Så känner jag just nu iaf. Jag har ju haft ont i magen en hel del veckan innan här. Sen på söndag kände jag mig inte helt kry. På eftermiddagen gick det utför som en störtloppsåkare. Alexis var med mig och träffade min moster. Han hörde sarkasmen och falskheten i hennes röst. Skönt att det inte bara är jag. Skrämmande, det blir bara värre och värre med dagarna. Dock var det trevligt att märka att det knakar i fogarna mellan henne och hennes make. Tror han har fått mer än vad han velat med henne asså... Men Alexis kom inte med det tåg han skulle. Så jävla surt asså... Har aldrig sett honom i sånt upplösningstillstånd innan. Såg ut som han skulle bryta ihop. Han fick iaf följa med mig hem och sedan ta sig från min stad till sin stad genom att gå upp 5 på morgonen. Han smnade sisådär vid 2 på natten efter att ha tagit hand om lilla mig som var så sjuk. Kan ju säga att det var inget i jämförelse med vad som följt de senaste dagarna...
Måndag. Jag sov. Tisdag. Jag sov till typ 2 på eftermiddagen. Jag sov i 1½ dygn. Det är inte så lite det... Under den perioden var jag uppe och kissade två gånger. Känns inte som det bästa för kroppen. Sent nu på kvällen började jag blöda från mitt kvinnliga område. Känns lite oroande eftersom jag har haft ont där i över en vecka. Och med tanke på min fina underbara lilla pstav i armen som ska förhindra dummma blödningar känns det lite oroande. Men men... Än är jag inte död. Alexis säger att vi pratade under måndagen. Nej, det minns inte jag. Undra vad fasen vi pratade om eg...
Messade förut och kollade om han var hemma och vaken. Men han var hos en kompis och spelade fortfarande. Så jag ville inte säga helt som det var. Att jag kände mig halvt förstörd och behövde prata. Det får vänta. För första gången på evigheter slipper han ju sin kompis tjej i närheten som han tycks ha tröttnat att ha i hasrona en hel del. Och det kan jag förstå. Kul att ha nån som förbjuder en att spela tv-spel med sin kompis i närheten. Killar behöver få leka av sig så som vi tjejer behöver med. Vi har bara våra egna grejer vi leker av oss med. Oavsett om det är ett spel, shopping eller vad det nu kan tänkas vara. Man kan ju dessutom enligt min åsikt låta pojkar vara pojkar en stund själva då om man tycker det är tråkigt. Man kan umgås med sig själv ibland. Så, jag ville verkligen inte störa inatt. Jag vill låta min älskling leka av sig ifred. Även om det känns överjävligt och ensamt för mig. Men, i ett förhållande får man ju offra lite ibland för den andres lycka med. Och gnäller gör jag ju så ofta nu när jag är sjuk ändå...
Det var vidrigt svårt att komma upp ur sängen på eftermiddagen. Jag grät och skrek. Fy fan för den smärtan asså. Men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att kissa! Och det är ett problem när man inte har någon som kan hjälpa en. Kanske en stor del i det som krossar mitt hjärta så med. Att när det verklign gäller så står jag rätt ensam. Familjen är ju puts väck som det heter... Jag får klara mig själv.
Stackars lilla kissemiss jag har då. Hon har fått överleva helt ensam när jag har sovit. Hon har ju haft mat och så. Men hon har nog tyckt att det har varit jobbigt att inte fått mysa. Hon har verkat rätt rastlös och jag har bara velat sova. Inte kunnat mycket annat än sova för den delen heller...
Antar att jag ska göra det jag har gjort bäst de senaste dagarna nu då... Sova. För snart däckar jag här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar