Jag fick så himla ont i halsen och mandlarna svullnade upp. Gick till vårdcentralen och fick veta att det var virus. Virus är inget man kan få penicillin mot utan man får glatt(?) knata hem och krya på sig bäst man kan. Det tog typ två veckor och banning från två födelsedagsfiranden innan jag var frisk nog att ta mig ut igen. Jag var så dålig att kräestan fick stoppa ner mig i sängen och flytta in dator och hela köret så jag inte skulle avlida av tristess. Han är gullig han. Serverade mig maten i sängen och gjorde allt jag bad om. Ändå saknade jag honom. Han var heeeeela långa vägen ute i vardagsrummet. Inte lätt att vara ynklig och sjuk...
Efter det har jag inte blivit riktigt bra. Och det är flera veckor sedan. Ena morgonen vaknade jag upp med ont i hela kroppen. Kändes som träningsvärk fast ändå inte. Och alla min körtlar var uppsvullna. Googlade lite och hittade att det kunde vara körtelfeber. Vad gör man åt det? Man får vänta ut det. Så jag sket i vårdcentralen när det ändå skulle läka ut av sig själv. Vad är meningen med att lägga ut pengar på ett "krya på dig"? Under denna perioden fick jag hem lips. Jag kunde tyvärr inte sjunga nåt men det har jag tagit igen senare må ni tro =)
Kroppen har inte riktigt velat hänga med det senaste. Jag mår ganska dåligt till och från och har ingen energi. Har lyckats få ont i magen på de lite mer kvinnliga delarna. Nu har jag även börjat blöda lite. Brösten ömmar så jag tror jag ska dö. Och i ena bröstet är det som att jag har hårda bomullslängor instoppade på undersidan. Antar att det är körtlarna? Dock är det inte så skönt när allt på en gör ont...
Annars gör jag itne så mycket numera mer än att försöker krya på mig och inte ge upp. Tyvärr har en av mina favoritsidor blivit hackade. 4fota. Känns för jävla tråkigt att inte kunna följa lilla fendi på hennes väg till toppen ;) Tyvärr kan jag itne höra av mig till hon som äger sidan då jag inte har hennes mailadress eller nåt =S När Fendi väl får valpar vill jag ju ha en. En hane helst... För då kanske livet har ordnat upp sig lite mer och man har råd med en hund. Och sen är det ju dottern till den hunden som kärestan tränade mycket och som dog för ett tag sedan. Vi har ju insider info om vem hon ev kommer att paras med. Så det binder ihop jättefina hundar. Och det är ju riktigt kul! Men man vet ju aldrig. Om armbågar och allt är som de ska. Men det får vi la hoppas på =) För jag vill verkligen ha en liten hane att fostra och träna. En härlig liten familjemedlem helt enkelt. Aussie har ju så stor personlighet. Det märks när de är där. Jag som alltid har varit rädd för hundar gillar ändå denna rasen. Så varför inte? Bara att hoppas att min allergi mot hundar inte blir värre. Då är det jobbigt...
Oh well... Inatt lär det inte bli sova av. En granne fyller 30. Och det är han som har folk hos sig som inte är tysta direkt. busvisslar och har sig...Men jag kommer ikapp mig på lite serier om inte annat. Och det är ju alltid trevlig. Man får vårda den lilla tid man har här i livet =)
