båda för all framtid. Dessutom måste socialen informera när man är under 18år. Skitkass regel om ni frågar mig...
Sedan fick min mormors man cancer -03 och dog -04. Ett år längre än förväntat med den aggressiva och icke behandlingsbara han hade. Det tog hårt. Han var den mormor behövde. Hon blev sig aldrig lik efter att han dog. Mormor dog -08. Men mest av brustet hjärta tror jag.
Alla dessa släktingar ligger på en och samma plats. Jag går alltid och tänder ljus för alla sex. För alla har påverkat mig både positivt och negativt i mitt liv. Tom min mammas mormor som jag inte hade träffat. Men som jag blev jämförd med i mitt sätt att vara.
Det viktiga är nog att man pratar med sin familj och sin släkt om hur man vill ha det. Jag visste hur min mamma ville ha det. Och det är jag glad för. Hon fick ligga där resten av familjen låg. Det är inte farligt att tala om döden. Jag tror det är farligare att inte göra det. För när den dagen väl kommer, och det gör den för alla, då slipper man tänka "tänk om min kära inte ville ha det såhär".
Jag vet vad jag vill. Jag vill ligga på samma ställe som min mamma och syster. Helst i samma grav. Dock planerar jag inte att dö på en sjutusans massa år. Så jag kanske hinner ändra mig till att jag vill ligga på griftegården med min make? Jag vill bli kremerad. Att bli äten av maskar skrämmer mig. Jag vill inte att det ska vara ett tvång till "kalas" efter. Precis som min mamma inte ville det. Jag vill att folk kommer i sina bekvämaste kläder, hur slitna och håliga de än är. Inte sina finaste. För det är inte vad jag går ut på. Jag är en bekväm mysbyxmänniska. Med fårskinnstofflor... Jag vill ha en enkel begravning. Inte massa blommor. Ge mig dem när jag lever istället. Då kan jag njuta av dem. Eftersom de är en del av det levande och jag njuter av att leva (för det mesta iaf). Jag vill ha glad musik. Och jag vill ha en präst. Dock inte de mest sorgsna psalmer man kan hitta. Jag vill ha de som handlar om att man är värd nåt. Som min konfirmationssång. "Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du". Folk får inte glömma att de är värdefulla. För annars lever de döda inte vidare...
Nej, jag tycker man ska lära sina barn om döden. Jag visste att den fanns och blev inte lika rädd för den som mina vänner. Som försvann när det var som jobbigast. Men antagligen visste inte de hur de skulle hantera en sörjande människa. Så de valde att inte hantera alls. Kanske de inte fått lära sig? Tror man om förälder måste ta tag i det. Hur obehagligt det än kan vara. Jag har förlorat alla de som stod mig nära. De som faktiskt har betytt nåt för mig och min utveckling. Jag har släktingar i livet. Inte några som jag har en regelbunden kontakt med. Inte ens alla jag har kontakt med alls. Men döden är en del av mitt liv varje dag. Jag tom dra ett "min mamma är död"-skämt med kärestan. Han förstår och skrattar. Han vet med när han ska hålla om mig när saknaden är för stor. Han vet att jag går sönder för en stund på insidan. Men så länge närheten finns är allt ändå ok i slutändan.
Nej, julen tar definitivt mycket på en när man tänker på de som inte finns kvar. Men, jag jobbar på och ser fram emot julen för första gången sedan jag var ca 6år. Framsteg kallas det =) Jag tror att jag kan påverka mitt nu. Jag vet att saker och ting blir vad man gör de till. Och det är vad jag satsar på nu. Sen har jag stor hjälp av kärestan med min inre problem. De man inte får tala om. De jag är ärlig om. Men så mycket är en del av livet. Och livet är en del av mig. Man får omfamna och acceptera det bäst man kan. Det gör iaf jag. Sen har jag upp och ner som alla andra här i världen. Som att jag inte kan sova... Som att mina leder håller på att ta kål på mig för tillfället (tror han snart tvingar iväg mig till doktorn). Men, det är små problem i det stora hela. För jag ska göra mitt liv till det bästa liv jag kan tänka mig. Även med mina erfarenheter. Kanske tom tack vare?
fredag 13 november 2009
Dagens sanning
Oavsett vad du ger en kvinna, så ger hon dig något bättre. Ger du henne sädesceller, så ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, så ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, så ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende, så ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar oavsett vad du ger. Så…om du ger henne någon skit, så förvänta dig ett ton tillbaka…
Jag fick en nick och ett sant här hemma av min. Den var faktiskt ganska rolig =)torsdag 12 november 2009
Postitivt möte
Jag måste fatiskt erkänna att jag har varit enorm orolig nu när försäkringskassa utförsäkrar så många personer. Så jag tog mig dit på ett möte igår med mycket tunga tramp på min cykel. När jag väl kom dit fick jag träffa min handläggare. Eller aktivitetssamordnare som det så fint heter =) Jag blev glatt förvånad när jag var där. Hon ville inte utförsäkra mig MEN hon ville lägga upp en plan för mig. Och jag måste säga det att det var JAG som stod i fokus, inte vad politiker eller andra har bestämt. Jag fick upplagt alla alternativ jag har.
1. Jag kan skaffa en praktikplats. Det vill sig att jag hittar nån som är villig att ha mig där och lära mig. Timmar får man bestämma själv. Men hon tyckte som jag att gå ut för hårt är ingen god idé. Hon är nöjd om jag bara är där en eller två timmar i veckan. Till att börja med.
2. Jag kan plugga en kurs antingen på folkhögskolan eller på distans. Det gör jag som jag vill. De kan hjälpa till med kurslitteratur. Vet dock inte med hur mycket men det är iaf nåt. Jag har ju ändå en del kurser från gymnasiet att ta upp. Så varför inte?
3. Jag kan börja träna eller dyl och få hjälp med det. Dock är inte rörelser utanför hemmet och mitt wii min grej. Så jag kör på det här hemma istället. Får man träningsvärk så man börjar halta är det nog ett effektivt medel iaf.
Jag funderar såhär... Jag kan nog ta mig en kurs iaf tex svenska eller engelska. Nåt basic som jag kan ganska bra och inte behöver känna mig dränkt i. Sedan kan jag kanske ta den kursen på 12 vekor på folkhögskolan som hon pratade om. Jag vill dock få lite mer info om det och se vad det innebär att man ska göra där. Så länge det är nåt vettigt och inte slöseri med tid. Det gör jag så bra på egen hand...
Det som känns skönt är att detta kommer handla om att jag ska bygga upp mitt självförtroende, få upp energin lite och faktiskt göra någon nytta. Det känns helt underbart. Det kommer sannerligen inte vara lätt alla gånger. Men har inte alla människor det så ibland?
Helgen kommer att bli intressant dock. Kommer en spelkompis ner som vi kallar Ezzie. Ska blir hur kul som helst. På lördag ska vi ut till svärmor så han får träffa henne med och hon honom. Vi spelar ju alla ihop. Så Här hemma kommer det bli jag, kärestan, Ezzie och farbror i helgen. Jag ska försöka vara en god värdinna och mata alla så gott jag kan. Vi ska på lördag även dricka sprit, och sjunga lite på lips. Tror det kommer bli en fantastisk kväll och en fantastisk bakfylla på söndag =) Men vi har ju våra datorer att samlas vid =) Tror det kommer bli toppn och att "programmet" kommer att funka perfa för oss alla
1. Jag kan skaffa en praktikplats. Det vill sig att jag hittar nån som är villig att ha mig där och lära mig. Timmar får man bestämma själv. Men hon tyckte som jag att gå ut för hårt är ingen god idé. Hon är nöjd om jag bara är där en eller två timmar i veckan. Till att börja med.
2. Jag kan plugga en kurs antingen på folkhögskolan eller på distans. Det gör jag som jag vill. De kan hjälpa till med kurslitteratur. Vet dock inte med hur mycket men det är iaf nåt. Jag har ju ändå en del kurser från gymnasiet att ta upp. Så varför inte?
3. Jag kan börja träna eller dyl och få hjälp med det. Dock är inte rörelser utanför hemmet och mitt wii min grej. Så jag kör på det här hemma istället. Får man träningsvärk så man börjar halta är det nog ett effektivt medel iaf.
Jag funderar såhär... Jag kan nog ta mig en kurs iaf tex svenska eller engelska. Nåt basic som jag kan ganska bra och inte behöver känna mig dränkt i. Sedan kan jag kanske ta den kursen på 12 vekor på folkhögskolan som hon pratade om. Jag vill dock få lite mer info om det och se vad det innebär att man ska göra där. Så länge det är nåt vettigt och inte slöseri med tid. Det gör jag så bra på egen hand...
Det som känns skönt är att detta kommer handla om att jag ska bygga upp mitt självförtroende, få upp energin lite och faktiskt göra någon nytta. Det känns helt underbart. Det kommer sannerligen inte vara lätt alla gånger. Men har inte alla människor det så ibland?
Helgen kommer att bli intressant dock. Kommer en spelkompis ner som vi kallar Ezzie. Ska blir hur kul som helst. På lördag ska vi ut till svärmor så han får träffa henne med och hon honom. Vi spelar ju alla ihop. Så Här hemma kommer det bli jag, kärestan, Ezzie och farbror i helgen. Jag ska försöka vara en god värdinna och mata alla så gott jag kan. Vi ska på lördag även dricka sprit, och sjunga lite på lips. Tror det kommer bli en fantastisk kväll och en fantastisk bakfylla på söndag =) Men vi har ju våra datorer att samlas vid =) Tror det kommer bli toppn och att "programmet" kommer att funka perfa för oss alla
lördag 17 oktober 2009
Jag har varit en sjukling =(
Jag fick så himla ont i halsen och mandlarna svullnade upp. Gick till vårdcentralen och fick veta att det var virus. Virus är inget man kan få penicillin mot utan man får glatt(?) knata hem och krya på sig bäst man kan. Det tog typ två veckor och banning från två födelsedagsfiranden innan jag var frisk nog att ta mig ut igen. Jag var så dålig att kräestan fick stoppa ner mig i sängen och flytta in dator och hela köret så jag inte skulle avlida av tristess. Han är gullig han. Serverade mig maten i sängen och gjorde allt jag bad om. Ändå saknade jag honom. Han var heeeeela långa vägen ute i vardagsrummet. Inte lätt att vara ynklig och sjuk...
Efter det har jag inte blivit riktigt bra. Och det är flera veckor sedan. Ena morgonen vaknade jag upp med ont i hela kroppen. Kändes som träningsvärk fast ändå inte. Och alla min körtlar var uppsvullna. Googlade lite och hittade att det kunde vara körtelfeber. Vad gör man åt det? Man får vänta ut det. Så jag sket i vårdcentralen när det ändå skulle läka ut av sig själv. Vad är meningen med att lägga ut pengar på ett "krya på dig"? Under denna perioden fick jag hem lips. Jag kunde tyvärr inte sjunga nåt men det har jag tagit igen senare må ni tro =)
Kroppen har inte riktigt velat hänga med det senaste. Jag mår ganska dåligt till och från och har ingen energi. Har lyckats få ont i magen på de lite mer kvinnliga delarna. Nu har jag även börjat blöda lite. Brösten ömmar så jag tror jag ska dö. Och i ena bröstet är det som att jag har hårda bomullslängor instoppade på undersidan. Antar att det är körtlarna? Dock är det inte så skönt när allt på en gör ont...
Annars gör jag itne så mycket numera mer än att försöker krya på mig och inte ge upp. Tyvärr har en av mina favoritsidor blivit hackade. 4fota. Känns för jävla tråkigt att inte kunna följa lilla fendi på hennes väg till toppen ;) Tyvärr kan jag itne höra av mig till hon som äger sidan då jag inte har hennes mailadress eller nåt =S När Fendi väl får valpar vill jag ju ha en. En hane helst... För då kanske livet har ordnat upp sig lite mer och man har råd med en hund. Och sen är det ju dottern till den hunden som kärestan tränade mycket och som dog för ett tag sedan. Vi har ju insider info om vem hon ev kommer att paras med. Så det binder ihop jättefina hundar. Och det är ju riktigt kul! Men man vet ju aldrig. Om armbågar och allt är som de ska. Men det får vi la hoppas på =) För jag vill verkligen ha en liten hane att fostra och träna. En härlig liten familjemedlem helt enkelt. Aussie har ju så stor personlighet. Det märks när de är där. Jag som alltid har varit rädd för hundar gillar ändå denna rasen. Så varför inte? Bara att hoppas att min allergi mot hundar inte blir värre. Då är det jobbigt...
Oh well... Inatt lär det inte bli sova av. En granne fyller 30. Och det är han som har folk hos sig som inte är tysta direkt. busvisslar och har sig...Men jag kommer ikapp mig på lite serier om inte annat. Och det är ju alltid trevlig. Man får vårda den lilla tid man har här i livet =)
Efter det har jag inte blivit riktigt bra. Och det är flera veckor sedan. Ena morgonen vaknade jag upp med ont i hela kroppen. Kändes som träningsvärk fast ändå inte. Och alla min körtlar var uppsvullna. Googlade lite och hittade att det kunde vara körtelfeber. Vad gör man åt det? Man får vänta ut det. Så jag sket i vårdcentralen när det ändå skulle läka ut av sig själv. Vad är meningen med att lägga ut pengar på ett "krya på dig"? Under denna perioden fick jag hem lips. Jag kunde tyvärr inte sjunga nåt men det har jag tagit igen senare må ni tro =)
Kroppen har inte riktigt velat hänga med det senaste. Jag mår ganska dåligt till och från och har ingen energi. Har lyckats få ont i magen på de lite mer kvinnliga delarna. Nu har jag även börjat blöda lite. Brösten ömmar så jag tror jag ska dö. Och i ena bröstet är det som att jag har hårda bomullslängor instoppade på undersidan. Antar att det är körtlarna? Dock är det inte så skönt när allt på en gör ont...
Annars gör jag itne så mycket numera mer än att försöker krya på mig och inte ge upp. Tyvärr har en av mina favoritsidor blivit hackade. 4fota. Känns för jävla tråkigt att inte kunna följa lilla fendi på hennes väg till toppen ;) Tyvärr kan jag itne höra av mig till hon som äger sidan då jag inte har hennes mailadress eller nåt =S När Fendi väl får valpar vill jag ju ha en. En hane helst... För då kanske livet har ordnat upp sig lite mer och man har råd med en hund. Och sen är det ju dottern till den hunden som kärestan tränade mycket och som dog för ett tag sedan. Vi har ju insider info om vem hon ev kommer att paras med. Så det binder ihop jättefina hundar. Och det är ju riktigt kul! Men man vet ju aldrig. Om armbågar och allt är som de ska. Men det får vi la hoppas på =) För jag vill verkligen ha en liten hane att fostra och träna. En härlig liten familjemedlem helt enkelt. Aussie har ju så stor personlighet. Det märks när de är där. Jag som alltid har varit rädd för hundar gillar ändå denna rasen. Så varför inte? Bara att hoppas att min allergi mot hundar inte blir värre. Då är det jobbigt...
Oh well... Inatt lär det inte bli sova av. En granne fyller 30. Och det är han som har folk hos sig som inte är tysta direkt. busvisslar och har sig...Men jag kommer ikapp mig på lite serier om inte annat. Och det är ju alltid trevlig. Man får vårda den lilla tid man har här i livet =)
onsdag 23 september 2009
Det var ett tag sedan vi sågs....
Det har hänt så mycket att jag inte har hunnit med! Har lyckats med konsten att flytta en gång till. Ja, helt otroligt. Nu bor jag i en tvåa. Jag trivs bra förutom med grannarna. Men men... Så är det...
Har kommit på mig själv med att börja älska att laga mat mer och mer nu... Gjort massa god mat och lärt mig massor av nya saker.
Så nu har jag planerat mat fram till måndag
Torsdag:
Baka honungs och äpplebröd
Quich Lorraine (ost och skinkpaj)
Göra black and white för fredag (en chokladefterrätt som ska vara till fredagsmyset)
Fredag:
Råstekt potatis med kött och brunsås
Göra piroger att frysa in för lata dagar
Lördag:
Tacopaj
Söndag:
Pasta Carbonara
Måndag:
Hemmagjort pizza
Nu är det ju bara det att orken ska hålla. Men det får jag ge mig tusan på att det ska göra och inte fastna vid datorn =P Är kul att vara lvl 80 med min präst. Dock kan det bli lagom tröttsamt att heala jämt. Men jag kör ibland shadow med så det är lugna luckan då...
Nya tag och nytt liv på bloggen. Äntligen!
Har kommit på mig själv med att börja älska att laga mat mer och mer nu... Gjort massa god mat och lärt mig massor av nya saker.
Så nu har jag planerat mat fram till måndag
Torsdag:
Baka honungs och äpplebröd
Quich Lorraine (ost och skinkpaj)
Göra black and white för fredag (en chokladefterrätt som ska vara till fredagsmyset)
Fredag:
Råstekt potatis med kött och brunsås
Göra piroger att frysa in för lata dagar
Lördag:
Tacopaj
Söndag:
Pasta Carbonara
Måndag:
Hemmagjort pizza
Nu är det ju bara det att orken ska hålla. Men det får jag ge mig tusan på att det ska göra och inte fastna vid datorn =P Är kul att vara lvl 80 med min präst. Dock kan det bli lagom tröttsamt att heala jämt. Men jag kör ibland shadow med så det är lugna luckan då...
Nya tag och nytt liv på bloggen. Äntligen!
onsdag 15 april 2009
framflyttade flyttdatum, utelåsning, telia krånglar
Mitt flyttdatum har flyttats till den 17/4. Det fick jag reda på för inte så längesedan. Men eftersom det är en massa fotbollsgrejer i helgen för ungarna var det bäst så. Men jag kommer få panikpacka/tokpacka och försöka sova så lite som möjligt. Men det ska nog inte vara några problem. Brukar inte vara det....
Sedan är jag i skrivande stund utelåst från min lägenhet. Alexis låste in mina nycklar. Insåg jag när jag åkt hela vägen hem och ska öppna dörren. Så jag köpte honom en tågbiljett. Låssmed är inte kul då de bryter sig upp och måste byta hela låset. Dyyyyyyrt.... Så var det grejen att han faktiskt skulle ha kommit hit då. Men det kommer en snubbe med taxi och säger att det är inställt och att han ska köra dem till skogen i nån liten liten håla där de inte ens har ett stationshus... Jag ringer sj. Enligt dem har tåget visst gått i tid. Men när det hade gått 10 minuter hade det inte alls gjort det. Och han var där 10 minuter innan med... Så han och en till som skulle med tåget sitter fast i en liten håla. Jag ringde tillslut Alexis farbror. Så de lämnar av den andra snubben i den staden de skulle till. Och sedan kommer de hit. Hans farbror är verkligen en go person som alltid ställer upp om han kan. Jag har ingen koll på när de kommer. Men jag hoppas på att det är snart iaf. Jag sitter ju här och fryser... Såklart har jag ingen jacka. Tur att man kan vara inne. Och de har fortfarande inte sparkat ut mig... Jag som bara köpte en shake och cheesecake.
Sen krånglar telia. De hittar inte huset som jag ska bo i. Det känns inte riktigt bra. Och kopplar de inte in det på samma telestation som det andra huset på gården är jag rätt körd. Då kan jag inte ha internet. Och det funkar inte för mig. Visst, svärmor låter mig låna. Men ändå...
Nån som vet hur jobbigt det är att sitta och vara skitnödig på max och ha fobi för offentliga toaletter?! Gick på en annan som jag betalade fem spänn för förut på torget. Där inne var det vidrigt. Smutsigt, luktade kiss till förbannelse och inte ens ringen såg ren ut. Så jag gjorde mig ett skudd av papper. Och det tar ju sin lilla tid. Men men... Hoppas att de är på g snart. Börjar känna mig rastlös och orolig. Känner mig rätt sliten med för den delen.... Men men...
ALDRIG glömma sin nyckel någonstans. ALDRIG! För det hjälper inte hur det brukar vara i en situation som denna... Jag brukar inte glömma min nyckel...
Sedan är jag i skrivande stund utelåst från min lägenhet. Alexis låste in mina nycklar. Insåg jag när jag åkt hela vägen hem och ska öppna dörren. Så jag köpte honom en tågbiljett. Låssmed är inte kul då de bryter sig upp och måste byta hela låset. Dyyyyyyrt.... Så var det grejen att han faktiskt skulle ha kommit hit då. Men det kommer en snubbe med taxi och säger att det är inställt och att han ska köra dem till skogen i nån liten liten håla där de inte ens har ett stationshus... Jag ringer sj. Enligt dem har tåget visst gått i tid. Men när det hade gått 10 minuter hade det inte alls gjort det. Och han var där 10 minuter innan med... Så han och en till som skulle med tåget sitter fast i en liten håla. Jag ringde tillslut Alexis farbror. Så de lämnar av den andra snubben i den staden de skulle till. Och sedan kommer de hit. Hans farbror är verkligen en go person som alltid ställer upp om han kan. Jag har ingen koll på när de kommer. Men jag hoppas på att det är snart iaf. Jag sitter ju här och fryser... Såklart har jag ingen jacka. Tur att man kan vara inne. Och de har fortfarande inte sparkat ut mig... Jag som bara köpte en shake och cheesecake.
Sen krånglar telia. De hittar inte huset som jag ska bo i. Det känns inte riktigt bra. Och kopplar de inte in det på samma telestation som det andra huset på gården är jag rätt körd. Då kan jag inte ha internet. Och det funkar inte för mig. Visst, svärmor låter mig låna. Men ändå...
Nån som vet hur jobbigt det är att sitta och vara skitnödig på max och ha fobi för offentliga toaletter?! Gick på en annan som jag betalade fem spänn för förut på torget. Där inne var det vidrigt. Smutsigt, luktade kiss till förbannelse och inte ens ringen såg ren ut. Så jag gjorde mig ett skudd av papper. Och det tar ju sin lilla tid. Men men... Hoppas att de är på g snart. Börjar känna mig rastlös och orolig. Känner mig rätt sliten med för den delen.... Men men...
ALDRIG glömma sin nyckel någonstans. ALDRIG! För det hjälper inte hur det brukar vara i en situation som denna... Jag brukar inte glömma min nyckel...
lördag 11 april 2009
Påsken på gården
Den vita tvillingen (den andra är svart) ligger och gottar sig under frukostenVar ute igår morse och tog lite kort på fåren, hundarna och alla andra djur här. Det var riktigt trevligt. Solen sken och alla var glada. Lammen var riktigt söta. Igår kväll var de ute och skuttade som små tokar. Stångas lite med sina tråkiga syskon som ligger och bara latar sig eller som bara vill käka. De är grymt söta kan jag meddela.
Lotte och Voice Sitter och ser söta ut i moronsolen
Här har vi Lotte och besökaren Voice som är tänkt att bli årets kärlekspar =P De är jäkligt söta ihop och det är inte långt ifrån. och fud vad han är fin den hunden! Jag som då är hundrädd. Men han är jordens snällaste. Han är stor dock. Men snäll som bara den! Lugn och fin. Och han lyssnar bra med. Det är skönt. Det är lite så att jag vill ha honom. Kan inte jag få honom? =P Men nej, det kommer jag ju inte. Men han är riktigt fin. Kommer bli fina valpar av dem. Vet inte hur många valpar det kan tänkas bli. Men det är ett bra gäng som redan är bokade. Minst 5 vad jag vet. Så det kan ev vara hela kullen som redan är bokade. Det vet man aldrig. Men söta lär de bli iaf. Hoppas på många blue merle för det är nog lite min favorit-täckning. Men sen är lotte svart och fin med så... Men men...
Idag är det iaf påskafton och det har varit äggjakt i nyvakenheten. (Jag slapp att hosta som en galning imorse) Vart bara kissnödig och rätt morgonsnorig. Så det gick faktiskt att soma om. I en härlig sked eftersom jag frös en del efter att ha knatat ut tidigt som bara den i morgonrock. Det var mys hur som haver att krypa ner och säga att man fryser och få lite mer på sig och sin goa man som kramar och värmer (även om han somnade fortare än jag och snarkade högt som tusan =P )
Sedan blir det påskmat och "farbror" kommer hit. Blir nog en hel del spelsnack där. Han spelar ju oxå world of warcraft. Och jag är ju hans chef i spelet ;) Det är iinte dåligt =P Men han levlar lite för fort för min smak.... Men men... Det är roligt när man hittar folk med samma intresse. =)
Nu ska jag försöka att inte somna på mitt tangentbord... Jag hade nog kunnat sova i hundra år till...
fredag 10 april 2009
Då har Russin flyttat
Nu har lillla gumman flyttat. Det verkar som hon trivs som fisken i vatten här som jag väntade mig. Hon hoppar och klättrar lite överallt i huset. Men det verkar lite som att hon vet att det finns mer än bara där hon får vara. Eller så känner hon sig bara så säker att hon vill utforska resten av huset. Rätt gulligt så stursk man kan vara när man eg är så liten och rädd för allt =P
Telia ringde mig igår. Det är platsbrist så det verkar lite svårt att koppla in telefon. Ursäkta, men vad betyder det? Det har ju funnits telefon i huset innan... Men men... Jag hoppas de kopplar in det på rätt station och att de itne tänker gräva. För fel station betyder inget internet... Panik på byrån då kan jag lova... Och om de ska hålla på och gräva och skit. Gissa om jag ska få betala. *suck*
Jag tycker det känns konstigt att inte vara hemma och packa nu när jag ska flytta. Men, nu är det ju ändå så att det är påsk. Och det ska ju grejas lite här innan jag ska flytta in med så... Det blir nog bra ändå.
Idag känner jag mig lite låg. Lite inne i mig själv på nåt sätt. Vet itne varför riktigt. Kanske det håller på att sjunka in allt som jag inte har haft tid att tänka på innan. Jag har verkligen varit superstressad. Och nu när man får slappna av... Det är ju då allt brukar komma sägs det. Sen kan det vara så att jag har sovit dåligt inatt med. SOM VANLIGT ska jag hålla på och hosta hela jävla natten. Jag börjar bli trött på det. Inte konstigt att jag har ont i haslen så fort jag vaknar och går med skiten hela dan =/ Så vaknar man halv sex på morgonen när man somnat först vid 1 och man är kissnödig och hostar som en tok. Det är bar att klä på sig och sätta sig ute i det fria (var en jäkla fin morgon för övrigt) filosofera när man sitter där med byxorna till knäna och försöka att inte hosta. Den där goda morgonciggen kan man bara glömma... Den finns inte just nu.
Nej, jag måste komma på ett sätt att inte vakna av all min snuva, allt mitt hostande, allt pipande i luftrören och verkligen sova ordentligt. Jag känner att jag behöver det. Idag är det lite zombie varning på mig. Jag kommer inte orka nåt tror jag. Får ju inte så mycket sömn. Jäkla allergier och astma!
Telia ringde mig igår. Det är platsbrist så det verkar lite svårt att koppla in telefon. Ursäkta, men vad betyder det? Det har ju funnits telefon i huset innan... Men men... Jag hoppas de kopplar in det på rätt station och att de itne tänker gräva. För fel station betyder inget internet... Panik på byrån då kan jag lova... Och om de ska hålla på och gräva och skit. Gissa om jag ska få betala. *suck*
Jag tycker det känns konstigt att inte vara hemma och packa nu när jag ska flytta. Men, nu är det ju ändå så att det är påsk. Och det ska ju grejas lite här innan jag ska flytta in med så... Det blir nog bra ändå.
Idag känner jag mig lite låg. Lite inne i mig själv på nåt sätt. Vet itne varför riktigt. Kanske det håller på att sjunka in allt som jag inte har haft tid att tänka på innan. Jag har verkligen varit superstressad. Och nu när man får slappna av... Det är ju då allt brukar komma sägs det. Sen kan det vara så att jag har sovit dåligt inatt med. SOM VANLIGT ska jag hålla på och hosta hela jävla natten. Jag börjar bli trött på det. Inte konstigt att jag har ont i haslen så fort jag vaknar och går med skiten hela dan =/ Så vaknar man halv sex på morgonen när man somnat först vid 1 och man är kissnödig och hostar som en tok. Det är bar att klä på sig och sätta sig ute i det fria (var en jäkla fin morgon för övrigt) filosofera när man sitter där med byxorna till knäna och försöka att inte hosta. Den där goda morgonciggen kan man bara glömma... Den finns inte just nu.
Nej, jag måste komma på ett sätt att inte vakna av all min snuva, allt mitt hostande, allt pipande i luftrören och verkligen sova ordentligt. Jag känner att jag behöver det. Idag är det lite zombie varning på mig. Jag kommer inte orka nåt tror jag. Får ju inte så mycket sömn. Jäkla allergier och astma!
tisdag 7 april 2009
Flyttsnurr
Man blir ju knäpp i huvudet av att flytta... Det bara är så... Inte nog med att man har en miljard prylar att packa. Man ska göra en massa viktiga saker. Säga upp elen, flytta telefon och bredband (det går inte så smidigt för mig just nu), man ska fixa hemförsäkringen och mycket mer. Samtidigt som det packas och grejas ska man även lyckas med konsten att visa lägenheten. Inte för att vara den som är den, men förstår folk hur svårt det är att packa en liten liten lägenhet och samtidigt hålla någon form av ordning och visa "titta vad rymligt det är". Ummm... Kanske inte så lätt. Men vem vill eg hyra en lägenhet på 42kvm på 4200kr? Men, efter 6 st visningar så visade det sig att någon ville ha lägenheten. Tyvärr så ville personen inte ha den tidigare. Så jag står med hyran för maj med. Rätt ohett... Men min kära svärmor (som lätt kan vinna pris i bästa svärmors-tävlingen) har sagt att jag inte behöver betala hyra medans jag bor där hos dem medans jag betalar här.
Nu är planene såhär. Packa packa packa! Sen håller jag på och bråkar en hel del med glocalnet som inte vill släppa sina 3 månaders uppsägningstid på 3 månader. Och som fått för sig att jag ska vänta i 20-30 dagar efter den 14:e då telefonen flyttas, på mitt internet. Ursäkta, men telia som jag byter till, kan se till att jag får en mindre störning... Altså, de kan flytta mitt bredband snabbt som en liten blå. Sedan upptäckte jag någonting sjukt intressant igår. Jag testade mitt nät. 8mb. Nu är det ju så att jag betalar för 24mb! Kom igen. Jag borde få pengar tillbaka för över det året jag har haft dem... Men jag tycker de kan visa god vilja att lämna över mig till Telia. Men jag får mer svar idag på hur de ska göra. Jag var vansinnig igår på glocalnet. Och jag kommer fortsätta vara det idag...
Alexis var här i helgen och hjälpte mig att greja med en del. Det var behövligt. Vissa saker kan man bar ainte göra själv. Så är det. End of story... Och framför allt fick jag sova. Det hjälpte inte mot gårdagskvällens ångestattack där jag hyperventilerade i 40 minuter. Men det är sånt man får räkna med...
Tänk att jag ska få lov att ta plats i en familj. Vara välkommen... Det verkar sticka i ögonen på en viss moster till mig. Men hon dömer ut mig utan att känna mig... Tråkigt nog. Men men... Det kasnke blir så när man glömmer vad man har gått igenom, hur man själv har betett sig och rättfärdigar även saker som stöld från barn. Låt mig aldrig glömma vad jag har gjort så jag aldrig slutar att lära mig från mina misstag. Men någonting som inte är ett misstag är att flytta. Att börja om lite, få nogonstans att landa. Och få ge det bästa av sig själv. Spännande! Och jag har faktiskt fått någon att kalla mamma... Min svärmor... Hon är en äkta mamma! Hon betyer mycket för mig...
Nu är planene såhär. Packa packa packa! Sen håller jag på och bråkar en hel del med glocalnet som inte vill släppa sina 3 månaders uppsägningstid på 3 månader. Och som fått för sig att jag ska vänta i 20-30 dagar efter den 14:e då telefonen flyttas, på mitt internet. Ursäkta, men telia som jag byter till, kan se till att jag får en mindre störning... Altså, de kan flytta mitt bredband snabbt som en liten blå. Sedan upptäckte jag någonting sjukt intressant igår. Jag testade mitt nät. 8mb. Nu är det ju så att jag betalar för 24mb! Kom igen. Jag borde få pengar tillbaka för över det året jag har haft dem... Men jag tycker de kan visa god vilja att lämna över mig till Telia. Men jag får mer svar idag på hur de ska göra. Jag var vansinnig igår på glocalnet. Och jag kommer fortsätta vara det idag...
Alexis var här i helgen och hjälpte mig att greja med en del. Det var behövligt. Vissa saker kan man bar ainte göra själv. Så är det. End of story... Och framför allt fick jag sova. Det hjälpte inte mot gårdagskvällens ångestattack där jag hyperventilerade i 40 minuter. Men det är sånt man får räkna med...
Tänk att jag ska få lov att ta plats i en familj. Vara välkommen... Det verkar sticka i ögonen på en viss moster till mig. Men hon dömer ut mig utan att känna mig... Tråkigt nog. Men men... Det kasnke blir så när man glömmer vad man har gått igenom, hur man själv har betett sig och rättfärdigar även saker som stöld från barn. Låt mig aldrig glömma vad jag har gjort så jag aldrig slutar att lära mig från mina misstag. Men någonting som inte är ett misstag är att flytta. Att börja om lite, få nogonstans att landa. Och få ge det bästa av sig själv. Spännande! Och jag har faktiskt fått någon att kalla mamma... Min svärmor... Hon är en äkta mamma! Hon betyer mycket för mig...
Älskade lilla Kate finns inte mer
Den helt underbara och älskvärda hund Kate finns inte mer. Det känns konstigt. Vi hade så många planer. Vi hoppades på fler kullar. Hennes första var det 9 st i. Söta små kräk =P Jag och min älskade hade diskuterat att jag har sånt tålamod så jag skulle kunna ta det där med klickerträning. Han skulle starta en agility-kurs på sin hundklubb. Hon var den hunden som fick en att lugna ner sig. Som man mådde så bra av att klappa. Jag hade inte känt henne länge när hon fick sin kull. Men hon lät mig vara med där inne hos henne. Hur underbart är inte det då? Hon accepterade mig. Alexis sa att hon gärna la sig mellan honom och hans tjejkompisar. Men jag fick gärna sitta nära honom. Jag kände mig accepterad och omtyckt. Och jag accepterade henne och tyckte så enormt mycket om henne. Hon var en klippa... Hon är mycket saknad i familjen. Kommer kännas konstigt att inte bli hälsad avb henne nästa gång jag kommer dit.
Lilla Kate omkom i en tåg-olycka. Jag hoppas att hon har det bra där uppe i hundarnas paradis och får äta allt hon vill och ligga och sola i en lagom härlig sol där allt bara är perfekt... Kommer alltid få en klump i halsen av att se bilder på henne. Men hon gav mig mycket den korta tid jag kände henne. Hon lärde mig att vara mindre rädd för hundar. Hon var en underbar lärare för mig i hundarnas värld. Tack Kate!
fredag 27 mars 2009
msn irriterar mig
Msn är jobbigt ibland. När det inte funkar som det ska. Jag har ju ingen hotmail. Då blir det genast 10 000 gånger svårare att hitta hur man ändrar lösen. Ska det vara så bara för att man inte väljer deras mailtjänst? http://login.live.com/login.srf?wa=wsignin1.0&rpsnv=10&ct=1238112194&rver=5.5.4177.0&wp=MBI&wreply=http:%2F%2Fmail.live.com%2Fdefault.aspx&lc=1053&id=64855&mkt=sv-SE är den superkorta adressen jag fick av en vän för att logga in på mitt ID-konto... svettigt värre att navigera sig fram där med...
Grejen är att jag är ganska övertygad om att mitt konto är kapat. varför blir jag annars utloggad vid samma tid och har problem varje natt... Mönster är inte slump...
Men jag lyckades klicka mig vidare till min sida och ändra mitt lösen. får hoppas att det funkar bättre nu...
Grejen är att jag är ganska övertygad om att mitt konto är kapat. varför blir jag annars utloggad vid samma tid och har problem varje natt... Mönster är inte slump...
Men jag lyckades klicka mig vidare till min sida och ändra mitt lösen. får hoppas att det funkar bättre nu...
onsdag 25 mars 2009
flyttstress
det är kosntigt, även om man tycker att man har massor av tid när man ska flytta så har man itne det. det är tusen och sedan tusen saker att göra som man inte har tänkt på. Jag har varit duktig och fixat med telefon och internet iaf. Då känner mansig duktig. Men ännu duktigare känner man sig när man har fixat sin hemförsäkring.
Snart ska jag ha mitt avslutande samtal med min kurator. Sedan ska jag byta min p-stav den tredje. Då kommer jag nog gnälla och vara lite nervös...
Det ska bli skönt när allt är över. då man kan ta det lite lugnt igen. Då man kan koncentrera sig på sitt hem och inte känna att man är mellan två hem och i 40 kartonger...
Annars händer det inte mycket mer än att jag grejar och donar inför flytten... Har haft två som kikat på lägenheten här men ingen var intresserad. så det ska komma två till imorgon. Får hoppas att nån vill ha så snart som möjligt så jag slipper majs hyra... Man kan ju alltid hoppas iaf. Men får la se...
Märks att lilla russin märker av att det är nåt på g. hon är så himlans gosig och skriker på mig om jag inte sitter ner. och just nu låser hon mina armar genom att lägga sig tvärs över dem. Hon är söt. Men det är lite jobigt med...
Hon ska få flytta innan mig. Dagen innan långfredagen kommer kära svärmor och hämtar mig och katten. så ska vi passa på att ta med så mycket vi kan oxå. Sedan firar vi påsk med familjen. Och på tisdagen åker jag hem igen. Då stannar min lilla primadonna lvar hos Alexis och underhåller honom istället för mig :P Så får jag ta det sista utan att tänka att hon komemra tt krossas. Sedan kommer min kära man på fredagen till mig igen. Och hjälper mig med det där som ska göras dagen innan man flyttar. Och på lördagen efter påsk går flyttlasset (så vitt jag vet). Veckan därefter kommer jag att åka tillbaka och städa ut lägenheten här. Sedan ska nycklarna lämnas in. Och allt ska hämtas här som man städar med. Sedan är jag klar! Sedan är jag inte mellan två hem i 40 kartonger. Sedan bor jag någonstans. Det känns rätt skönt. Men men... Man får leva i nuet och försöka packa det man kan som man inte akut behöver. eg behöver man ju bara lite i köket och ett gäng kläder. annars klarar man ju sig eg... smink och duschsaker kan ju underlätta läget så man inte luktar luffare iofs... Men jag tror att man rent generellt sett har för mycket saker... Men kanske det är det som gör ett hem? Som ger en trygghet? Men vad vet jag...
Snart ska jag ha mitt avslutande samtal med min kurator. Sedan ska jag byta min p-stav den tredje. Då kommer jag nog gnälla och vara lite nervös...
Det ska bli skönt när allt är över. då man kan ta det lite lugnt igen. Då man kan koncentrera sig på sitt hem och inte känna att man är mellan två hem och i 40 kartonger...
Annars händer det inte mycket mer än att jag grejar och donar inför flytten... Har haft två som kikat på lägenheten här men ingen var intresserad. så det ska komma två till imorgon. Får hoppas att nån vill ha så snart som möjligt så jag slipper majs hyra... Man kan ju alltid hoppas iaf. Men får la se...
Märks att lilla russin märker av att det är nåt på g. hon är så himlans gosig och skriker på mig om jag inte sitter ner. och just nu låser hon mina armar genom att lägga sig tvärs över dem. Hon är söt. Men det är lite jobigt med...
Hon ska få flytta innan mig. Dagen innan långfredagen kommer kära svärmor och hämtar mig och katten. så ska vi passa på att ta med så mycket vi kan oxå. Sedan firar vi påsk med familjen. Och på tisdagen åker jag hem igen. Då stannar min lilla primadonna lvar hos Alexis och underhåller honom istället för mig :P Så får jag ta det sista utan att tänka att hon komemra tt krossas. Sedan kommer min kära man på fredagen till mig igen. Och hjälper mig med det där som ska göras dagen innan man flyttar. Och på lördagen efter påsk går flyttlasset (så vitt jag vet). Veckan därefter kommer jag att åka tillbaka och städa ut lägenheten här. Sedan ska nycklarna lämnas in. Och allt ska hämtas här som man städar med. Sedan är jag klar! Sedan är jag inte mellan två hem i 40 kartonger. Sedan bor jag någonstans. Det känns rätt skönt. Men men... Man får leva i nuet och försöka packa det man kan som man inte akut behöver. eg behöver man ju bara lite i köket och ett gäng kläder. annars klarar man ju sig eg... smink och duschsaker kan ju underlätta läget så man inte luktar luffare iofs... Men jag tror att man rent generellt sett har för mycket saker... Men kanske det är det som gör ett hem? Som ger en trygghet? Men vad vet jag...
måndag 9 mars 2009
Jag ska bli sambo
Allt har gått så fort. Nu är det planerat att jag ska bli sambo. Jag ska hyra en stuga på svärförldrarnas gård. Kan säga att charmfaktorn på det lilla huset är enormt. Dock finns det ingen toalett. Än. Så tills vidare blir det till att gå in och göra sina ärenden där. Och när de sover och man inte vill väcka 4 hundar som börjar skälla tar man det ute i det fria och låter vinden smeka rumpan ;)
Jag och Alexis har spenderat lite tid med att tapetsera vårat vardagsrum. Nu har ju inte jag varit med och valt tapeterna. Det gjordes innan vi bestämde att vi skulle bo ihop. Men jag kan bara säga såhär, det blev grymt fint! Jag älskar färgen massor! Och fondväggen (som vi behövde lite hjälp med då mösterpassning är lite lurigt för förstagångstapetserare) blev grymt snygg med! Det kommer bli ett jättefint rum där! Vi ska ju göra om rätt mycket med huset. Villket är roligt. Att man får göra nåt så att det är anpassat efter hur vi vill ha det (till skillnad från en del hyreslägenheter jag har bott i som man undrar hur de har tänkt när de valt tapeter...
Förra helgen var svärfar, Alexis och jag i min mormors hus och valde ut lite saker. Ja, jag lyckades välja så mycket tunga saker att det blev helt tokigt tungt för dem att böra. Känner mig tacksam att de offrade sina kroppar på att hjälpa mig. Sekretären och stereon (med LP-spelare) står inne i huset. Mitt kära linneskåp får stå ute och hålla fåren sällskap tills vidare... Tills vi har byggt ut lite. Och i helgen var min käresta hos mig och hjälpte mig att börja packa och han fixade nåt som har stört mig sååå länge och som nu nästan hade blivit en omöjlighet i mitt liv. Han rensade avloppen i mitt kök! Jag har aldrig varit med om att det har blivit stopp i nåt avlopp. Och jag har bott på många ställen under mina 7år. Men jag påminnde honom om våran deal. Den dagen vi får barn tar jag bajsblöjorna så länge han tar avlopp. Jag klarar ju knappt av rester som hamnat i vasken liksom....
Många verkar tycka att jag är konstig som väljer att flytta så nära mina svärföräldrar. Och att min käresta vill bo så nära dem och inte bryta sig ur bot. Men grejen är ju att jag trivs oerhört bra med familjen. Och vi kommer ju ha vårat egna lilla krypin. Vårt egna hus. Jag hade aldrig kunnat bo med dem så om det inte vore för att jag trivs så bra med dem och att jag har möjligheten att dra mig undan. Men visst är jag nervös. Fröken har ändå bott själv i 7år. Och jag är van vid min mat och mina märken på ditten och datten. Allt från bordsmargarin till vad jag har i min köttfärssås. Nu är det absolut inte så att jag gnäller. Men jag vet att det kommer bli en anpassning för min del och inte bara guld och gröna skogar. Eftersom vi inte har en spis med ugn utan bara kokplattor och en vedspis i vårat hus är det säkrast att äta med de andra. Så att man inte svälter ihjäl där ute =P Och så är det skönt med lite sällskap. Tänk att jag ska sluta äta framför dator och tv varje dag och faktiskt sitta vid ett bord med andra som normala människor gör. Det hade man aldrig kunnat tro ;)
Jg och lilla Russin (min kära katt) bodde ju två veckor vid jul och nyår hos familjen och ute i det lilla huset. Hon trivdes som fisken på vatten. Eller som katten på gården... Hon kommer bli kattens gård =) Dock får hon vara en innekatt. Hon är snart 7år (vad tiden flyger förbi) och har ju sin hjärnskada. Hon skulle bli uppäten av räven där ute fortare än fortast. Hundarna skulle jaga henne. Och sen är hon itne vaccinerad. Sånt behövs ju inte om man bor i lägenhet och har en innekatt. Jag tänkte dock att jag skulle kolla upp när vi har flyttat dit om hon behöver vaccineras. Det är ju lätt att man drar med sig skit in. Även om hon ska vara inne vill jag veta om det finns en risk. Då får vi ta henne till vetrinären och ge henne en spruta. Och jag kommer vara en nojig liten kattmamma som måste ge henne masa gott när vi komemr hem =P Såklart! Alexis säger att hon är bortskämd. Jag säger att hon är bortskämd på kärlek och omtanke. Ho nska minsann passa sig för att gå någonstans där hon inte får vara. I huset blir största oron att hon ska hoppa upp på vedspisen när vi eldar. Det blir rätt varmt där... Men iom att vi sätter in en vedkamin kanske det inte blir så farligt om vi eldar mest i den?
Jag är nervös och har tusen saker att göra innan flytten. Och så ska jag byta bort mitt nedrans glocalnet. MINST en gång om dan blir jag utslängd från att surfa. Ett tag var jag utan när i 36 timmar. Och så kan de inte leverera så snabbt bredband ute på landet. Får se om telia kan göra ett bättre jobb. Dessutom tänker jag trådlöst så att jag kan greja när jag är inne i stora huset med. För om den svarta hunden Lotte (hur fin som helst) får sig en kull vill man ju hjälpa till så gott man kan med valparna när de är på jobbet osv. Och få lite gos och kel =) Hoppas bara inte hon får så många valpar som Kate. Det var jobbigt att räkna in alla när de var lite större och aldrig stod still =P
Nej, nu ska jag ta och vila lite innan jag sätter igång med att greja igen!
Jag och Alexis har spenderat lite tid med att tapetsera vårat vardagsrum. Nu har ju inte jag varit med och valt tapeterna. Det gjordes innan vi bestämde att vi skulle bo ihop. Men jag kan bara säga såhär, det blev grymt fint! Jag älskar färgen massor! Och fondväggen (som vi behövde lite hjälp med då mösterpassning är lite lurigt för förstagångstapetserare) blev grymt snygg med! Det kommer bli ett jättefint rum där! Vi ska ju göra om rätt mycket med huset. Villket är roligt. Att man får göra nåt så att det är anpassat efter hur vi vill ha det (till skillnad från en del hyreslägenheter jag har bott i som man undrar hur de har tänkt när de valt tapeter...
Förra helgen var svärfar, Alexis och jag i min mormors hus och valde ut lite saker. Ja, jag lyckades välja så mycket tunga saker att det blev helt tokigt tungt för dem att böra. Känner mig tacksam att de offrade sina kroppar på att hjälpa mig. Sekretären och stereon (med LP-spelare) står inne i huset. Mitt kära linneskåp får stå ute och hålla fåren sällskap tills vidare... Tills vi har byggt ut lite. Och i helgen var min käresta hos mig och hjälpte mig att börja packa och han fixade nåt som har stört mig sååå länge och som nu nästan hade blivit en omöjlighet i mitt liv. Han rensade avloppen i mitt kök! Jag har aldrig varit med om att det har blivit stopp i nåt avlopp. Och jag har bott på många ställen under mina 7år. Men jag påminnde honom om våran deal. Den dagen vi får barn tar jag bajsblöjorna så länge han tar avlopp. Jag klarar ju knappt av rester som hamnat i vasken liksom....
Många verkar tycka att jag är konstig som väljer att flytta så nära mina svärföräldrar. Och att min käresta vill bo så nära dem och inte bryta sig ur bot. Men grejen är ju att jag trivs oerhört bra med familjen. Och vi kommer ju ha vårat egna lilla krypin. Vårt egna hus. Jag hade aldrig kunnat bo med dem så om det inte vore för att jag trivs så bra med dem och att jag har möjligheten att dra mig undan. Men visst är jag nervös. Fröken har ändå bott själv i 7år. Och jag är van vid min mat och mina märken på ditten och datten. Allt från bordsmargarin till vad jag har i min köttfärssås. Nu är det absolut inte så att jag gnäller. Men jag vet att det kommer bli en anpassning för min del och inte bara guld och gröna skogar. Eftersom vi inte har en spis med ugn utan bara kokplattor och en vedspis i vårat hus är det säkrast att äta med de andra. Så att man inte svälter ihjäl där ute =P Och så är det skönt med lite sällskap. Tänk att jag ska sluta äta framför dator och tv varje dag och faktiskt sitta vid ett bord med andra som normala människor gör. Det hade man aldrig kunnat tro ;)
Jg och lilla Russin (min kära katt) bodde ju två veckor vid jul och nyår hos familjen och ute i det lilla huset. Hon trivdes som fisken på vatten. Eller som katten på gården... Hon kommer bli kattens gård =) Dock får hon vara en innekatt. Hon är snart 7år (vad tiden flyger förbi) och har ju sin hjärnskada. Hon skulle bli uppäten av räven där ute fortare än fortast. Hundarna skulle jaga henne. Och sen är hon itne vaccinerad. Sånt behövs ju inte om man bor i lägenhet och har en innekatt. Jag tänkte dock att jag skulle kolla upp när vi har flyttat dit om hon behöver vaccineras. Det är ju lätt att man drar med sig skit in. Även om hon ska vara inne vill jag veta om det finns en risk. Då får vi ta henne till vetrinären och ge henne en spruta. Och jag kommer vara en nojig liten kattmamma som måste ge henne masa gott när vi komemr hem =P Såklart! Alexis säger att hon är bortskämd. Jag säger att hon är bortskämd på kärlek och omtanke. Ho nska minsann passa sig för att gå någonstans där hon inte får vara. I huset blir största oron att hon ska hoppa upp på vedspisen när vi eldar. Det blir rätt varmt där... Men iom att vi sätter in en vedkamin kanske det inte blir så farligt om vi eldar mest i den?
Jag är nervös och har tusen saker att göra innan flytten. Och så ska jag byta bort mitt nedrans glocalnet. MINST en gång om dan blir jag utslängd från att surfa. Ett tag var jag utan när i 36 timmar. Och så kan de inte leverera så snabbt bredband ute på landet. Får se om telia kan göra ett bättre jobb. Dessutom tänker jag trådlöst så att jag kan greja när jag är inne i stora huset med. För om den svarta hunden Lotte (hur fin som helst) får sig en kull vill man ju hjälpa till så gott man kan med valparna när de är på jobbet osv. Och få lite gos och kel =) Hoppas bara inte hon får så många valpar som Kate. Det var jobbigt att räkna in alla när de var lite större och aldrig stod still =P
Nej, nu ska jag ta och vila lite innan jag sätter igång med att greja igen!
lördag 7 februari 2009
Utmattad
Senaste tiden har jag känt att jag är helt utmattad. Vet inte om det är sviterna av influensan som fortfarande sitter kvar. Men jobbigt är det. Känns som jag ska trilla ner och bli liggandes där.
Jag längtar till helgen. Då kommer min Alexis och hälsar på mig och vi ska ha hela helgen för oss själva och bara rå m varandra och visa varandra kärlek. Så som man bör på alla hjärtans dag. För det är ju inte presenter och ditten och datten som räknas den dagen. Det som räknas den dagen är att man visar varandra med kärlek vad man känner och vad man vill. Jag tror det kommer bli bra. Vi kommer inte ha någonting som stör oss. Jag tror det är bra för oss...
Jag längtar till helgen. Då kommer min Alexis och hälsar på mig och vi ska ha hela helgen för oss själva och bara rå m varandra och visa varandra kärlek. Så som man bör på alla hjärtans dag. För det är ju inte presenter och ditten och datten som räknas den dagen. Det som räknas den dagen är att man visar varandra med kärlek vad man känner och vad man vill. Jag tror det kommer bli bra. Vi kommer inte ha någonting som stör oss. Jag tror det är bra för oss...
torsdag 5 februari 2009
Glömska
Jag har insett att jag är rejält glömsk. Jag glömmer hur många saker som helst om dan. Det skumma är hur fort jag kan glömma saker. Jag kan tex sitta här vid datorn och tänka att jag ska gå in på en sida, klicka på bokmärken och sedan bli helt förvånad och undra vad sjutton det var jag skulle titta på. Förut gick jag ut i köket för att ta mig en liten matbit från kylen. Vad hände? Jag glömde självklart min matbit... Jag har lyckats vara så disträ att jag har glömt min fjärrkontroll i kylen.... Man kan skämt en hel del om att man är glömsk. Men ibland vill man bara skrika ut "det är inte roligt längre". För det är inte roligt just nu. Jag har så mycket tankar och idéer, men jag har ingen möjlighet att fånga upp dem....
Ringde ungdomsmottagningen med igår. Några problem... Hon jag fick prata med var la inte den mest trevliga jag har pratat med, men värst var att jag har verkligen problem och jag ska ändå behöva vänta tills den 24:e innan jag får komma och ens prata med hon som sätter in p-stav. Men de trodde inte att jag skulle kunna sätta in min p-stav hos dem... Inte om jag vill ha en som håller i fem år. Men jösses.... Den jag har haft i nu har ju inte varit inne i ens två år, och ändå krånglar det som fan. Om det nu är sånt tryck på ungdomsmottagningen tycker man att de faktiskt kan få mer personal. Funderar på att ringa till vårdcentralen eller den vanliga barnmorskan och betala lite pengar istället så jag får det gjort lite snabbare. Jag vill ha en ny stav. För hormonspiralen som vi funderade på sak tydligen göra jävligt ont att sätta in. Och jag hatar verkligen dessa "gräv-sessioner" i det privataste av det privata... Mitt underliv är heligt för mig... Nej, jag vill ha en stav (är eg två stavar)som håller länge! Än ska det inte bli några barn vad jag vet iaf...
Ringde ungdomsmottagningen med igår. Några problem... Hon jag fick prata med var la inte den mest trevliga jag har pratat med, men värst var att jag har verkligen problem och jag ska ändå behöva vänta tills den 24:e innan jag får komma och ens prata med hon som sätter in p-stav. Men de trodde inte att jag skulle kunna sätta in min p-stav hos dem... Inte om jag vill ha en som håller i fem år. Men jösses.... Den jag har haft i nu har ju inte varit inne i ens två år, och ändå krånglar det som fan. Om det nu är sånt tryck på ungdomsmottagningen tycker man att de faktiskt kan få mer personal. Funderar på att ringa till vårdcentralen eller den vanliga barnmorskan och betala lite pengar istället så jag får det gjort lite snabbare. Jag vill ha en ny stav. För hormonspiralen som vi funderade på sak tydligen göra jävligt ont att sätta in. Och jag hatar verkligen dessa "gräv-sessioner" i det privataste av det privata... Mitt underliv är heligt för mig... Nej, jag vill ha en stav (är eg två stavar)som håller länge! Än ska det inte bli några barn vad jag vet iaf...
tisdag 3 februari 2009
Händelserik helg!
I helgen var jag hemma hos Alexis. Det har verkligen hänt mycket. Vi myste på fredagen med cola, chips och dipp. Tills jag mådde dåligt iaf. Men sen låg vi och kramades en massa hela natten. Var så mysigt att skeda. Jag är en mys-junkie. Det finns ingen tvekan om det! Rätt bra eftersom jag och lilla Russin är lika på det området...
Men lördagen var la lite blandad. Jag och Alexis gjorde en smörgåstårta till hela familjen och sedan kom två av hans vänner förbi en sväng så de fick sig en bit de med. Sedan åkte vi iväg för att spela och grejer. Fick ju påpeka att jag kan faktiskt spela jag med. Vet inte vad det är med killar och spel... Senare iaf fick jag ett rejält frispel som höll oss vakna till efter 8 då jag skällde som satan i gatan rent ut sagt och vi pratade en massa. Sedan pratade vi massor på söndagen med.
Slutsatsen efter allt är iaf att han ska jobba på att bla ge mig lite mer plats i sitt liv genom att inte dumpa mig så lätt för andra aktiviteter med folk han faktiskt träffar jämt och ständigt. Vi ses ju knappt. Och att inte ge löften när han ändå sviker dem. Som ved så jag slipper frysa tex. Småsaker. Men jag pallar inte sånt. Jag lägger småsaker på hög tills jag exploderar. Och nu har han nog lärt sig att inte driva mig till den gränsen iaf... Sen har ju jag att jobba på min grej med. Att inte alltid tro att jag är ivägen eller stör. Det är mitt problem... Och kanske eg inte så litet problem heller. Men men... Jag är uppfostrad till att jag är ivägen och ska hålla mig undan och varken synas eller höras...
Men men... Allt är bra iaf och vi har båda saker att jobba på. Jag är glad över att vi kan prata om saker. Och att han gör sitt bästa för att förstå mig. Jag ställer mig dock frågan om jag gör mitt bästa för att förstå honom? Kanske bra att jag iaf ställer mig själv frågan... Man kanske alltid ska ställa sig sånna frågor och inte bara tuffa på?
Den 13:e feburari kommer Alexis till mig iaf. Då ska vi fira Alla hjärtans dag ihop. Inte för att jag vill ha en miljon presenter, eller eg nåt som kostar. Jag vill bara ha lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Så som jag vill ge lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Jag vill inte läta köpmännen ta över den dagen riktigt. Räcker kanske redan med de andra dagar som finns?
Som vanligt kan jag inte sova i tid. Jag blir typ knäpp. Skulle vara kul att kunna sova ordentligt. Jag kunde heller inte somna ordentligt eller sova ordentligt när jag vr hos Alexis. Inte en enda natt. Kan bero lite på att han snarkade så högt nu när han är aningens förkyld... Men men... Vad ska jag göra? Inga grejer tycks funka. Varken avslappning eller medicin... Det går mig rätt bra på nerverna....
Men lördagen var la lite blandad. Jag och Alexis gjorde en smörgåstårta till hela familjen och sedan kom två av hans vänner förbi en sväng så de fick sig en bit de med. Sedan åkte vi iväg för att spela och grejer. Fick ju påpeka att jag kan faktiskt spela jag med. Vet inte vad det är med killar och spel... Senare iaf fick jag ett rejält frispel som höll oss vakna till efter 8 då jag skällde som satan i gatan rent ut sagt och vi pratade en massa. Sedan pratade vi massor på söndagen med.
Slutsatsen efter allt är iaf att han ska jobba på att bla ge mig lite mer plats i sitt liv genom att inte dumpa mig så lätt för andra aktiviteter med folk han faktiskt träffar jämt och ständigt. Vi ses ju knappt. Och att inte ge löften när han ändå sviker dem. Som ved så jag slipper frysa tex. Småsaker. Men jag pallar inte sånt. Jag lägger småsaker på hög tills jag exploderar. Och nu har han nog lärt sig att inte driva mig till den gränsen iaf... Sen har ju jag att jobba på min grej med. Att inte alltid tro att jag är ivägen eller stör. Det är mitt problem... Och kanske eg inte så litet problem heller. Men men... Jag är uppfostrad till att jag är ivägen och ska hålla mig undan och varken synas eller höras...
Men men... Allt är bra iaf och vi har båda saker att jobba på. Jag är glad över att vi kan prata om saker. Och att han gör sitt bästa för att förstå mig. Jag ställer mig dock frågan om jag gör mitt bästa för att förstå honom? Kanske bra att jag iaf ställer mig själv frågan... Man kanske alltid ska ställa sig sånna frågor och inte bara tuffa på?
Den 13:e feburari kommer Alexis till mig iaf. Då ska vi fira Alla hjärtans dag ihop. Inte för att jag vill ha en miljon presenter, eller eg nåt som kostar. Jag vill bara ha lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Så som jag vill ge lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Jag vill inte läta köpmännen ta över den dagen riktigt. Räcker kanske redan med de andra dagar som finns?
Som vanligt kan jag inte sova i tid. Jag blir typ knäpp. Skulle vara kul att kunna sova ordentligt. Jag kunde heller inte somna ordentligt eller sova ordentligt när jag vr hos Alexis. Inte en enda natt. Kan bero lite på att han snarkade så högt nu när han är aningens förkyld... Men men... Vad ska jag göra? Inga grejer tycks funka. Varken avslappning eller medicin... Det går mig rätt bra på nerverna....
torsdag 29 januari 2009
gynbesöket
Jag vet inte om jag kan svara på hur det gick hos gynekologen. Delvis bra, delvis åt helvete. Jag är inte sjuk (mer än i huvudet). Men min p-stav funkar inte riktigt som den ska... Vad ska man nu göra då? Bett älsklingen ringa mig iaf så får vi diskutera det. För jag vill gärna ha nåt som fungerar som det ska. Föredrar nåt som tar bort blödningen... Så nu sitter man med en begynnande ägglossning. Jag blir deprimerad... Mer än vanligt då...
"Du har kvalificerat dig för influensan"
Jag har varit på vårdcentralen idag. Jag har ju varit så himla sjuk så det har sprutat ur öronen på mig. Jag har ju dock blivit bättre på vissa områden. Men jag har ont som tusan i lungorna. Så idag knatade jag bort till vårdcentralen. Han sa att det är två veckor minst som man är sjuk av influensan. Sen, inte nog med det verkar det liksom inte så farligt med lungorna. Får något slemlösande eftersom jag hostar upp en massa dumt stenhårt slem. Fast jag kasnke inte gick förgäves iaf då jag själv hörde hur det pep i mina lungor när jag andades. Så bhöver man inte verka som en hypokondriker som min gudfars fru. Hon gick till vårdcentralen efter att ha skurit sig på en pappersbit. Jag skämtar inte...
Nu ska jag snart knata iväg igen. Nämnde mitt lilla kvinnliga problem med att jag blödde en hel syndaflod från mina kvinnligare delar nu när jag var sjuk med. Den fina smärtan har ju heller inte försvunnit fast det har slutat blöda. Och jag ska för bövelen inte blöda! Jag har ju min fina p-stav som ska sätta stop för sån skit. Men men... Jag skulle iaf få komma på en kontroll. Det känns bra. Är ju säkerligen inget, men det är skönt att få bekräftat att man bara har ont utan orsak =P
Jag tror inte min kropp är så glad på mig. Den gör ju ont hela tiden. Rätt irriterande. Men den försöker sägs mig nåt antar jag. Vore bara hett om den kunde skicka ett brev på posten och berätta vad det är för fel. Eller om den bara vill gnälla nu när man närmar sig 25. Nu när man fyller "närmare 30 än 20". *dubbelsuck*
Men men... Får kanske göra en uppdatering sedan om min hypokondriska djävulska kropp lite senare. Och berätta hur ajg ser fram emot att få åka till min älskling imorgon. Och vi får nog några timmar extra eftersom svärmor är hemma och kan komma och hämta lite tidigare. Värdefulla timmar! Men men... Vårdcentralen igen nu. Sedan en till löjlig uppdatering =)
Nu ska jag snart knata iväg igen. Nämnde mitt lilla kvinnliga problem med att jag blödde en hel syndaflod från mina kvinnligare delar nu när jag var sjuk med. Den fina smärtan har ju heller inte försvunnit fast det har slutat blöda. Och jag ska för bövelen inte blöda! Jag har ju min fina p-stav som ska sätta stop för sån skit. Men men... Jag skulle iaf få komma på en kontroll. Det känns bra. Är ju säkerligen inget, men det är skönt att få bekräftat att man bara har ont utan orsak =P
Jag tror inte min kropp är så glad på mig. Den gör ju ont hela tiden. Rätt irriterande. Men den försöker sägs mig nåt antar jag. Vore bara hett om den kunde skicka ett brev på posten och berätta vad det är för fel. Eller om den bara vill gnälla nu när man närmar sig 25. Nu när man fyller "närmare 30 än 20". *dubbelsuck*
Men men... Får kanske göra en uppdatering sedan om min hypokondriska djävulska kropp lite senare. Och berätta hur ajg ser fram emot att få åka till min älskling imorgon. Och vi får nog några timmar extra eftersom svärmor är hemma och kan komma och hämta lite tidigare. Värdefulla timmar! Men men... Vårdcentralen igen nu. Sedan en till löjlig uppdatering =)
lördag 24 januari 2009
Jag blir lite deppig numera när jag går in för att läsa tidningen. Inte nog med att det inte står någonting som känns lite pepp. Det står så deppiga saker att man bara vill gråta. Men man har blivit bombarderad med att få se så mycket skit i så många år nu att man får gräva för djupt för att hitta tårtarna. Ibland kan man kanske klämma fram nån om man tänker på det som skrivits, och lite annat extra sorgligt. Så får man kanske inte totalt dåligt samvete. Men ändå blir det dåligt samvete med tanke på att man inte kan känna en genuin känsla inför det man läser. Man har sett det för många ggr. Och idag undrade jag ändå varför det finns saker som idol, lets dance och annan skit. De får enorma rubriker om vem som har åkt ut. Vem som ska göra vad under kvällen osv. Senast nu åkte blondinbella ut. Jag tackar gudarna för det. Hon ser rätt nerknarkad ut asså. Sluddrar som fasen när hon pratar med. Varför får hon så mycket uppmärksamhet? Är det en rolig nyhet lets dance? Utbilda en som inte förstår vitsen med dessa program...
Idag hittade jag en låt i min playlist på mobilen oxå som passar så bra. Saknar min älskade Alexis. Vem vet när jag får träffa honom igen....
Brandy - Long distance
Idag hittade jag en låt i min playlist på mobilen oxå som passar så bra. Saknar min älskade Alexis. Vem vet när jag får träffa honom igen....
Brandy - Long distance
There`s only so many songs that i can sing to pass the time.
And i`m running out of things to do to get you off my mind (oh whoa).
All i have is this picture in a frame (oh ah),
That i hold close to see your face everyday.
With you is where i`d rather be,
But we`re stuck where we are.
It`s so hard, you`re so far..
This long distance is killing me.
I wish that you are here with me,
But we`re stuck where we are
It`s so hard, you`re so far.. (so hard, you`re so far..)
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far.
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far
(so hard, so hard, where we are, where we are, your so far).
This long distance is killing me.
Now the minutes feel like hours
And the hours feel like days.. (whoa oh whoa)
While i`m away (way-ay)
You know right now i can`t be home (ah)
But i`m coming home soon (ah)
Coming home soon.. (ah a hah)
All i have is this picture in a frame (ah),
That i hold close to see your face everyday.
With you is where i`d rather be (where i`d rather be..),
But we`re stuck where we are (oh oh).
It`s so hard, (oh ah) you`re so far.. (oh ah)
This long distance is killing me.
I wish that you are here with me (you are here with me),
But we`re stuck where we are (oh oh)
It`s so hard, (oh ah) you`re so far.. (oh ah)
Can you hear me crying?
Ooh (oh-oh oh-oh)
Can you hear me crying? (oh-oh ah!)
Ooh (oh-oh oh-oh)
Can you hear me crying? (oh-oh ah!)
Ooh (oh-oh oh-oh)
Ooh woo whoa ah ah oh ah (oh-oh ah!)
Uh ah uh ah whoa0h ah (oh-oh oh-oh)
With you is where i`d rather be (where i`d rather be..) whoa!
(but we`re stuck where we are) oh!
(it`s so hard) so hard (your so far), so far
(this long distance is killing me) this long distance is killing me
I wish that you are here with me (you are here with me) me..
(but we`re stuck where we are) stuck where we are! so hard! so far
This long distance is killing me
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far.
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far
(so hard, so hard, where we are, where we are, your so far).
This long distance is killing me.
onsdag 21 januari 2009
Har du någonsin velat dö?
Så känner jag just nu iaf. Jag har ju haft ont i magen en hel del veckan innan här. Sen på söndag kände jag mig inte helt kry. På eftermiddagen gick det utför som en störtloppsåkare. Alexis var med mig och träffade min moster. Han hörde sarkasmen och falskheten i hennes röst. Skönt att det inte bara är jag. Skrämmande, det blir bara värre och värre med dagarna. Dock var det trevligt att märka att det knakar i fogarna mellan henne och hennes make. Tror han har fått mer än vad han velat med henne asså... Men Alexis kom inte med det tåg han skulle. Så jävla surt asså... Har aldrig sett honom i sånt upplösningstillstånd innan. Såg ut som han skulle bryta ihop. Han fick iaf följa med mig hem och sedan ta sig från min stad till sin stad genom att gå upp 5 på morgonen. Han smnade sisådär vid 2 på natten efter att ha tagit hand om lilla mig som var så sjuk. Kan ju säga att det var inget i jämförelse med vad som följt de senaste dagarna...
Måndag. Jag sov. Tisdag. Jag sov till typ 2 på eftermiddagen. Jag sov i 1½ dygn. Det är inte så lite det... Under den perioden var jag uppe och kissade två gånger. Känns inte som det bästa för kroppen. Sent nu på kvällen började jag blöda från mitt kvinnliga område. Känns lite oroande eftersom jag har haft ont där i över en vecka. Och med tanke på min fina underbara lilla pstav i armen som ska förhindra dummma blödningar känns det lite oroande. Men men... Än är jag inte död. Alexis säger att vi pratade under måndagen. Nej, det minns inte jag. Undra vad fasen vi pratade om eg...
Messade förut och kollade om han var hemma och vaken. Men han var hos en kompis och spelade fortfarande. Så jag ville inte säga helt som det var. Att jag kände mig halvt förstörd och behövde prata. Det får vänta. För första gången på evigheter slipper han ju sin kompis tjej i närheten som han tycks ha tröttnat att ha i hasrona en hel del. Och det kan jag förstå. Kul att ha nån som förbjuder en att spela tv-spel med sin kompis i närheten. Killar behöver få leka av sig så som vi tjejer behöver med. Vi har bara våra egna grejer vi leker av oss med. Oavsett om det är ett spel, shopping eller vad det nu kan tänkas vara. Man kan ju dessutom enligt min åsikt låta pojkar vara pojkar en stund själva då om man tycker det är tråkigt. Man kan umgås med sig själv ibland. Så, jag ville verkligen inte störa inatt. Jag vill låta min älskling leka av sig ifred. Även om det känns överjävligt och ensamt för mig. Men, i ett förhållande får man ju offra lite ibland för den andres lycka med. Och gnäller gör jag ju så ofta nu när jag är sjuk ändå...
Det var vidrigt svårt att komma upp ur sängen på eftermiddagen. Jag grät och skrek. Fy fan för den smärtan asså. Men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att kissa! Och det är ett problem när man inte har någon som kan hjälpa en. Kanske en stor del i det som krossar mitt hjärta så med. Att när det verklign gäller så står jag rätt ensam. Familjen är ju puts väck som det heter... Jag får klara mig själv.
Stackars lilla kissemiss jag har då. Hon har fått överleva helt ensam när jag har sovit. Hon har ju haft mat och så. Men hon har nog tyckt att det har varit jobbigt att inte fått mysa. Hon har verkat rätt rastlös och jag har bara velat sova. Inte kunnat mycket annat än sova för den delen heller...
Antar att jag ska göra det jag har gjort bäst de senaste dagarna nu då... Sova. För snart däckar jag här...
Måndag. Jag sov. Tisdag. Jag sov till typ 2 på eftermiddagen. Jag sov i 1½ dygn. Det är inte så lite det... Under den perioden var jag uppe och kissade två gånger. Känns inte som det bästa för kroppen. Sent nu på kvällen började jag blöda från mitt kvinnliga område. Känns lite oroande eftersom jag har haft ont där i över en vecka. Och med tanke på min fina underbara lilla pstav i armen som ska förhindra dummma blödningar känns det lite oroande. Men men... Än är jag inte död. Alexis säger att vi pratade under måndagen. Nej, det minns inte jag. Undra vad fasen vi pratade om eg...
Messade förut och kollade om han var hemma och vaken. Men han var hos en kompis och spelade fortfarande. Så jag ville inte säga helt som det var. Att jag kände mig halvt förstörd och behövde prata. Det får vänta. För första gången på evigheter slipper han ju sin kompis tjej i närheten som han tycks ha tröttnat att ha i hasrona en hel del. Och det kan jag förstå. Kul att ha nån som förbjuder en att spela tv-spel med sin kompis i närheten. Killar behöver få leka av sig så som vi tjejer behöver med. Vi har bara våra egna grejer vi leker av oss med. Oavsett om det är ett spel, shopping eller vad det nu kan tänkas vara. Man kan ju dessutom enligt min åsikt låta pojkar vara pojkar en stund själva då om man tycker det är tråkigt. Man kan umgås med sig själv ibland. Så, jag ville verkligen inte störa inatt. Jag vill låta min älskling leka av sig ifred. Även om det känns överjävligt och ensamt för mig. Men, i ett förhållande får man ju offra lite ibland för den andres lycka med. Och gnäller gör jag ju så ofta nu när jag är sjuk ändå...
Det var vidrigt svårt att komma upp ur sängen på eftermiddagen. Jag grät och skrek. Fy fan för den smärtan asså. Men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att kissa! Och det är ett problem när man inte har någon som kan hjälpa en. Kanske en stor del i det som krossar mitt hjärta så med. Att när det verklign gäller så står jag rätt ensam. Familjen är ju puts väck som det heter... Jag får klara mig själv.
Stackars lilla kissemiss jag har då. Hon har fått överleva helt ensam när jag har sovit. Hon har ju haft mat och så. Men hon har nog tyckt att det har varit jobbigt att inte fått mysa. Hon har verkat rätt rastlös och jag har bara velat sova. Inte kunnat mycket annat än sova för den delen heller...
Antar att jag ska göra det jag har gjort bäst de senaste dagarna nu då... Sova. För snart däckar jag här...
torsdag 15 januari 2009
Vända rätt på tiden
Nu har jag varit vaken länge för att få rätt på timmarna igen. Jag är rätt trött kan jag erkänna... Men jag blev ändå glad nu på kvällen tillslut igen. Jag har varit irriterad på folk i guilden som bara gnäller om ditten och datten. Men idag dingade jag mig min lvl70. Och efter det gick det bara uppför. Min älskade kan verkligen få mig att bli på mycket godare humör. Och jag har ju inte mått så lajbans i lådan det senaste. Är sjukt orolig för att träffa min moster på söndag. Men min älskade älskling har hållit mig över ytan.
Men nu är det bestämt iaf. Att jag ska till mormors hus och välja ut det jag vill ha. Kan ju lova att jag ska kämpa för kort på mig, min mamma och min syster. Sen vill jag gärna ha lite av de svartvita korten med. För hon kan ju inte lägga beslag på dem med motiveringen att hon står närmare mormor. Som hon ofta gör. Då kan jag kontra med att jag är den förstföddas förstfödda. Om hon nu vill dra det så långt. Men Alexis har lovat att han ska föjla med. Så hon kommer nog visa sin fjäskigaste vidriga slemmiga sida. Som jag fattar är det. Men som andra tror är så genuin och fin... Jag gillar inte giriga människor... Personligen försöker jag att inte vara i vägen när jag är med andra. Hon är en sån där som ska vara i centrum och framhäva sina martyrsidor så att alla beundrar hennes styrka. om de ändå såg hennes svagheter... Och om hon kunde erkänna dem och acceptera dem som en del av sitt liv, som det alla har, då skulle jag kanske kunna börja en relation med henne igen. Då skulle jag beundra henne...
Kommer nog försöka sova snart. ska dock kika in lite sidor och se när sjuttsingen och hur man tar sig från punkt a till b. Och hur Alexis ska ta sig från punkt a till b. Vore ju fint om min moster kunde bestämma sig för en tid. Tog ju inte lite lång tid innan jag ens kunde få besked om att det skulle ske på söndag... *suck* Jag gillar verkligen inte att inte planera mitt liv. Jag behöver planering och har svårt för spontana saker. Jag behöver även smälta in vad jag ska göra. Jag kan inte rusa genom livet för fort. Jag tänker för mycket. Riktigt för mycket =P
Nu ska jag ta det lugnt. Kanske ta mig en liten kaka...
Men nu är det bestämt iaf. Att jag ska till mormors hus och välja ut det jag vill ha. Kan ju lova att jag ska kämpa för kort på mig, min mamma och min syster. Sen vill jag gärna ha lite av de svartvita korten med. För hon kan ju inte lägga beslag på dem med motiveringen att hon står närmare mormor. Som hon ofta gör. Då kan jag kontra med att jag är den förstföddas förstfödda. Om hon nu vill dra det så långt. Men Alexis har lovat att han ska föjla med. Så hon kommer nog visa sin fjäskigaste vidriga slemmiga sida. Som jag fattar är det. Men som andra tror är så genuin och fin... Jag gillar inte giriga människor... Personligen försöker jag att inte vara i vägen när jag är med andra. Hon är en sån där som ska vara i centrum och framhäva sina martyrsidor så att alla beundrar hennes styrka. om de ändå såg hennes svagheter... Och om hon kunde erkänna dem och acceptera dem som en del av sitt liv, som det alla har, då skulle jag kanske kunna börja en relation med henne igen. Då skulle jag beundra henne...
Kommer nog försöka sova snart. ska dock kika in lite sidor och se när sjuttsingen och hur man tar sig från punkt a till b. Och hur Alexis ska ta sig från punkt a till b. Vore ju fint om min moster kunde bestämma sig för en tid. Tog ju inte lite lång tid innan jag ens kunde få besked om att det skulle ske på söndag... *suck* Jag gillar verkligen inte att inte planera mitt liv. Jag behöver planering och har svårt för spontana saker. Jag behöver även smälta in vad jag ska göra. Jag kan inte rusa genom livet för fort. Jag tänker för mycket. Riktigt för mycket =P
Nu ska jag ta det lugnt. Kanske ta mig en liten kaka...
måndag 12 januari 2009
Vad värdelöst det är...
... när man inte kan sova som man ska. Jag är trött som en gris. Men inte somnar jag för det. Det är ju tusen tankar som snurrar. Hur ska det gå till helgen? Blir det nåt då ens? När ska jag få träffa min älskling igen? Och sen tusen andra saker till. Det är rätt jobbigt... Jag vill sova tack!
Sen såg jag att en hade hållit på och grejat med guld grejer. Jag vet inte om han har tagit saker över sin lvl eller om det var som "vi" kom fram till. Att nån snott hans konto. Men han skulle ändra sitt lösen med en gång. Men han tackade mig och sa att alla borde ha en guildmaster som jag. Eftersom jag pratade och inte kickade direkt. Det talades det om privat. Sedan var den en som babblade i guilden om ditten och datten om vad vi gör för fel i guilden. bla om att min inte är 80. Men snälla! Om jag ska behöva stå och tjöta hela hela tiden, då lär jag aldrig kunna levla upp mig heller. Sen har jag tänkt på det efteråt, att han gnällde om att folk vill ha honom i sina guilder för att raida och allt det där, men när han går med så gör de det inte. Jag vill bara skrika att om han var så duktig så kommer folk be honom att vara med. Jag vet att han har rätt i vissa saker han säger. MEN, om inte medlemmar jobbar för att få in bättre och mer dedicerade medlemmar kommer det bli skit. Så är det bara. Det är en gruppgrej även utanför själva eventet... Som tam sa till mig "easy tiger", för det märktes nog att jag var måttligt road....
Nej, det är inte roligt just nu om jag ska vara ärlig. Känns som jag sällan får uppskattning för vad ajg gör. Det är bara gnäll på allt och inget jämt och ständigt. På allt jag gör på nätet och allt jag gör privat. Mitt enda andningshål just nu är min älskling som verkligen lyssnar. För jag har svårt att prata om de riktiga sakerna när jag inte får respons. Men det får jag av honom. Och jag vet att han lyssnar. Kan lova att han minns bättre än jag vad jag åt till middag igår (åt jag ens middag igår eller glömde jag det?)
Nej, hoppas det blir ljusare i livet när det går mot ljusare tider. För nu är jag lite trött på allt det negativa...
Sen såg jag att en hade hållit på och grejat med guld grejer. Jag vet inte om han har tagit saker över sin lvl eller om det var som "vi" kom fram till. Att nån snott hans konto. Men han skulle ändra sitt lösen med en gång. Men han tackade mig och sa att alla borde ha en guildmaster som jag. Eftersom jag pratade och inte kickade direkt. Det talades det om privat. Sedan var den en som babblade i guilden om ditten och datten om vad vi gör för fel i guilden. bla om att min inte är 80. Men snälla! Om jag ska behöva stå och tjöta hela hela tiden, då lär jag aldrig kunna levla upp mig heller. Sen har jag tänkt på det efteråt, att han gnällde om att folk vill ha honom i sina guilder för att raida och allt det där, men när han går med så gör de det inte. Jag vill bara skrika att om han var så duktig så kommer folk be honom att vara med. Jag vet att han har rätt i vissa saker han säger. MEN, om inte medlemmar jobbar för att få in bättre och mer dedicerade medlemmar kommer det bli skit. Så är det bara. Det är en gruppgrej även utanför själva eventet... Som tam sa till mig "easy tiger", för det märktes nog att jag var måttligt road....
Nej, det är inte roligt just nu om jag ska vara ärlig. Känns som jag sällan får uppskattning för vad ajg gör. Det är bara gnäll på allt och inget jämt och ständigt. På allt jag gör på nätet och allt jag gör privat. Mitt enda andningshål just nu är min älskling som verkligen lyssnar. För jag har svårt att prata om de riktiga sakerna när jag inte får respons. Men det får jag av honom. Och jag vet att han lyssnar. Kan lova att han minns bättre än jag vad jag åt till middag igår (åt jag ens middag igår eller glömde jag det?)
Nej, hoppas det blir ljusare i livet när det går mot ljusare tider. För nu är jag lite trött på allt det negativa...
söndag 11 januari 2009
En ny blogg
Jag är helt enkelt trött på min gamla blogg. Och nu när jag inte kunde sova och har en massa tankar tänkte jag att det är lika bra att göra det jag tänkt länge. Skaka av mig ovälkomna besökare och starta det som kan bli en bra blogg? Man kan ju hoppas iaf.
Nytt år och nytt liv? Det är iaf vad jag hoppas på för detta året. Hur verkligheten blir vet jag inte. Men ajg hoppas på framgång ändå. Kanske det inte blir någonting andra kallar framgång. Men för mig blir det så...
Kom hem i måndags. *suck* Verkligheten slog mig hårt när jag klev innanför dörren. I veckan har jag iaf bestämt att jag med stor sannolikhet ska åka till Göteborg nästa helg och välja ut saker från min mormors hus jag vill ha. Jag hoppas att min kära pojkvän Alexis kan följa med då. Jag har svårt att möta min moster. Jag har svårt att ens prata med henne i telefon. Hon får mig att känna mig så värdelös. Jag är alltid ledsen när jag har pratat med henne. Det är sällsynt att jag inte gråter... När jag var liten var hon min idol. Jag tyckte hon var så cool och man kunde prata om allt med henne. Tyvärr förändrades det av att hon snodde mina fondpengar som hon hade hand om. Hon knarkade upp mina julklappar och födelsedagspresenter. Efter att jag skällde ut henne flyttade hon till ny stad och "kickade sin habit". Men spåren finns kvar. Och hon har förändrats. Konstigt nog förlorade hon sin värme mot andra på vägen. Nu när mormor har dött har hon anklagat mig för att vara nöjd och alla möjliga konstiga saker. Jag tror inte att våran relation går att reparera längre...
Skulle ha möte med kurator i fredags. Behöver verkligen prata av mig nu när mormor inte finns mer. Efter att mamma dog fick ju hon ta på sig rollen som mamma för mig. Just nu känns det som att jag inte har en stöttande släkt. Men vad ska man göra? Läget är som det är...
Men julen var bra kan jag säga! Jag var hos min pojkvän och hans familj i två hela veckor. fick två och en halv vecka med Alexis eftersom han var hos mig en helg med. Julen var underbar! Så god mat! Jag har inte sett fram emot julen sedan jag var 7år. Men denna gången gjorde jag det. Och jag blev inte besviken! Och för första gången på länge kände jag mig inte tung av saknad i hjärtat över de jag förlorat på vägen. Det var ren glädje.
Jag har lärt mig mycket under mina två veckor där med. Bodde ju i lilla stugan med Alexis där han bor på gården. Jag Alexis och lilla Russin hade vårt "högkvarter" där. Dock finns det inget så lyxigt som element eller dyl. Nej, där fixar man värmen på hederligt gammalt sätt. Man hugger ved och eldar! Så lilla fröken vet nu hur man både hugger ved med yxa och använder en vedklyv. Dock känns vedklyven tusen ggr säkrare och det går tusen ggr fortare. Och man slipper få så förbaskat ont i ryggen. Alexis har även utnämnt mig till staplare. Jag är grymt duktig på att stapla veden vi tar in. Behöver jag nämna mysfaktorn på att vedelda? Tänkte inte det. Visst är det mer jobb. Man måste få sug ordentligt, man får inte glömma att lägga in ny ved i rättan tid innan glöden dör osv. Det är lite mer jobb. Men det tar mysfaktorn bort!
Jag hade två veckor utan ångest och all annan skit jag brukar få här hemma. Jag tror att lantlivet gör folk gott. Jag tror att det är det liv vi är anpassade för. Innan trodde jag att jag är minsann den största stadsmänniskan som finns. Men, det visade sig att jag verkligen är en lantfia. Jag trodde även att jag inte var en sådan som gillade hundar. Men nu vill jag ha en hund. När jag har ekonomi och bor på landet dvs. Dock är kullen såld nu. Men om jag bor på landet vet jag att jag kommer vilja ha en kull från den andra hunden i familjen.
Jag har haft sån smärta i magen. Det känns som en blandning mellan ägglossning och mensvärk. Och ingetavdera har jag ju med tanke på mina kära stav i armen som sätter stop för all sån skit. Så jag förstår itne riktigt vad det kan vara. Men i värsta fall får jag nog gå till doktorn. Det där som jag alltid väntar med tills det verkligen är illa. Min läkarskräck tar över. Skulle du gå in ett terrarie om du vore rädd för spindlar? Nej, skulle inte tro det... Men det har varit riktigt jobbigt att ha mått så illa. Maten smakar inte. Och godis är inte direkt det man hurrar mest för här i livet...
Det går sådär på spelandet. Tycker det tar alltför långt id att levla. Och mina yrken är lite väl dyra för min smak. Men jag hoppas det blir bättre med tiden ju bättre saker jag lär mig... Känns dock som det kommer att ta evigheter att komma till lvl 80!
Nytt år och nytt liv? Det är iaf vad jag hoppas på för detta året. Hur verkligheten blir vet jag inte. Men ajg hoppas på framgång ändå. Kanske det inte blir någonting andra kallar framgång. Men för mig blir det så...
Kom hem i måndags. *suck* Verkligheten slog mig hårt när jag klev innanför dörren. I veckan har jag iaf bestämt att jag med stor sannolikhet ska åka till Göteborg nästa helg och välja ut saker från min mormors hus jag vill ha. Jag hoppas att min kära pojkvän Alexis kan följa med då. Jag har svårt att möta min moster. Jag har svårt att ens prata med henne i telefon. Hon får mig att känna mig så värdelös. Jag är alltid ledsen när jag har pratat med henne. Det är sällsynt att jag inte gråter... När jag var liten var hon min idol. Jag tyckte hon var så cool och man kunde prata om allt med henne. Tyvärr förändrades det av att hon snodde mina fondpengar som hon hade hand om. Hon knarkade upp mina julklappar och födelsedagspresenter. Efter att jag skällde ut henne flyttade hon till ny stad och "kickade sin habit". Men spåren finns kvar. Och hon har förändrats. Konstigt nog förlorade hon sin värme mot andra på vägen. Nu när mormor har dött har hon anklagat mig för att vara nöjd och alla möjliga konstiga saker. Jag tror inte att våran relation går att reparera längre...
Skulle ha möte med kurator i fredags. Behöver verkligen prata av mig nu när mormor inte finns mer. Efter att mamma dog fick ju hon ta på sig rollen som mamma för mig. Just nu känns det som att jag inte har en stöttande släkt. Men vad ska man göra? Läget är som det är...
Men julen var bra kan jag säga! Jag var hos min pojkvän och hans familj i två hela veckor. fick två och en halv vecka med Alexis eftersom han var hos mig en helg med. Julen var underbar! Så god mat! Jag har inte sett fram emot julen sedan jag var 7år. Men denna gången gjorde jag det. Och jag blev inte besviken! Och för första gången på länge kände jag mig inte tung av saknad i hjärtat över de jag förlorat på vägen. Det var ren glädje.
Jag har lärt mig mycket under mina två veckor där med. Bodde ju i lilla stugan med Alexis där han bor på gården. Jag Alexis och lilla Russin hade vårt "högkvarter" där. Dock finns det inget så lyxigt som element eller dyl. Nej, där fixar man värmen på hederligt gammalt sätt. Man hugger ved och eldar! Så lilla fröken vet nu hur man både hugger ved med yxa och använder en vedklyv. Dock känns vedklyven tusen ggr säkrare och det går tusen ggr fortare. Och man slipper få så förbaskat ont i ryggen. Alexis har även utnämnt mig till staplare. Jag är grymt duktig på att stapla veden vi tar in. Behöver jag nämna mysfaktorn på att vedelda? Tänkte inte det. Visst är det mer jobb. Man måste få sug ordentligt, man får inte glömma att lägga in ny ved i rättan tid innan glöden dör osv. Det är lite mer jobb. Men det tar mysfaktorn bort!
Jag hade två veckor utan ångest och all annan skit jag brukar få här hemma. Jag tror att lantlivet gör folk gott. Jag tror att det är det liv vi är anpassade för. Innan trodde jag att jag är minsann den största stadsmänniskan som finns. Men, det visade sig att jag verkligen är en lantfia. Jag trodde även att jag inte var en sådan som gillade hundar. Men nu vill jag ha en hund. När jag har ekonomi och bor på landet dvs. Dock är kullen såld nu. Men om jag bor på landet vet jag att jag kommer vilja ha en kull från den andra hunden i familjen.
Jag har haft sån smärta i magen. Det känns som en blandning mellan ägglossning och mensvärk. Och ingetavdera har jag ju med tanke på mina kära stav i armen som sätter stop för all sån skit. Så jag förstår itne riktigt vad det kan vara. Men i värsta fall får jag nog gå till doktorn. Det där som jag alltid väntar med tills det verkligen är illa. Min läkarskräck tar över. Skulle du gå in ett terrarie om du vore rädd för spindlar? Nej, skulle inte tro det... Men det har varit riktigt jobbigt att ha mått så illa. Maten smakar inte. Och godis är inte direkt det man hurrar mest för här i livet...
Det går sådär på spelandet. Tycker det tar alltför långt id att levla. Och mina yrken är lite väl dyra för min smak. Men jag hoppas det blir bättre med tiden ju bättre saker jag lär mig... Känns dock som det kommer att ta evigheter att komma till lvl 80!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)