Jag är helt enkelt trött på min gamla blogg. Och nu när jag inte kunde sova och har en massa tankar tänkte jag att det är lika bra att göra det jag tänkt länge. Skaka av mig ovälkomna besökare och starta det som kan bli en bra blogg? Man kan ju hoppas iaf.
Nytt år och nytt liv? Det är iaf vad jag hoppas på för detta året. Hur verkligheten blir vet jag inte. Men ajg hoppas på framgång ändå. Kanske det inte blir någonting andra kallar framgång. Men för mig blir det så...
Kom hem i måndags. *suck* Verkligheten slog mig hårt när jag klev innanför dörren. I veckan har jag iaf bestämt att jag med stor sannolikhet ska åka till Göteborg nästa helg och välja ut saker från min mormors hus jag vill ha. Jag hoppas att min kära pojkvän Alexis kan följa med då. Jag har svårt att möta min moster. Jag har svårt att ens prata med henne i telefon. Hon får mig att känna mig så värdelös. Jag är alltid ledsen när jag har pratat med henne. Det är sällsynt att jag inte gråter... När jag var liten var hon min idol. Jag tyckte hon var så cool och man kunde prata om allt med henne. Tyvärr förändrades det av att hon snodde mina fondpengar som hon hade hand om. Hon knarkade upp mina julklappar och födelsedagspresenter. Efter att jag skällde ut henne flyttade hon till ny stad och "kickade sin habit". Men spåren finns kvar. Och hon har förändrats. Konstigt nog förlorade hon sin värme mot andra på vägen. Nu när mormor har dött har hon anklagat mig för att vara nöjd och alla möjliga konstiga saker. Jag tror inte att våran relation går att reparera längre...
Skulle ha möte med kurator i fredags. Behöver verkligen prata av mig nu när mormor inte finns mer. Efter att mamma dog fick ju hon ta på sig rollen som mamma för mig. Just nu känns det som att jag inte har en stöttande släkt. Men vad ska man göra? Läget är som det är...
Men julen var bra kan jag säga! Jag var hos min pojkvän och hans familj i två hela veckor. fick två och en halv vecka med Alexis eftersom han var hos mig en helg med. Julen var underbar! Så god mat! Jag har inte sett fram emot julen sedan jag var 7år. Men denna gången gjorde jag det. Och jag blev inte besviken! Och för första gången på länge kände jag mig inte tung av saknad i hjärtat över de jag förlorat på vägen. Det var ren glädje.
Jag har lärt mig mycket under mina två veckor där med. Bodde ju i lilla stugan med Alexis där han bor på gården. Jag Alexis och lilla Russin hade vårt "högkvarter" där. Dock finns det inget så lyxigt som element eller dyl. Nej, där fixar man värmen på hederligt gammalt sätt. Man hugger ved och eldar! Så lilla fröken vet nu hur man både hugger ved med yxa och använder en vedklyv. Dock känns vedklyven tusen ggr säkrare och det går tusen ggr fortare. Och man slipper få så förbaskat ont i ryggen. Alexis har även utnämnt mig till staplare. Jag är grymt duktig på att stapla veden vi tar in. Behöver jag nämna mysfaktorn på att vedelda? Tänkte inte det. Visst är det mer jobb. Man måste få sug ordentligt, man får inte glömma att lägga in ny ved i rättan tid innan glöden dör osv. Det är lite mer jobb. Men det tar mysfaktorn bort!
Jag hade två veckor utan ångest och all annan skit jag brukar få här hemma. Jag tror att lantlivet gör folk gott. Jag tror att det är det liv vi är anpassade för. Innan trodde jag att jag är minsann den största stadsmänniskan som finns. Men, det visade sig att jag verkligen är en lantfia. Jag trodde även att jag inte var en sådan som gillade hundar. Men nu vill jag ha en hund. När jag har ekonomi och bor på landet dvs. Dock är kullen såld nu. Men om jag bor på landet vet jag att jag kommer vilja ha en kull från den andra hunden i familjen.
Jag har haft sån smärta i magen. Det känns som en blandning mellan ägglossning och mensvärk. Och ingetavdera har jag ju med tanke på mina kära stav i armen som sätter stop för all sån skit. Så jag förstår itne riktigt vad det kan vara. Men i värsta fall får jag nog gå till doktorn. Det där som jag alltid väntar med tills det verkligen är illa. Min läkarskräck tar över. Skulle du gå in ett terrarie om du vore rädd för spindlar? Nej, skulle inte tro det... Men det har varit riktigt jobbigt att ha mått så illa. Maten smakar inte. Och godis är inte direkt det man hurrar mest för här i livet...
Det går sådär på spelandet. Tycker det tar alltför långt id att levla. Och mina yrken är lite väl dyra för min smak. Men jag hoppas det blir bättre med tiden ju bättre saker jag lär mig... Känns dock som det kommer att ta evigheter att komma till lvl 80!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar