Jag har funnit att jag det senaste har varit tvungen att ta itu med en hel del jobbiga saker. Kroppen har bråkat som en galning med mig. Tre veckors huvudvärk, magen kan flippa åt vilket håll som helst, jag drömmer en massa skit när jag väl sover... Ddet är inte så lajbans alla dagar kan jag lova. Men jag har iaf bestämt mig för att jobba hårdare än någonsin på att inte låta det negativa vinna. Jag hade gett upp för länge sedan om det inte vore för att jag hatar att ge upp. Jag kan ge upp en liten stund men sedan kan jag inte låta bli att försöka fixa igen. Hanen min vet mycket väl hur denna lilla hona fungerar så han låter mig bryta ihop och komma igen....
Jag har nu kommit igen såpass mycket att jag tagit mod till mig att skriva till min pappa och fråga om vad som hände mig när jag var liten. Jag fick svar sent på kvällen samma dag som jag skrivit och frågat. Han tackade för mina fina ord och bad att fundera tills på lördag. Så nu kan inte lördag komma fort nog. Jag försöker distrahera mig med annat men det är inte så lätt alla gånger. Jag är på en annan planet just nu.
Nu är det iaf snart helg. Snart är det bara fredagsmys kvar tills jag har mitt mail i lådan. Så jag tänkte vi skulle dra iväg som tänkt på spelet och sedan kanske vi kan umgås lite och spela kort eller nåt och bara prata. Han är duktig på det viset att han alltid vet vad han ska säga för att lugna en. Inte en sekund behöver jag känna mig ensam på vägen. Även om han inte kan vara där alla gånger (ibland dyker viktigare saker upp). Jag inser iaf att jag har tur att jag har det så tryggt och bra när jag är och petar i gamla infekterade sår. Det är behövligt. Även mycketlugn och ro. Inte alltid så lätt dock när man har en katt som spyr som den ibland... Igår spydde hon över mitt tangentbord... Lätt att tappa tålamodet då som nyvaken kan jag lova! Men men... Jag går undan och andas =P
Jag tror det är dags för mig att superbestämma mig för vad jag tycker i valet. jobbigt bara att alla ska vara så.... fulla av lögner? vem förstör minst? Just nu kan jag inte känna att så många jobbar för mina intressen... Men men... Politik, det kommer nog vara den evigt olösta gåtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar