Msn är jobbigt ibland. När det inte funkar som det ska. Jag har ju ingen hotmail. Då blir det genast 10 000 gånger svårare att hitta hur man ändrar lösen. Ska det vara så bara för att man inte väljer deras mailtjänst? http://login.live.com/login.srf?wa=wsignin1.0&rpsnv=10&ct=1238112194&rver=5.5.4177.0&wp=MBI&wreply=http:%2F%2Fmail.live.com%2Fdefault.aspx&lc=1053&id=64855&mkt=sv-SE är den superkorta adressen jag fick av en vän för att logga in på mitt ID-konto... svettigt värre att navigera sig fram där med...
Grejen är att jag är ganska övertygad om att mitt konto är kapat. varför blir jag annars utloggad vid samma tid och har problem varje natt... Mönster är inte slump...
Men jag lyckades klicka mig vidare till min sida och ändra mitt lösen. får hoppas att det funkar bättre nu...
fredag 27 mars 2009
onsdag 25 mars 2009
flyttstress
det är kosntigt, även om man tycker att man har massor av tid när man ska flytta så har man itne det. det är tusen och sedan tusen saker att göra som man inte har tänkt på. Jag har varit duktig och fixat med telefon och internet iaf. Då känner mansig duktig. Men ännu duktigare känner man sig när man har fixat sin hemförsäkring.
Snart ska jag ha mitt avslutande samtal med min kurator. Sedan ska jag byta min p-stav den tredje. Då kommer jag nog gnälla och vara lite nervös...
Det ska bli skönt när allt är över. då man kan ta det lite lugnt igen. Då man kan koncentrera sig på sitt hem och inte känna att man är mellan två hem och i 40 kartonger...
Annars händer det inte mycket mer än att jag grejar och donar inför flytten... Har haft två som kikat på lägenheten här men ingen var intresserad. så det ska komma två till imorgon. Får hoppas att nån vill ha så snart som möjligt så jag slipper majs hyra... Man kan ju alltid hoppas iaf. Men får la se...
Märks att lilla russin märker av att det är nåt på g. hon är så himlans gosig och skriker på mig om jag inte sitter ner. och just nu låser hon mina armar genom att lägga sig tvärs över dem. Hon är söt. Men det är lite jobigt med...
Hon ska få flytta innan mig. Dagen innan långfredagen kommer kära svärmor och hämtar mig och katten. så ska vi passa på att ta med så mycket vi kan oxå. Sedan firar vi påsk med familjen. Och på tisdagen åker jag hem igen. Då stannar min lilla primadonna lvar hos Alexis och underhåller honom istället för mig :P Så får jag ta det sista utan att tänka att hon komemra tt krossas. Sedan kommer min kära man på fredagen till mig igen. Och hjälper mig med det där som ska göras dagen innan man flyttar. Och på lördagen efter påsk går flyttlasset (så vitt jag vet). Veckan därefter kommer jag att åka tillbaka och städa ut lägenheten här. Sedan ska nycklarna lämnas in. Och allt ska hämtas här som man städar med. Sedan är jag klar! Sedan är jag inte mellan två hem i 40 kartonger. Sedan bor jag någonstans. Det känns rätt skönt. Men men... Man får leva i nuet och försöka packa det man kan som man inte akut behöver. eg behöver man ju bara lite i köket och ett gäng kläder. annars klarar man ju sig eg... smink och duschsaker kan ju underlätta läget så man inte luktar luffare iofs... Men jag tror att man rent generellt sett har för mycket saker... Men kanske det är det som gör ett hem? Som ger en trygghet? Men vad vet jag...
Snart ska jag ha mitt avslutande samtal med min kurator. Sedan ska jag byta min p-stav den tredje. Då kommer jag nog gnälla och vara lite nervös...
Det ska bli skönt när allt är över. då man kan ta det lite lugnt igen. Då man kan koncentrera sig på sitt hem och inte känna att man är mellan två hem och i 40 kartonger...
Annars händer det inte mycket mer än att jag grejar och donar inför flytten... Har haft två som kikat på lägenheten här men ingen var intresserad. så det ska komma två till imorgon. Får hoppas att nån vill ha så snart som möjligt så jag slipper majs hyra... Man kan ju alltid hoppas iaf. Men får la se...
Märks att lilla russin märker av att det är nåt på g. hon är så himlans gosig och skriker på mig om jag inte sitter ner. och just nu låser hon mina armar genom att lägga sig tvärs över dem. Hon är söt. Men det är lite jobigt med...
Hon ska få flytta innan mig. Dagen innan långfredagen kommer kära svärmor och hämtar mig och katten. så ska vi passa på att ta med så mycket vi kan oxå. Sedan firar vi påsk med familjen. Och på tisdagen åker jag hem igen. Då stannar min lilla primadonna lvar hos Alexis och underhåller honom istället för mig :P Så får jag ta det sista utan att tänka att hon komemra tt krossas. Sedan kommer min kära man på fredagen till mig igen. Och hjälper mig med det där som ska göras dagen innan man flyttar. Och på lördagen efter påsk går flyttlasset (så vitt jag vet). Veckan därefter kommer jag att åka tillbaka och städa ut lägenheten här. Sedan ska nycklarna lämnas in. Och allt ska hämtas här som man städar med. Sedan är jag klar! Sedan är jag inte mellan två hem i 40 kartonger. Sedan bor jag någonstans. Det känns rätt skönt. Men men... Man får leva i nuet och försöka packa det man kan som man inte akut behöver. eg behöver man ju bara lite i köket och ett gäng kläder. annars klarar man ju sig eg... smink och duschsaker kan ju underlätta läget så man inte luktar luffare iofs... Men jag tror att man rent generellt sett har för mycket saker... Men kanske det är det som gör ett hem? Som ger en trygghet? Men vad vet jag...
måndag 9 mars 2009
Jag ska bli sambo
Allt har gått så fort. Nu är det planerat att jag ska bli sambo. Jag ska hyra en stuga på svärförldrarnas gård. Kan säga att charmfaktorn på det lilla huset är enormt. Dock finns det ingen toalett. Än. Så tills vidare blir det till att gå in och göra sina ärenden där. Och när de sover och man inte vill väcka 4 hundar som börjar skälla tar man det ute i det fria och låter vinden smeka rumpan ;)
Jag och Alexis har spenderat lite tid med att tapetsera vårat vardagsrum. Nu har ju inte jag varit med och valt tapeterna. Det gjordes innan vi bestämde att vi skulle bo ihop. Men jag kan bara säga såhär, det blev grymt fint! Jag älskar färgen massor! Och fondväggen (som vi behövde lite hjälp med då mösterpassning är lite lurigt för förstagångstapetserare) blev grymt snygg med! Det kommer bli ett jättefint rum där! Vi ska ju göra om rätt mycket med huset. Villket är roligt. Att man får göra nåt så att det är anpassat efter hur vi vill ha det (till skillnad från en del hyreslägenheter jag har bott i som man undrar hur de har tänkt när de valt tapeter...
Förra helgen var svärfar, Alexis och jag i min mormors hus och valde ut lite saker. Ja, jag lyckades välja så mycket tunga saker att det blev helt tokigt tungt för dem att böra. Känner mig tacksam att de offrade sina kroppar på att hjälpa mig. Sekretären och stereon (med LP-spelare) står inne i huset. Mitt kära linneskåp får stå ute och hålla fåren sällskap tills vidare... Tills vi har byggt ut lite. Och i helgen var min käresta hos mig och hjälpte mig att börja packa och han fixade nåt som har stört mig sååå länge och som nu nästan hade blivit en omöjlighet i mitt liv. Han rensade avloppen i mitt kök! Jag har aldrig varit med om att det har blivit stopp i nåt avlopp. Och jag har bott på många ställen under mina 7år. Men jag påminnde honom om våran deal. Den dagen vi får barn tar jag bajsblöjorna så länge han tar avlopp. Jag klarar ju knappt av rester som hamnat i vasken liksom....
Många verkar tycka att jag är konstig som väljer att flytta så nära mina svärföräldrar. Och att min käresta vill bo så nära dem och inte bryta sig ur bot. Men grejen är ju att jag trivs oerhört bra med familjen. Och vi kommer ju ha vårat egna lilla krypin. Vårt egna hus. Jag hade aldrig kunnat bo med dem så om det inte vore för att jag trivs så bra med dem och att jag har möjligheten att dra mig undan. Men visst är jag nervös. Fröken har ändå bott själv i 7år. Och jag är van vid min mat och mina märken på ditten och datten. Allt från bordsmargarin till vad jag har i min köttfärssås. Nu är det absolut inte så att jag gnäller. Men jag vet att det kommer bli en anpassning för min del och inte bara guld och gröna skogar. Eftersom vi inte har en spis med ugn utan bara kokplattor och en vedspis i vårat hus är det säkrast att äta med de andra. Så att man inte svälter ihjäl där ute =P Och så är det skönt med lite sällskap. Tänk att jag ska sluta äta framför dator och tv varje dag och faktiskt sitta vid ett bord med andra som normala människor gör. Det hade man aldrig kunnat tro ;)
Jg och lilla Russin (min kära katt) bodde ju två veckor vid jul och nyår hos familjen och ute i det lilla huset. Hon trivdes som fisken på vatten. Eller som katten på gården... Hon kommer bli kattens gård =) Dock får hon vara en innekatt. Hon är snart 7år (vad tiden flyger förbi) och har ju sin hjärnskada. Hon skulle bli uppäten av räven där ute fortare än fortast. Hundarna skulle jaga henne. Och sen är hon itne vaccinerad. Sånt behövs ju inte om man bor i lägenhet och har en innekatt. Jag tänkte dock att jag skulle kolla upp när vi har flyttat dit om hon behöver vaccineras. Det är ju lätt att man drar med sig skit in. Även om hon ska vara inne vill jag veta om det finns en risk. Då får vi ta henne till vetrinären och ge henne en spruta. Och jag kommer vara en nojig liten kattmamma som måste ge henne masa gott när vi komemr hem =P Såklart! Alexis säger att hon är bortskämd. Jag säger att hon är bortskämd på kärlek och omtanke. Ho nska minsann passa sig för att gå någonstans där hon inte får vara. I huset blir största oron att hon ska hoppa upp på vedspisen när vi eldar. Det blir rätt varmt där... Men iom att vi sätter in en vedkamin kanske det inte blir så farligt om vi eldar mest i den?
Jag är nervös och har tusen saker att göra innan flytten. Och så ska jag byta bort mitt nedrans glocalnet. MINST en gång om dan blir jag utslängd från att surfa. Ett tag var jag utan när i 36 timmar. Och så kan de inte leverera så snabbt bredband ute på landet. Får se om telia kan göra ett bättre jobb. Dessutom tänker jag trådlöst så att jag kan greja när jag är inne i stora huset med. För om den svarta hunden Lotte (hur fin som helst) får sig en kull vill man ju hjälpa till så gott man kan med valparna när de är på jobbet osv. Och få lite gos och kel =) Hoppas bara inte hon får så många valpar som Kate. Det var jobbigt att räkna in alla när de var lite större och aldrig stod still =P
Nej, nu ska jag ta och vila lite innan jag sätter igång med att greja igen!
Jag och Alexis har spenderat lite tid med att tapetsera vårat vardagsrum. Nu har ju inte jag varit med och valt tapeterna. Det gjordes innan vi bestämde att vi skulle bo ihop. Men jag kan bara säga såhär, det blev grymt fint! Jag älskar färgen massor! Och fondväggen (som vi behövde lite hjälp med då mösterpassning är lite lurigt för förstagångstapetserare) blev grymt snygg med! Det kommer bli ett jättefint rum där! Vi ska ju göra om rätt mycket med huset. Villket är roligt. Att man får göra nåt så att det är anpassat efter hur vi vill ha det (till skillnad från en del hyreslägenheter jag har bott i som man undrar hur de har tänkt när de valt tapeter...
Förra helgen var svärfar, Alexis och jag i min mormors hus och valde ut lite saker. Ja, jag lyckades välja så mycket tunga saker att det blev helt tokigt tungt för dem att böra. Känner mig tacksam att de offrade sina kroppar på att hjälpa mig. Sekretären och stereon (med LP-spelare) står inne i huset. Mitt kära linneskåp får stå ute och hålla fåren sällskap tills vidare... Tills vi har byggt ut lite. Och i helgen var min käresta hos mig och hjälpte mig att börja packa och han fixade nåt som har stört mig sååå länge och som nu nästan hade blivit en omöjlighet i mitt liv. Han rensade avloppen i mitt kök! Jag har aldrig varit med om att det har blivit stopp i nåt avlopp. Och jag har bott på många ställen under mina 7år. Men jag påminnde honom om våran deal. Den dagen vi får barn tar jag bajsblöjorna så länge han tar avlopp. Jag klarar ju knappt av rester som hamnat i vasken liksom....
Många verkar tycka att jag är konstig som väljer att flytta så nära mina svärföräldrar. Och att min käresta vill bo så nära dem och inte bryta sig ur bot. Men grejen är ju att jag trivs oerhört bra med familjen. Och vi kommer ju ha vårat egna lilla krypin. Vårt egna hus. Jag hade aldrig kunnat bo med dem så om det inte vore för att jag trivs så bra med dem och att jag har möjligheten att dra mig undan. Men visst är jag nervös. Fröken har ändå bott själv i 7år. Och jag är van vid min mat och mina märken på ditten och datten. Allt från bordsmargarin till vad jag har i min köttfärssås. Nu är det absolut inte så att jag gnäller. Men jag vet att det kommer bli en anpassning för min del och inte bara guld och gröna skogar. Eftersom vi inte har en spis med ugn utan bara kokplattor och en vedspis i vårat hus är det säkrast att äta med de andra. Så att man inte svälter ihjäl där ute =P Och så är det skönt med lite sällskap. Tänk att jag ska sluta äta framför dator och tv varje dag och faktiskt sitta vid ett bord med andra som normala människor gör. Det hade man aldrig kunnat tro ;)
Jg och lilla Russin (min kära katt) bodde ju två veckor vid jul och nyår hos familjen och ute i det lilla huset. Hon trivdes som fisken på vatten. Eller som katten på gården... Hon kommer bli kattens gård =) Dock får hon vara en innekatt. Hon är snart 7år (vad tiden flyger förbi) och har ju sin hjärnskada. Hon skulle bli uppäten av räven där ute fortare än fortast. Hundarna skulle jaga henne. Och sen är hon itne vaccinerad. Sånt behövs ju inte om man bor i lägenhet och har en innekatt. Jag tänkte dock att jag skulle kolla upp när vi har flyttat dit om hon behöver vaccineras. Det är ju lätt att man drar med sig skit in. Även om hon ska vara inne vill jag veta om det finns en risk. Då får vi ta henne till vetrinären och ge henne en spruta. Och jag kommer vara en nojig liten kattmamma som måste ge henne masa gott när vi komemr hem =P Såklart! Alexis säger att hon är bortskämd. Jag säger att hon är bortskämd på kärlek och omtanke. Ho nska minsann passa sig för att gå någonstans där hon inte får vara. I huset blir största oron att hon ska hoppa upp på vedspisen när vi eldar. Det blir rätt varmt där... Men iom att vi sätter in en vedkamin kanske det inte blir så farligt om vi eldar mest i den?
Jag är nervös och har tusen saker att göra innan flytten. Och så ska jag byta bort mitt nedrans glocalnet. MINST en gång om dan blir jag utslängd från att surfa. Ett tag var jag utan när i 36 timmar. Och så kan de inte leverera så snabbt bredband ute på landet. Får se om telia kan göra ett bättre jobb. Dessutom tänker jag trådlöst så att jag kan greja när jag är inne i stora huset med. För om den svarta hunden Lotte (hur fin som helst) får sig en kull vill man ju hjälpa till så gott man kan med valparna när de är på jobbet osv. Och få lite gos och kel =) Hoppas bara inte hon får så många valpar som Kate. Det var jobbigt att räkna in alla när de var lite större och aldrig stod still =P
Nej, nu ska jag ta och vila lite innan jag sätter igång med att greja igen!
lördag 7 februari 2009
Utmattad
Senaste tiden har jag känt att jag är helt utmattad. Vet inte om det är sviterna av influensan som fortfarande sitter kvar. Men jobbigt är det. Känns som jag ska trilla ner och bli liggandes där.
Jag längtar till helgen. Då kommer min Alexis och hälsar på mig och vi ska ha hela helgen för oss själva och bara rå m varandra och visa varandra kärlek. Så som man bör på alla hjärtans dag. För det är ju inte presenter och ditten och datten som räknas den dagen. Det som räknas den dagen är att man visar varandra med kärlek vad man känner och vad man vill. Jag tror det kommer bli bra. Vi kommer inte ha någonting som stör oss. Jag tror det är bra för oss...
Jag längtar till helgen. Då kommer min Alexis och hälsar på mig och vi ska ha hela helgen för oss själva och bara rå m varandra och visa varandra kärlek. Så som man bör på alla hjärtans dag. För det är ju inte presenter och ditten och datten som räknas den dagen. Det som räknas den dagen är att man visar varandra med kärlek vad man känner och vad man vill. Jag tror det kommer bli bra. Vi kommer inte ha någonting som stör oss. Jag tror det är bra för oss...
torsdag 5 februari 2009
Glömska
Jag har insett att jag är rejält glömsk. Jag glömmer hur många saker som helst om dan. Det skumma är hur fort jag kan glömma saker. Jag kan tex sitta här vid datorn och tänka att jag ska gå in på en sida, klicka på bokmärken och sedan bli helt förvånad och undra vad sjutton det var jag skulle titta på. Förut gick jag ut i köket för att ta mig en liten matbit från kylen. Vad hände? Jag glömde självklart min matbit... Jag har lyckats vara så disträ att jag har glömt min fjärrkontroll i kylen.... Man kan skämt en hel del om att man är glömsk. Men ibland vill man bara skrika ut "det är inte roligt längre". För det är inte roligt just nu. Jag har så mycket tankar och idéer, men jag har ingen möjlighet att fånga upp dem....
Ringde ungdomsmottagningen med igår. Några problem... Hon jag fick prata med var la inte den mest trevliga jag har pratat med, men värst var att jag har verkligen problem och jag ska ändå behöva vänta tills den 24:e innan jag får komma och ens prata med hon som sätter in p-stav. Men de trodde inte att jag skulle kunna sätta in min p-stav hos dem... Inte om jag vill ha en som håller i fem år. Men jösses.... Den jag har haft i nu har ju inte varit inne i ens två år, och ändå krånglar det som fan. Om det nu är sånt tryck på ungdomsmottagningen tycker man att de faktiskt kan få mer personal. Funderar på att ringa till vårdcentralen eller den vanliga barnmorskan och betala lite pengar istället så jag får det gjort lite snabbare. Jag vill ha en ny stav. För hormonspiralen som vi funderade på sak tydligen göra jävligt ont att sätta in. Och jag hatar verkligen dessa "gräv-sessioner" i det privataste av det privata... Mitt underliv är heligt för mig... Nej, jag vill ha en stav (är eg två stavar)som håller länge! Än ska det inte bli några barn vad jag vet iaf...
Ringde ungdomsmottagningen med igår. Några problem... Hon jag fick prata med var la inte den mest trevliga jag har pratat med, men värst var att jag har verkligen problem och jag ska ändå behöva vänta tills den 24:e innan jag får komma och ens prata med hon som sätter in p-stav. Men de trodde inte att jag skulle kunna sätta in min p-stav hos dem... Inte om jag vill ha en som håller i fem år. Men jösses.... Den jag har haft i nu har ju inte varit inne i ens två år, och ändå krånglar det som fan. Om det nu är sånt tryck på ungdomsmottagningen tycker man att de faktiskt kan få mer personal. Funderar på att ringa till vårdcentralen eller den vanliga barnmorskan och betala lite pengar istället så jag får det gjort lite snabbare. Jag vill ha en ny stav. För hormonspiralen som vi funderade på sak tydligen göra jävligt ont att sätta in. Och jag hatar verkligen dessa "gräv-sessioner" i det privataste av det privata... Mitt underliv är heligt för mig... Nej, jag vill ha en stav (är eg två stavar)som håller länge! Än ska det inte bli några barn vad jag vet iaf...
tisdag 3 februari 2009
Händelserik helg!
I helgen var jag hemma hos Alexis. Det har verkligen hänt mycket. Vi myste på fredagen med cola, chips och dipp. Tills jag mådde dåligt iaf. Men sen låg vi och kramades en massa hela natten. Var så mysigt att skeda. Jag är en mys-junkie. Det finns ingen tvekan om det! Rätt bra eftersom jag och lilla Russin är lika på det området...
Men lördagen var la lite blandad. Jag och Alexis gjorde en smörgåstårta till hela familjen och sedan kom två av hans vänner förbi en sväng så de fick sig en bit de med. Sedan åkte vi iväg för att spela och grejer. Fick ju påpeka att jag kan faktiskt spela jag med. Vet inte vad det är med killar och spel... Senare iaf fick jag ett rejält frispel som höll oss vakna till efter 8 då jag skällde som satan i gatan rent ut sagt och vi pratade en massa. Sedan pratade vi massor på söndagen med.
Slutsatsen efter allt är iaf att han ska jobba på att bla ge mig lite mer plats i sitt liv genom att inte dumpa mig så lätt för andra aktiviteter med folk han faktiskt träffar jämt och ständigt. Vi ses ju knappt. Och att inte ge löften när han ändå sviker dem. Som ved så jag slipper frysa tex. Småsaker. Men jag pallar inte sånt. Jag lägger småsaker på hög tills jag exploderar. Och nu har han nog lärt sig att inte driva mig till den gränsen iaf... Sen har ju jag att jobba på min grej med. Att inte alltid tro att jag är ivägen eller stör. Det är mitt problem... Och kanske eg inte så litet problem heller. Men men... Jag är uppfostrad till att jag är ivägen och ska hålla mig undan och varken synas eller höras...
Men men... Allt är bra iaf och vi har båda saker att jobba på. Jag är glad över att vi kan prata om saker. Och att han gör sitt bästa för att förstå mig. Jag ställer mig dock frågan om jag gör mitt bästa för att förstå honom? Kanske bra att jag iaf ställer mig själv frågan... Man kanske alltid ska ställa sig sånna frågor och inte bara tuffa på?
Den 13:e feburari kommer Alexis till mig iaf. Då ska vi fira Alla hjärtans dag ihop. Inte för att jag vill ha en miljon presenter, eller eg nåt som kostar. Jag vill bara ha lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Så som jag vill ge lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Jag vill inte läta köpmännen ta över den dagen riktigt. Räcker kanske redan med de andra dagar som finns?
Som vanligt kan jag inte sova i tid. Jag blir typ knäpp. Skulle vara kul att kunna sova ordentligt. Jag kunde heller inte somna ordentligt eller sova ordentligt när jag vr hos Alexis. Inte en enda natt. Kan bero lite på att han snarkade så högt nu när han är aningens förkyld... Men men... Vad ska jag göra? Inga grejer tycks funka. Varken avslappning eller medicin... Det går mig rätt bra på nerverna....
Men lördagen var la lite blandad. Jag och Alexis gjorde en smörgåstårta till hela familjen och sedan kom två av hans vänner förbi en sväng så de fick sig en bit de med. Sedan åkte vi iväg för att spela och grejer. Fick ju påpeka att jag kan faktiskt spela jag med. Vet inte vad det är med killar och spel... Senare iaf fick jag ett rejält frispel som höll oss vakna till efter 8 då jag skällde som satan i gatan rent ut sagt och vi pratade en massa. Sedan pratade vi massor på söndagen med.
Slutsatsen efter allt är iaf att han ska jobba på att bla ge mig lite mer plats i sitt liv genom att inte dumpa mig så lätt för andra aktiviteter med folk han faktiskt träffar jämt och ständigt. Vi ses ju knappt. Och att inte ge löften när han ändå sviker dem. Som ved så jag slipper frysa tex. Småsaker. Men jag pallar inte sånt. Jag lägger småsaker på hög tills jag exploderar. Och nu har han nog lärt sig att inte driva mig till den gränsen iaf... Sen har ju jag att jobba på min grej med. Att inte alltid tro att jag är ivägen eller stör. Det är mitt problem... Och kanske eg inte så litet problem heller. Men men... Jag är uppfostrad till att jag är ivägen och ska hålla mig undan och varken synas eller höras...
Men men... Allt är bra iaf och vi har båda saker att jobba på. Jag är glad över att vi kan prata om saker. Och att han gör sitt bästa för att förstå mig. Jag ställer mig dock frågan om jag gör mitt bästa för att förstå honom? Kanske bra att jag iaf ställer mig själv frågan... Man kanske alltid ska ställa sig sånna frågor och inte bara tuffa på?
Den 13:e feburari kommer Alexis till mig iaf. Då ska vi fira Alla hjärtans dag ihop. Inte för att jag vill ha en miljon presenter, eller eg nåt som kostar. Jag vill bara ha lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Så som jag vill ge lite extra kärlek och lite extra uppmärksamhet. Jag vill inte läta köpmännen ta över den dagen riktigt. Räcker kanske redan med de andra dagar som finns?
Som vanligt kan jag inte sova i tid. Jag blir typ knäpp. Skulle vara kul att kunna sova ordentligt. Jag kunde heller inte somna ordentligt eller sova ordentligt när jag vr hos Alexis. Inte en enda natt. Kan bero lite på att han snarkade så högt nu när han är aningens förkyld... Men men... Vad ska jag göra? Inga grejer tycks funka. Varken avslappning eller medicin... Det går mig rätt bra på nerverna....
torsdag 29 januari 2009
gynbesöket
Jag vet inte om jag kan svara på hur det gick hos gynekologen. Delvis bra, delvis åt helvete. Jag är inte sjuk (mer än i huvudet). Men min p-stav funkar inte riktigt som den ska... Vad ska man nu göra då? Bett älsklingen ringa mig iaf så får vi diskutera det. För jag vill gärna ha nåt som fungerar som det ska. Föredrar nåt som tar bort blödningen... Så nu sitter man med en begynnande ägglossning. Jag blir deprimerad... Mer än vanligt då...
"Du har kvalificerat dig för influensan"
Jag har varit på vårdcentralen idag. Jag har ju varit så himla sjuk så det har sprutat ur öronen på mig. Jag har ju dock blivit bättre på vissa områden. Men jag har ont som tusan i lungorna. Så idag knatade jag bort till vårdcentralen. Han sa att det är två veckor minst som man är sjuk av influensan. Sen, inte nog med det verkar det liksom inte så farligt med lungorna. Får något slemlösande eftersom jag hostar upp en massa dumt stenhårt slem. Fast jag kasnke inte gick förgäves iaf då jag själv hörde hur det pep i mina lungor när jag andades. Så bhöver man inte verka som en hypokondriker som min gudfars fru. Hon gick till vårdcentralen efter att ha skurit sig på en pappersbit. Jag skämtar inte...
Nu ska jag snart knata iväg igen. Nämnde mitt lilla kvinnliga problem med att jag blödde en hel syndaflod från mina kvinnligare delar nu när jag var sjuk med. Den fina smärtan har ju heller inte försvunnit fast det har slutat blöda. Och jag ska för bövelen inte blöda! Jag har ju min fina p-stav som ska sätta stop för sån skit. Men men... Jag skulle iaf få komma på en kontroll. Det känns bra. Är ju säkerligen inget, men det är skönt att få bekräftat att man bara har ont utan orsak =P
Jag tror inte min kropp är så glad på mig. Den gör ju ont hela tiden. Rätt irriterande. Men den försöker sägs mig nåt antar jag. Vore bara hett om den kunde skicka ett brev på posten och berätta vad det är för fel. Eller om den bara vill gnälla nu när man närmar sig 25. Nu när man fyller "närmare 30 än 20". *dubbelsuck*
Men men... Får kanske göra en uppdatering sedan om min hypokondriska djävulska kropp lite senare. Och berätta hur ajg ser fram emot att få åka till min älskling imorgon. Och vi får nog några timmar extra eftersom svärmor är hemma och kan komma och hämta lite tidigare. Värdefulla timmar! Men men... Vårdcentralen igen nu. Sedan en till löjlig uppdatering =)
Nu ska jag snart knata iväg igen. Nämnde mitt lilla kvinnliga problem med att jag blödde en hel syndaflod från mina kvinnligare delar nu när jag var sjuk med. Den fina smärtan har ju heller inte försvunnit fast det har slutat blöda. Och jag ska för bövelen inte blöda! Jag har ju min fina p-stav som ska sätta stop för sån skit. Men men... Jag skulle iaf få komma på en kontroll. Det känns bra. Är ju säkerligen inget, men det är skönt att få bekräftat att man bara har ont utan orsak =P
Jag tror inte min kropp är så glad på mig. Den gör ju ont hela tiden. Rätt irriterande. Men den försöker sägs mig nåt antar jag. Vore bara hett om den kunde skicka ett brev på posten och berätta vad det är för fel. Eller om den bara vill gnälla nu när man närmar sig 25. Nu när man fyller "närmare 30 än 20". *dubbelsuck*
Men men... Får kanske göra en uppdatering sedan om min hypokondriska djävulska kropp lite senare. Och berätta hur ajg ser fram emot att få åka till min älskling imorgon. Och vi får nog några timmar extra eftersom svärmor är hemma och kan komma och hämta lite tidigare. Värdefulla timmar! Men men... Vårdcentralen igen nu. Sedan en till löjlig uppdatering =)
lördag 24 januari 2009
Jag blir lite deppig numera när jag går in för att läsa tidningen. Inte nog med att det inte står någonting som känns lite pepp. Det står så deppiga saker att man bara vill gråta. Men man har blivit bombarderad med att få se så mycket skit i så många år nu att man får gräva för djupt för att hitta tårtarna. Ibland kan man kanske klämma fram nån om man tänker på det som skrivits, och lite annat extra sorgligt. Så får man kanske inte totalt dåligt samvete. Men ändå blir det dåligt samvete med tanke på att man inte kan känna en genuin känsla inför det man läser. Man har sett det för många ggr. Och idag undrade jag ändå varför det finns saker som idol, lets dance och annan skit. De får enorma rubriker om vem som har åkt ut. Vem som ska göra vad under kvällen osv. Senast nu åkte blondinbella ut. Jag tackar gudarna för det. Hon ser rätt nerknarkad ut asså. Sluddrar som fasen när hon pratar med. Varför får hon så mycket uppmärksamhet? Är det en rolig nyhet lets dance? Utbilda en som inte förstår vitsen med dessa program...
Idag hittade jag en låt i min playlist på mobilen oxå som passar så bra. Saknar min älskade Alexis. Vem vet när jag får träffa honom igen....
Brandy - Long distance
Idag hittade jag en låt i min playlist på mobilen oxå som passar så bra. Saknar min älskade Alexis. Vem vet när jag får träffa honom igen....
Brandy - Long distance
There`s only so many songs that i can sing to pass the time.
And i`m running out of things to do to get you off my mind (oh whoa).
All i have is this picture in a frame (oh ah),
That i hold close to see your face everyday.
With you is where i`d rather be,
But we`re stuck where we are.
It`s so hard, you`re so far..
This long distance is killing me.
I wish that you are here with me,
But we`re stuck where we are
It`s so hard, you`re so far.. (so hard, you`re so far..)
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far.
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far
(so hard, so hard, where we are, where we are, your so far).
This long distance is killing me.
Now the minutes feel like hours
And the hours feel like days.. (whoa oh whoa)
While i`m away (way-ay)
You know right now i can`t be home (ah)
But i`m coming home soon (ah)
Coming home soon.. (ah a hah)
All i have is this picture in a frame (ah),
That i hold close to see your face everyday.
With you is where i`d rather be (where i`d rather be..),
But we`re stuck where we are (oh oh).
It`s so hard, (oh ah) you`re so far.. (oh ah)
This long distance is killing me.
I wish that you are here with me (you are here with me),
But we`re stuck where we are (oh oh)
It`s so hard, (oh ah) you`re so far.. (oh ah)
Can you hear me crying?
Ooh (oh-oh oh-oh)
Can you hear me crying? (oh-oh ah!)
Ooh (oh-oh oh-oh)
Can you hear me crying? (oh-oh ah!)
Ooh (oh-oh oh-oh)
Ooh woo whoa ah ah oh ah (oh-oh ah!)
Uh ah uh ah whoa0h ah (oh-oh oh-oh)
With you is where i`d rather be (where i`d rather be..) whoa!
(but we`re stuck where we are) oh!
(it`s so hard) so hard (your so far), so far
(this long distance is killing me) this long distance is killing me
I wish that you are here with me (you are here with me) me..
(but we`re stuck where we are) stuck where we are! so hard! so far
This long distance is killing me
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far.
This long distance is killing me.
It`s so hard, it`s so hard, where we are, where we are, you`re so far
(so hard, so hard, where we are, where we are, your so far).
This long distance is killing me.
onsdag 21 januari 2009
Har du någonsin velat dö?
Så känner jag just nu iaf. Jag har ju haft ont i magen en hel del veckan innan här. Sen på söndag kände jag mig inte helt kry. På eftermiddagen gick det utför som en störtloppsåkare. Alexis var med mig och träffade min moster. Han hörde sarkasmen och falskheten i hennes röst. Skönt att det inte bara är jag. Skrämmande, det blir bara värre och värre med dagarna. Dock var det trevligt att märka att det knakar i fogarna mellan henne och hennes make. Tror han har fått mer än vad han velat med henne asså... Men Alexis kom inte med det tåg han skulle. Så jävla surt asså... Har aldrig sett honom i sånt upplösningstillstånd innan. Såg ut som han skulle bryta ihop. Han fick iaf följa med mig hem och sedan ta sig från min stad till sin stad genom att gå upp 5 på morgonen. Han smnade sisådär vid 2 på natten efter att ha tagit hand om lilla mig som var så sjuk. Kan ju säga att det var inget i jämförelse med vad som följt de senaste dagarna...
Måndag. Jag sov. Tisdag. Jag sov till typ 2 på eftermiddagen. Jag sov i 1½ dygn. Det är inte så lite det... Under den perioden var jag uppe och kissade två gånger. Känns inte som det bästa för kroppen. Sent nu på kvällen började jag blöda från mitt kvinnliga område. Känns lite oroande eftersom jag har haft ont där i över en vecka. Och med tanke på min fina underbara lilla pstav i armen som ska förhindra dummma blödningar känns det lite oroande. Men men... Än är jag inte död. Alexis säger att vi pratade under måndagen. Nej, det minns inte jag. Undra vad fasen vi pratade om eg...
Messade förut och kollade om han var hemma och vaken. Men han var hos en kompis och spelade fortfarande. Så jag ville inte säga helt som det var. Att jag kände mig halvt förstörd och behövde prata. Det får vänta. För första gången på evigheter slipper han ju sin kompis tjej i närheten som han tycks ha tröttnat att ha i hasrona en hel del. Och det kan jag förstå. Kul att ha nån som förbjuder en att spela tv-spel med sin kompis i närheten. Killar behöver få leka av sig så som vi tjejer behöver med. Vi har bara våra egna grejer vi leker av oss med. Oavsett om det är ett spel, shopping eller vad det nu kan tänkas vara. Man kan ju dessutom enligt min åsikt låta pojkar vara pojkar en stund själva då om man tycker det är tråkigt. Man kan umgås med sig själv ibland. Så, jag ville verkligen inte störa inatt. Jag vill låta min älskling leka av sig ifred. Även om det känns överjävligt och ensamt för mig. Men, i ett förhållande får man ju offra lite ibland för den andres lycka med. Och gnäller gör jag ju så ofta nu när jag är sjuk ändå...
Det var vidrigt svårt att komma upp ur sängen på eftermiddagen. Jag grät och skrek. Fy fan för den smärtan asså. Men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att kissa! Och det är ett problem när man inte har någon som kan hjälpa en. Kanske en stor del i det som krossar mitt hjärta så med. Att när det verklign gäller så står jag rätt ensam. Familjen är ju puts väck som det heter... Jag får klara mig själv.
Stackars lilla kissemiss jag har då. Hon har fått överleva helt ensam när jag har sovit. Hon har ju haft mat och så. Men hon har nog tyckt att det har varit jobbigt att inte fått mysa. Hon har verkat rätt rastlös och jag har bara velat sova. Inte kunnat mycket annat än sova för den delen heller...
Antar att jag ska göra det jag har gjort bäst de senaste dagarna nu då... Sova. För snart däckar jag här...
Måndag. Jag sov. Tisdag. Jag sov till typ 2 på eftermiddagen. Jag sov i 1½ dygn. Det är inte så lite det... Under den perioden var jag uppe och kissade två gånger. Känns inte som det bästa för kroppen. Sent nu på kvällen började jag blöda från mitt kvinnliga område. Känns lite oroande eftersom jag har haft ont där i över en vecka. Och med tanke på min fina underbara lilla pstav i armen som ska förhindra dummma blödningar känns det lite oroande. Men men... Än är jag inte död. Alexis säger att vi pratade under måndagen. Nej, det minns inte jag. Undra vad fasen vi pratade om eg...
Messade förut och kollade om han var hemma och vaken. Men han var hos en kompis och spelade fortfarande. Så jag ville inte säga helt som det var. Att jag kände mig halvt förstörd och behövde prata. Det får vänta. För första gången på evigheter slipper han ju sin kompis tjej i närheten som han tycks ha tröttnat att ha i hasrona en hel del. Och det kan jag förstå. Kul att ha nån som förbjuder en att spela tv-spel med sin kompis i närheten. Killar behöver få leka av sig så som vi tjejer behöver med. Vi har bara våra egna grejer vi leker av oss med. Oavsett om det är ett spel, shopping eller vad det nu kan tänkas vara. Man kan ju dessutom enligt min åsikt låta pojkar vara pojkar en stund själva då om man tycker det är tråkigt. Man kan umgås med sig själv ibland. Så, jag ville verkligen inte störa inatt. Jag vill låta min älskling leka av sig ifred. Även om det känns överjävligt och ensamt för mig. Men, i ett förhållande får man ju offra lite ibland för den andres lycka med. Och gnäller gör jag ju så ofta nu när jag är sjuk ändå...
Det var vidrigt svårt att komma upp ur sängen på eftermiddagen. Jag grät och skrek. Fy fan för den smärtan asså. Men vad skulle jag göra? Jag var ju tvungen att kissa! Och det är ett problem när man inte har någon som kan hjälpa en. Kanske en stor del i det som krossar mitt hjärta så med. Att när det verklign gäller så står jag rätt ensam. Familjen är ju puts väck som det heter... Jag får klara mig själv.
Stackars lilla kissemiss jag har då. Hon har fått överleva helt ensam när jag har sovit. Hon har ju haft mat och så. Men hon har nog tyckt att det har varit jobbigt att inte fått mysa. Hon har verkat rätt rastlös och jag har bara velat sova. Inte kunnat mycket annat än sova för den delen heller...
Antar att jag ska göra det jag har gjort bäst de senaste dagarna nu då... Sova. För snart däckar jag här...
torsdag 15 januari 2009
Vända rätt på tiden
Nu har jag varit vaken länge för att få rätt på timmarna igen. Jag är rätt trött kan jag erkänna... Men jag blev ändå glad nu på kvällen tillslut igen. Jag har varit irriterad på folk i guilden som bara gnäller om ditten och datten. Men idag dingade jag mig min lvl70. Och efter det gick det bara uppför. Min älskade kan verkligen få mig att bli på mycket godare humör. Och jag har ju inte mått så lajbans i lådan det senaste. Är sjukt orolig för att träffa min moster på söndag. Men min älskade älskling har hållit mig över ytan.
Men nu är det bestämt iaf. Att jag ska till mormors hus och välja ut det jag vill ha. Kan ju lova att jag ska kämpa för kort på mig, min mamma och min syster. Sen vill jag gärna ha lite av de svartvita korten med. För hon kan ju inte lägga beslag på dem med motiveringen att hon står närmare mormor. Som hon ofta gör. Då kan jag kontra med att jag är den förstföddas förstfödda. Om hon nu vill dra det så långt. Men Alexis har lovat att han ska föjla med. Så hon kommer nog visa sin fjäskigaste vidriga slemmiga sida. Som jag fattar är det. Men som andra tror är så genuin och fin... Jag gillar inte giriga människor... Personligen försöker jag att inte vara i vägen när jag är med andra. Hon är en sån där som ska vara i centrum och framhäva sina martyrsidor så att alla beundrar hennes styrka. om de ändå såg hennes svagheter... Och om hon kunde erkänna dem och acceptera dem som en del av sitt liv, som det alla har, då skulle jag kanske kunna börja en relation med henne igen. Då skulle jag beundra henne...
Kommer nog försöka sova snart. ska dock kika in lite sidor och se när sjuttsingen och hur man tar sig från punkt a till b. Och hur Alexis ska ta sig från punkt a till b. Vore ju fint om min moster kunde bestämma sig för en tid. Tog ju inte lite lång tid innan jag ens kunde få besked om att det skulle ske på söndag... *suck* Jag gillar verkligen inte att inte planera mitt liv. Jag behöver planering och har svårt för spontana saker. Jag behöver även smälta in vad jag ska göra. Jag kan inte rusa genom livet för fort. Jag tänker för mycket. Riktigt för mycket =P
Nu ska jag ta det lugnt. Kanske ta mig en liten kaka...
Men nu är det bestämt iaf. Att jag ska till mormors hus och välja ut det jag vill ha. Kan ju lova att jag ska kämpa för kort på mig, min mamma och min syster. Sen vill jag gärna ha lite av de svartvita korten med. För hon kan ju inte lägga beslag på dem med motiveringen att hon står närmare mormor. Som hon ofta gör. Då kan jag kontra med att jag är den förstföddas förstfödda. Om hon nu vill dra det så långt. Men Alexis har lovat att han ska föjla med. Så hon kommer nog visa sin fjäskigaste vidriga slemmiga sida. Som jag fattar är det. Men som andra tror är så genuin och fin... Jag gillar inte giriga människor... Personligen försöker jag att inte vara i vägen när jag är med andra. Hon är en sån där som ska vara i centrum och framhäva sina martyrsidor så att alla beundrar hennes styrka. om de ändå såg hennes svagheter... Och om hon kunde erkänna dem och acceptera dem som en del av sitt liv, som det alla har, då skulle jag kanske kunna börja en relation med henne igen. Då skulle jag beundra henne...
Kommer nog försöka sova snart. ska dock kika in lite sidor och se när sjuttsingen och hur man tar sig från punkt a till b. Och hur Alexis ska ta sig från punkt a till b. Vore ju fint om min moster kunde bestämma sig för en tid. Tog ju inte lite lång tid innan jag ens kunde få besked om att det skulle ske på söndag... *suck* Jag gillar verkligen inte att inte planera mitt liv. Jag behöver planering och har svårt för spontana saker. Jag behöver även smälta in vad jag ska göra. Jag kan inte rusa genom livet för fort. Jag tänker för mycket. Riktigt för mycket =P
Nu ska jag ta det lugnt. Kanske ta mig en liten kaka...
måndag 12 januari 2009
Vad värdelöst det är...
... när man inte kan sova som man ska. Jag är trött som en gris. Men inte somnar jag för det. Det är ju tusen tankar som snurrar. Hur ska det gå till helgen? Blir det nåt då ens? När ska jag få träffa min älskling igen? Och sen tusen andra saker till. Det är rätt jobbigt... Jag vill sova tack!
Sen såg jag att en hade hållit på och grejat med guld grejer. Jag vet inte om han har tagit saker över sin lvl eller om det var som "vi" kom fram till. Att nån snott hans konto. Men han skulle ändra sitt lösen med en gång. Men han tackade mig och sa att alla borde ha en guildmaster som jag. Eftersom jag pratade och inte kickade direkt. Det talades det om privat. Sedan var den en som babblade i guilden om ditten och datten om vad vi gör för fel i guilden. bla om att min inte är 80. Men snälla! Om jag ska behöva stå och tjöta hela hela tiden, då lär jag aldrig kunna levla upp mig heller. Sen har jag tänkt på det efteråt, att han gnällde om att folk vill ha honom i sina guilder för att raida och allt det där, men när han går med så gör de det inte. Jag vill bara skrika att om han var så duktig så kommer folk be honom att vara med. Jag vet att han har rätt i vissa saker han säger. MEN, om inte medlemmar jobbar för att få in bättre och mer dedicerade medlemmar kommer det bli skit. Så är det bara. Det är en gruppgrej även utanför själva eventet... Som tam sa till mig "easy tiger", för det märktes nog att jag var måttligt road....
Nej, det är inte roligt just nu om jag ska vara ärlig. Känns som jag sällan får uppskattning för vad ajg gör. Det är bara gnäll på allt och inget jämt och ständigt. På allt jag gör på nätet och allt jag gör privat. Mitt enda andningshål just nu är min älskling som verkligen lyssnar. För jag har svårt att prata om de riktiga sakerna när jag inte får respons. Men det får jag av honom. Och jag vet att han lyssnar. Kan lova att han minns bättre än jag vad jag åt till middag igår (åt jag ens middag igår eller glömde jag det?)
Nej, hoppas det blir ljusare i livet när det går mot ljusare tider. För nu är jag lite trött på allt det negativa...
Sen såg jag att en hade hållit på och grejat med guld grejer. Jag vet inte om han har tagit saker över sin lvl eller om det var som "vi" kom fram till. Att nån snott hans konto. Men han skulle ändra sitt lösen med en gång. Men han tackade mig och sa att alla borde ha en guildmaster som jag. Eftersom jag pratade och inte kickade direkt. Det talades det om privat. Sedan var den en som babblade i guilden om ditten och datten om vad vi gör för fel i guilden. bla om att min inte är 80. Men snälla! Om jag ska behöva stå och tjöta hela hela tiden, då lär jag aldrig kunna levla upp mig heller. Sen har jag tänkt på det efteråt, att han gnällde om att folk vill ha honom i sina guilder för att raida och allt det där, men när han går med så gör de det inte. Jag vill bara skrika att om han var så duktig så kommer folk be honom att vara med. Jag vet att han har rätt i vissa saker han säger. MEN, om inte medlemmar jobbar för att få in bättre och mer dedicerade medlemmar kommer det bli skit. Så är det bara. Det är en gruppgrej även utanför själva eventet... Som tam sa till mig "easy tiger", för det märktes nog att jag var måttligt road....
Nej, det är inte roligt just nu om jag ska vara ärlig. Känns som jag sällan får uppskattning för vad ajg gör. Det är bara gnäll på allt och inget jämt och ständigt. På allt jag gör på nätet och allt jag gör privat. Mitt enda andningshål just nu är min älskling som verkligen lyssnar. För jag har svårt att prata om de riktiga sakerna när jag inte får respons. Men det får jag av honom. Och jag vet att han lyssnar. Kan lova att han minns bättre än jag vad jag åt till middag igår (åt jag ens middag igår eller glömde jag det?)
Nej, hoppas det blir ljusare i livet när det går mot ljusare tider. För nu är jag lite trött på allt det negativa...
söndag 11 januari 2009
En ny blogg
Jag är helt enkelt trött på min gamla blogg. Och nu när jag inte kunde sova och har en massa tankar tänkte jag att det är lika bra att göra det jag tänkt länge. Skaka av mig ovälkomna besökare och starta det som kan bli en bra blogg? Man kan ju hoppas iaf.
Nytt år och nytt liv? Det är iaf vad jag hoppas på för detta året. Hur verkligheten blir vet jag inte. Men ajg hoppas på framgång ändå. Kanske det inte blir någonting andra kallar framgång. Men för mig blir det så...
Kom hem i måndags. *suck* Verkligheten slog mig hårt när jag klev innanför dörren. I veckan har jag iaf bestämt att jag med stor sannolikhet ska åka till Göteborg nästa helg och välja ut saker från min mormors hus jag vill ha. Jag hoppas att min kära pojkvän Alexis kan följa med då. Jag har svårt att möta min moster. Jag har svårt att ens prata med henne i telefon. Hon får mig att känna mig så värdelös. Jag är alltid ledsen när jag har pratat med henne. Det är sällsynt att jag inte gråter... När jag var liten var hon min idol. Jag tyckte hon var så cool och man kunde prata om allt med henne. Tyvärr förändrades det av att hon snodde mina fondpengar som hon hade hand om. Hon knarkade upp mina julklappar och födelsedagspresenter. Efter att jag skällde ut henne flyttade hon till ny stad och "kickade sin habit". Men spåren finns kvar. Och hon har förändrats. Konstigt nog förlorade hon sin värme mot andra på vägen. Nu när mormor har dött har hon anklagat mig för att vara nöjd och alla möjliga konstiga saker. Jag tror inte att våran relation går att reparera längre...
Skulle ha möte med kurator i fredags. Behöver verkligen prata av mig nu när mormor inte finns mer. Efter att mamma dog fick ju hon ta på sig rollen som mamma för mig. Just nu känns det som att jag inte har en stöttande släkt. Men vad ska man göra? Läget är som det är...
Men julen var bra kan jag säga! Jag var hos min pojkvän och hans familj i två hela veckor. fick två och en halv vecka med Alexis eftersom han var hos mig en helg med. Julen var underbar! Så god mat! Jag har inte sett fram emot julen sedan jag var 7år. Men denna gången gjorde jag det. Och jag blev inte besviken! Och för första gången på länge kände jag mig inte tung av saknad i hjärtat över de jag förlorat på vägen. Det var ren glädje.
Jag har lärt mig mycket under mina två veckor där med. Bodde ju i lilla stugan med Alexis där han bor på gården. Jag Alexis och lilla Russin hade vårt "högkvarter" där. Dock finns det inget så lyxigt som element eller dyl. Nej, där fixar man värmen på hederligt gammalt sätt. Man hugger ved och eldar! Så lilla fröken vet nu hur man både hugger ved med yxa och använder en vedklyv. Dock känns vedklyven tusen ggr säkrare och det går tusen ggr fortare. Och man slipper få så förbaskat ont i ryggen. Alexis har även utnämnt mig till staplare. Jag är grymt duktig på att stapla veden vi tar in. Behöver jag nämna mysfaktorn på att vedelda? Tänkte inte det. Visst är det mer jobb. Man måste få sug ordentligt, man får inte glömma att lägga in ny ved i rättan tid innan glöden dör osv. Det är lite mer jobb. Men det tar mysfaktorn bort!
Jag hade två veckor utan ångest och all annan skit jag brukar få här hemma. Jag tror att lantlivet gör folk gott. Jag tror att det är det liv vi är anpassade för. Innan trodde jag att jag är minsann den största stadsmänniskan som finns. Men, det visade sig att jag verkligen är en lantfia. Jag trodde även att jag inte var en sådan som gillade hundar. Men nu vill jag ha en hund. När jag har ekonomi och bor på landet dvs. Dock är kullen såld nu. Men om jag bor på landet vet jag att jag kommer vilja ha en kull från den andra hunden i familjen.
Jag har haft sån smärta i magen. Det känns som en blandning mellan ägglossning och mensvärk. Och ingetavdera har jag ju med tanke på mina kära stav i armen som sätter stop för all sån skit. Så jag förstår itne riktigt vad det kan vara. Men i värsta fall får jag nog gå till doktorn. Det där som jag alltid väntar med tills det verkligen är illa. Min läkarskräck tar över. Skulle du gå in ett terrarie om du vore rädd för spindlar? Nej, skulle inte tro det... Men det har varit riktigt jobbigt att ha mått så illa. Maten smakar inte. Och godis är inte direkt det man hurrar mest för här i livet...
Det går sådär på spelandet. Tycker det tar alltför långt id att levla. Och mina yrken är lite väl dyra för min smak. Men jag hoppas det blir bättre med tiden ju bättre saker jag lär mig... Känns dock som det kommer att ta evigheter att komma till lvl 80!
Nytt år och nytt liv? Det är iaf vad jag hoppas på för detta året. Hur verkligheten blir vet jag inte. Men ajg hoppas på framgång ändå. Kanske det inte blir någonting andra kallar framgång. Men för mig blir det så...
Kom hem i måndags. *suck* Verkligheten slog mig hårt när jag klev innanför dörren. I veckan har jag iaf bestämt att jag med stor sannolikhet ska åka till Göteborg nästa helg och välja ut saker från min mormors hus jag vill ha. Jag hoppas att min kära pojkvän Alexis kan följa med då. Jag har svårt att möta min moster. Jag har svårt att ens prata med henne i telefon. Hon får mig att känna mig så värdelös. Jag är alltid ledsen när jag har pratat med henne. Det är sällsynt att jag inte gråter... När jag var liten var hon min idol. Jag tyckte hon var så cool och man kunde prata om allt med henne. Tyvärr förändrades det av att hon snodde mina fondpengar som hon hade hand om. Hon knarkade upp mina julklappar och födelsedagspresenter. Efter att jag skällde ut henne flyttade hon till ny stad och "kickade sin habit". Men spåren finns kvar. Och hon har förändrats. Konstigt nog förlorade hon sin värme mot andra på vägen. Nu när mormor har dött har hon anklagat mig för att vara nöjd och alla möjliga konstiga saker. Jag tror inte att våran relation går att reparera längre...
Skulle ha möte med kurator i fredags. Behöver verkligen prata av mig nu när mormor inte finns mer. Efter att mamma dog fick ju hon ta på sig rollen som mamma för mig. Just nu känns det som att jag inte har en stöttande släkt. Men vad ska man göra? Läget är som det är...
Men julen var bra kan jag säga! Jag var hos min pojkvän och hans familj i två hela veckor. fick två och en halv vecka med Alexis eftersom han var hos mig en helg med. Julen var underbar! Så god mat! Jag har inte sett fram emot julen sedan jag var 7år. Men denna gången gjorde jag det. Och jag blev inte besviken! Och för första gången på länge kände jag mig inte tung av saknad i hjärtat över de jag förlorat på vägen. Det var ren glädje.
Jag har lärt mig mycket under mina två veckor där med. Bodde ju i lilla stugan med Alexis där han bor på gården. Jag Alexis och lilla Russin hade vårt "högkvarter" där. Dock finns det inget så lyxigt som element eller dyl. Nej, där fixar man värmen på hederligt gammalt sätt. Man hugger ved och eldar! Så lilla fröken vet nu hur man både hugger ved med yxa och använder en vedklyv. Dock känns vedklyven tusen ggr säkrare och det går tusen ggr fortare. Och man slipper få så förbaskat ont i ryggen. Alexis har även utnämnt mig till staplare. Jag är grymt duktig på att stapla veden vi tar in. Behöver jag nämna mysfaktorn på att vedelda? Tänkte inte det. Visst är det mer jobb. Man måste få sug ordentligt, man får inte glömma att lägga in ny ved i rättan tid innan glöden dör osv. Det är lite mer jobb. Men det tar mysfaktorn bort!
Jag hade två veckor utan ångest och all annan skit jag brukar få här hemma. Jag tror att lantlivet gör folk gott. Jag tror att det är det liv vi är anpassade för. Innan trodde jag att jag är minsann den största stadsmänniskan som finns. Men, det visade sig att jag verkligen är en lantfia. Jag trodde även att jag inte var en sådan som gillade hundar. Men nu vill jag ha en hund. När jag har ekonomi och bor på landet dvs. Dock är kullen såld nu. Men om jag bor på landet vet jag att jag kommer vilja ha en kull från den andra hunden i familjen.
Jag har haft sån smärta i magen. Det känns som en blandning mellan ägglossning och mensvärk. Och ingetavdera har jag ju med tanke på mina kära stav i armen som sätter stop för all sån skit. Så jag förstår itne riktigt vad det kan vara. Men i värsta fall får jag nog gå till doktorn. Det där som jag alltid väntar med tills det verkligen är illa. Min läkarskräck tar över. Skulle du gå in ett terrarie om du vore rädd för spindlar? Nej, skulle inte tro det... Men det har varit riktigt jobbigt att ha mått så illa. Maten smakar inte. Och godis är inte direkt det man hurrar mest för här i livet...
Det går sådär på spelandet. Tycker det tar alltför långt id att levla. Och mina yrken är lite väl dyra för min smak. Men jag hoppas det blir bättre med tiden ju bättre saker jag lär mig... Känns dock som det kommer att ta evigheter att komma till lvl 80!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)