söndag 21 mars 2010
Inte så bra....
Det går inte så bra för mig just nu. Mår som en sopa =/ Ibland undrar jag vad det ska bli av mig....
onsdag 3 mars 2010
Snabb tanke
Är jag konstig som har en dröm om att få hjälpa till att dela ut mat vid jul till hemlösa? Att få ge lite kärlek tillbaka utan att kräva mer än mätta magar? Är jag konstig som mår dåligt och får kväva gråten när jag ser nån som är hemlös? Är jag konstig som tycker att jag inte kan döma deras situation när jag inte vet varför de har hamnat där? Är jag en konstig människa för att jag är uppfostrad till att ha empati och dela med mig av det jag har?
I så fall är jag glad för att jag är en konstig människa!
I så fall är jag glad för att jag är en konstig människa!
Jag bloggar för dåligt
Jag måste erkänna att jag bloggar för dåligt. Jag vet inte varför. Kanske är det mitt behov av privatliv? När man lägger upp sig på nätet via en blogg så är man allt annat än privat. Jag önskar att jag kunde vara helt öppen om allt. Problemet är ju att nån alltid kommer i kläm då. Om jag säger vad jag verkligen tycker...
Det har hänt en hel del bra saker det senaste. jag är numera förlovad =) Det var inte en romantisk middag och massa förberedelser. Det var över kaoset vi hade på köksbordet. Stöket och vardagen. Det jag vet att jag kommer att få i vårat liv ihop. Lite kaos och lite vardag, men romantik och kärlek mitt upp i allt det. Han sa att han skulle göra det när jag minst anade det. Och det kan man lugnt säga att han gjorde. Det gör mig lycklig att jag kan bli älskad, att jag kan känna att jag är älskad. Det är inget jag har trott skulle kunna hända mig. Det har aldrig varit någon mer än mamma som trott det. Inte så vad jag har känt. Kanske älskar jag honom för att han är som jag och mamma? Mycket empati och kärlek. Och en enorm förståelse för att allt inte alltid är så lätt.
Snart är det dags för mammas födelsedag. 10 dagar för att vara exakt. Jag är glad att jag har stödet här hemma nu. Jag har en familj som bryr sig och älskar mig. Jag har honom och jag har katten. Och resten av hans familj som även de ställer upp om man ber. Jag är lyckligt lottad. Även om sorgen och smärtan inte försvinner alla dagar så är den lättare när man inte är ensam...
Det har hänt en hel del bra saker det senaste. jag är numera förlovad =) Det var inte en romantisk middag och massa förberedelser. Det var över kaoset vi hade på köksbordet. Stöket och vardagen. Det jag vet att jag kommer att få i vårat liv ihop. Lite kaos och lite vardag, men romantik och kärlek mitt upp i allt det. Han sa att han skulle göra det när jag minst anade det. Och det kan man lugnt säga att han gjorde. Det gör mig lycklig att jag kan bli älskad, att jag kan känna att jag är älskad. Det är inget jag har trott skulle kunna hända mig. Det har aldrig varit någon mer än mamma som trott det. Inte så vad jag har känt. Kanske älskar jag honom för att han är som jag och mamma? Mycket empati och kärlek. Och en enorm förståelse för att allt inte alltid är så lätt.
Snart är det dags för mammas födelsedag. 10 dagar för att vara exakt. Jag är glad att jag har stödet här hemma nu. Jag har en familj som bryr sig och älskar mig. Jag har honom och jag har katten. Och resten av hans familj som även de ställer upp om man ber. Jag är lyckligt lottad. Även om sorgen och smärtan inte försvinner alla dagar så är den lättare när man inte är ensam...
onsdag 20 januari 2010
Snart så
Snart kommer jag ha någonting mycket roligt att berätta som hände mig igår. Tyvärr kan jag itne berätta än av div olika skäl. Men jösses vad jag ser fram emot att få ösa ur mig det. Hemligheter, speciellt glada sådana, är mycket jobbigt att vänta med =P
Nu över till någonting annat roligt som har hänt. Jag ska börja med någonting som heter airsoft. Man har ett gevär, pistol eller dyl där man skjuter plastkulor på varandra. Man ska försöka göra en insats som kanske militären eller polisen gör. Sverige håller i det största internationella spelet. Jag är extremt förvånad över hur populärt detta spel är i hela världen. Men tydligen är det många som håller på med det. Jag har köpt en mauser. Alla killarna är självklart jätteavis eftersom min är snyggast av alla. Men gött kul ska det bli =)
Imorgon ska jag ut och testa det för första gången. Lära mig lite om att sikta med scope och så. Ska bli hur kul som helst. Men jag måste lära mig att klara kylan lite bättre =S
Nu över till någonting annat roligt som har hänt. Jag ska börja med någonting som heter airsoft. Man har ett gevär, pistol eller dyl där man skjuter plastkulor på varandra. Man ska försöka göra en insats som kanske militären eller polisen gör. Sverige håller i det största internationella spelet. Jag är extremt förvånad över hur populärt detta spel är i hela världen. Men tydligen är det många som håller på med det. Jag har köpt en mauser. Alla killarna är självklart jätteavis eftersom min är snyggast av alla. Men gött kul ska det bli =)
Imorgon ska jag ut och testa det för första gången. Lära mig lite om att sikta med scope och så. Ska bli hur kul som helst. Men jag måste lära mig att klara kylan lite bättre =S
söndag 13 december 2009
Duktig inför jul
Jag har varit lite småduktig inför lucia och jul. Bakat lussekatter. Dock kom det in ett problem i bilden. Vi var nyss och storhandlade och det är som ett jävla tetris där inne nu. Det får bara inte plats mer skit! Så stackars oss... Vi måste äta upp allt. Jag som är saffransgalen och allt grinar inte för det =)
Kärestan min är lite sur för att jag har fått honom att gilla saffran. han är lite småsur ibland för att jag fått honom att gilla sånt han inte gillar egentligen. Typ bondomelett, hemmagjorda köttbullar osv. Vissa saker är inte hans grej. Men så kom jag in i bilden och så ändrade allt på sig. Jag tycker det är lite roligt. Jag förstår att inte alla orkar stå och göra köttbullar jämt, konstant och ständigt. Det gör inte jag heller. Ingen är perfekt helt enkelt. Men jag gillar inte köpeköttbullar (mer än mamma scans när de är kalla). Alla köttbullar är så förjordat sega. Det är som en läderbit. Jag älskar en saftig härlig hemmagjord bit. Funderar på att göra pannbiff eller Köttfärslimpa i veckan. Får se vad som händer och sker. Är ju mycket mer utöver de vanliga sysslorna just nu. Iom att julen kryper närmare och närmare.
Men min duktighet till trots kan jag inte komma undan det jag fasar för varje vinter. Min ledvärk. Den är värre i år än förra året. Dock inte lika farlig som ett annat år. Men nu börjar det snart bli outhärdligt. Jag blir lättare trött, lättare grinig men jag kan inte sova. Så det kan vara lite av ett helvete. Nu är ju ett till smärteproblem. En visdomstand som har krupit upp mer och mer. Men det ser ut som det har blivit ärrvävnad på kinden och att kinden växer ihop med tandköttet på fel ställe. Jag har konstant tokont. Kan inte äta allt och när jag äter nåt är det som att stå och retas med en kobra. Den hugger tillbaka tillslut... Så nu har jag två uppdrag att ta itu med när jag hinner med. Doktorn och tandläkaren. Vad ska man säga?
Men men... Jag drömmer än om en härlig jul med härligt innehåll. Det ska bli riktigt trevligt =)
Kärestan min är lite sur för att jag har fått honom att gilla saffran. han är lite småsur ibland för att jag fått honom att gilla sånt han inte gillar egentligen. Typ bondomelett, hemmagjorda köttbullar osv. Vissa saker är inte hans grej. Men så kom jag in i bilden och så ändrade allt på sig. Jag tycker det är lite roligt. Jag förstår att inte alla orkar stå och göra köttbullar jämt, konstant och ständigt. Det gör inte jag heller. Ingen är perfekt helt enkelt. Men jag gillar inte köpeköttbullar (mer än mamma scans när de är kalla). Alla köttbullar är så förjordat sega. Det är som en läderbit. Jag älskar en saftig härlig hemmagjord bit. Funderar på att göra pannbiff eller Köttfärslimpa i veckan. Får se vad som händer och sker. Är ju mycket mer utöver de vanliga sysslorna just nu. Iom att julen kryper närmare och närmare.
Men min duktighet till trots kan jag inte komma undan det jag fasar för varje vinter. Min ledvärk. Den är värre i år än förra året. Dock inte lika farlig som ett annat år. Men nu börjar det snart bli outhärdligt. Jag blir lättare trött, lättare grinig men jag kan inte sova. Så det kan vara lite av ett helvete. Nu är ju ett till smärteproblem. En visdomstand som har krupit upp mer och mer. Men det ser ut som det har blivit ärrvävnad på kinden och att kinden växer ihop med tandköttet på fel ställe. Jag har konstant tokont. Kan inte äta allt och när jag äter nåt är det som att stå och retas med en kobra. Den hugger tillbaka tillslut... Så nu har jag två uppdrag att ta itu med när jag hinner med. Doktorn och tandläkaren. Vad ska man säga?
Men men... Jag drömmer än om en härlig jul med härligt innehåll. Det ska bli riktigt trevligt =)
fredag 11 december 2009
Tiden går för fort... Ändå för långsamt...
Nu ligger jag i sängen och webbar på min sjukt sega laptop. Det är mycket tankar som flyter runt får jag erkänna. Men det är ju bara att vänta. Det är ju ändå en kommande jul som alla andra år. Jag tänker mycket på min mamma och min syster. Nästa höst hade hon blivit 10år. Vad gör ungar numera när de är tio. Jag vet ju att det inte är samma som när en annan var liten. Trots att det ändå är 16 års skillnad så går tiden och utveckligen mycket snabbare än när en annan var liten. När jag var tio, då hade jag ingen dator. Jag visste inte ens vad internet var. Jag satt hemma hos mormor och hennes man ibland och spelade lite olika spel som fanns i bios. Jag fick lära mig att hitta spelen den vägen. Det är ganska långt från bios-spel till world of warcraft som jag spelar idag... Men jag har iaf köpt en present till syrran och hennes tio-årsdag. Hon brukade få en stor nalle från ikea. Hon fick den av mig när hon föddes. Den var så stor så trots att hon var 13-månader när hon dog så hade hon inte hunnit växa ikapp den. Hon älskade den. Och musik. Det är så många tänk om när man förlorar någon som är så liten. Det är klart att det är många tänk om ang att jag förlorade min mamma med. Men det är ändå inte samma tänk om. Min syster var ändå den jag skulle följa och försvara mot all världens ondska. Dock kunde jag ju inte försvara henne den morgonen...
Många tycker det är pinsamt och besvärligt när man pratar om döden. För mig är det så förbaskat naturligt. Även om det är jobbigt vissa dagar och jag inte kan yttra ett ord om det. Men då är det för nära... Då är såret för öppet. Men jag har alltid haft en relation till döden. Min mamma var ofta ledsen över sin mormor. Hennes mormor dog samma år som jag föddes. Så vi pratade mycket om det. Vi stod ju varandra såpass nära att jag fick veta det mesta. Sedan -91 dog mammas morfar. Honom stod jag nära. Dock fick jag inte gå på hans begravning för min mormor ville inte att jag skulle se henne gråta. Jag minns att jag låg i hallen på dagis och var ledsen hela dagen. Ibland förstår barn mer än de vuxna tror... Jag har alltid pratat med honom, bubben. För många saker kunde jag inte prata med nån om när jag var mindre och han kunde ju inte säga nät. Men ändå finnas. Finns inte folk kvar så länge vi har dem i våra hjärtan?
Döden slog till igen sommaren -01 då två personer i alingsås blev påkörda av en tmmerlastbil. Jag har aldrig riktigt förstått vad som hände. Men Anna och Johan påverkade många den sommaren. Sedan kom den 11 oktober 2001 då min familj dog en tidig morgon i branden hemma. Orsaken är okänd men... Jag har mina tankar om det. Det krossade hela min värld på ett sätt många inte har förståelse för. Jag hade haft det jobbigt innan med mina föräldrar och den relationen. Inte för att jag var ett krångligt barn, tvärt om. De kunde bara inte hantera sina roller som föräldrar alla gånger. Och det klandrar jag dem inte för. Men är man 17år och har en mamma som är 34år och en syster på 13 månader förväntar man sig inte beskedet att man har förlorat dem båda för all framtid. Dessutom måste socialen informera när man är under 18år. Skitkass regel om ni frågar mig...
Sedan fick min mormors man cancer -03 och dog -04. Ett år längre än förväntat med den aggressiva och icke behandlingsbara han hade. Det tog hårt. Han var den mormor behövde. Hon blev sig aldrig lik efter att han dog. Mormor dog -08. Men mest av brustet hjärta tror jag.
Alla dessa släktingar ligger på en och samma plats. Jag går alltid och tänder ljus för alla sex. För alla har påverkat mig både positivt och negativt i mitt liv. Tom min mammas mormor som jag inte hade träffat. Men som jag blev jämförd med i mitt sätt att vara.
Det viktiga är nog att man pratar med sin familj och sin släkt om hur man vill ha det. Jag visste hur min mamma ville ha det. Och det är jag glad för. Hon fick ligga där resten av familjen låg. Det är inte farligt att tala om döden. Jag tror det är farligare att inte göra det. För när den dagen väl kommer, och det gör den för alla, då slipper man tänka "tänk om min kära inte ville ha det såhär".
Jag vet vad jag vill. Jag vill ligga på samma ställe som min mamma och syster. Helst i samma grav. Dock planerar jag inte att dö på en sjutusans massa år. Så jag kanske hinner ändra mig till att jag vill ligga på griftegården med min make? Jag vill bli kremerad. Att bli äten av maskar skrämmer mig. Jag vill inte att det ska vara ett tvång till "kalas" efter. Precis som min mamma inte ville det. Jag vill att folk kommer i sina bekvämaste kläder, hur slitna och håliga de än är. Inte sina finaste. För det är inte vad jag går ut på. Jag är en bekväm mysbyxmänniska. Med fårskinnstofflor... Jag vill ha en enkel begravning. Inte massa blommor. Ge mig dem när jag lever istället. Då kan jag njuta av dem. Eftersom de är en del av det levande och jag njuter av att leva (för det mesta iaf). Jag vill ha glad musik. Och jag vill ha en präst. Dock inte de mest sorgsna psalmer man kan hitta. Jag vill ha de som handlar om att man är värd nåt. Som min konfirmationssång. "Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du". Folk får inte glömma att de är värdefulla. För annars lever de döda inte vidare...
Nej, jag tycker man ska lära sina barn om döden. Jag visste att den fanns och blev inte lika rädd för den som mina vänner. Som försvann när det var som jobbigast. Men antagligen visste inte de hur de skulle hantera en sörjande människa. Så de valde att inte hantera alls. Kanske de inte fått lära sig? Tror man om förälder måste ta tag i det. Hur obehagligt det än kan vara. Jag har förlorat alla de som stod mig nära. De som faktiskt har betytt nåt för mig och min utveckling. Jag har släktingar i livet. Inte några som jag har en regelbunden kontakt med. Inte ens alla jag har kontakt med alls. Men döden är en del av mitt liv varje dag. Jag tom dra ett "min mamma är död"-skämt med kärestan. Han förstår och skrattar. Han vet med när han ska hålla om mig när saknaden är för stor. Han vet att jag går sönder för en stund på insidan. Men så länge närheten finns är allt ändå ok i slutändan.
Nej, julen tar definitivt mycket på en när man tänker på de som inte finns kvar. Men, jag jobbar på och ser fram emot julen för första gången sedan jag var ca 6år. Framsteg kallas det =) Jag tror att jag kan påverka mitt nu. Jag vet att saker och ting blir vad man gör de till. Och det är vad jag satsar på nu. Sen har jag stor hjälp av kärestan med min inre problem. De man inte får tala om. De jag är ärlig om. Men så mycket är en del av livet. Och livet är en del av mig. Man får omfamna och acceptera det bäst man kan. Det gör iaf jag. Sen har jag upp och ner som alla andra här i världen. Som att jag inte kan sova... Som att mina leder håller på att ta kål på mig för tillfället (tror han snart tvingar iväg mig till doktorn). Men, det är små problem i det stora hela. För jag ska göra mitt liv till det bästa liv jag kan tänka mig. Även med mina erfarenheter. Kanske tom tack vare?
Många tycker det är pinsamt och besvärligt när man pratar om döden. För mig är det så förbaskat naturligt. Även om det är jobbigt vissa dagar och jag inte kan yttra ett ord om det. Men då är det för nära... Då är såret för öppet. Men jag har alltid haft en relation till döden. Min mamma var ofta ledsen över sin mormor. Hennes mormor dog samma år som jag föddes. Så vi pratade mycket om det. Vi stod ju varandra såpass nära att jag fick veta det mesta. Sedan -91 dog mammas morfar. Honom stod jag nära. Dock fick jag inte gå på hans begravning för min mormor ville inte att jag skulle se henne gråta. Jag minns att jag låg i hallen på dagis och var ledsen hela dagen. Ibland förstår barn mer än de vuxna tror... Jag har alltid pratat med honom, bubben. För många saker kunde jag inte prata med nån om när jag var mindre och han kunde ju inte säga nät. Men ändå finnas. Finns inte folk kvar så länge vi har dem i våra hjärtan?
Döden slog till igen sommaren -01 då två personer i alingsås blev påkörda av en tmmerlastbil. Jag har aldrig riktigt förstått vad som hände. Men Anna och Johan påverkade många den sommaren. Sedan kom den 11 oktober 2001 då min familj dog en tidig morgon i branden hemma. Orsaken är okänd men... Jag har mina tankar om det. Det krossade hela min värld på ett sätt många inte har förståelse för. Jag hade haft det jobbigt innan med mina föräldrar och den relationen. Inte för att jag var ett krångligt barn, tvärt om. De kunde bara inte hantera sina roller som föräldrar alla gånger. Och det klandrar jag dem inte för. Men är man 17år och har en mamma som är 34år och en syster på 13 månader förväntar man sig inte beskedet att man har förlorat dem båda för all framtid. Dessutom måste socialen informera när man är under 18år. Skitkass regel om ni frågar mig...
Sedan fick min mormors man cancer -03 och dog -04. Ett år längre än förväntat med den aggressiva och icke behandlingsbara han hade. Det tog hårt. Han var den mormor behövde. Hon blev sig aldrig lik efter att han dog. Mormor dog -08. Men mest av brustet hjärta tror jag.
Alla dessa släktingar ligger på en och samma plats. Jag går alltid och tänder ljus för alla sex. För alla har påverkat mig både positivt och negativt i mitt liv. Tom min mammas mormor som jag inte hade träffat. Men som jag blev jämförd med i mitt sätt att vara.
Det viktiga är nog att man pratar med sin familj och sin släkt om hur man vill ha det. Jag visste hur min mamma ville ha det. Och det är jag glad för. Hon fick ligga där resten av familjen låg. Det är inte farligt att tala om döden. Jag tror det är farligare att inte göra det. För när den dagen väl kommer, och det gör den för alla, då slipper man tänka "tänk om min kära inte ville ha det såhär".
Jag vet vad jag vill. Jag vill ligga på samma ställe som min mamma och syster. Helst i samma grav. Dock planerar jag inte att dö på en sjutusans massa år. Så jag kanske hinner ändra mig till att jag vill ligga på griftegården med min make? Jag vill bli kremerad. Att bli äten av maskar skrämmer mig. Jag vill inte att det ska vara ett tvång till "kalas" efter. Precis som min mamma inte ville det. Jag vill att folk kommer i sina bekvämaste kläder, hur slitna och håliga de än är. Inte sina finaste. För det är inte vad jag går ut på. Jag är en bekväm mysbyxmänniska. Med fårskinnstofflor... Jag vill ha en enkel begravning. Inte massa blommor. Ge mig dem när jag lever istället. Då kan jag njuta av dem. Eftersom de är en del av det levande och jag njuter av att leva (för det mesta iaf). Jag vill ha glad musik. Och jag vill ha en präst. Dock inte de mest sorgsna psalmer man kan hitta. Jag vill ha de som handlar om att man är värd nåt. Som min konfirmationssång. "Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du". Folk får inte glömma att de är värdefulla. För annars lever de döda inte vidare...
Nej, jag tycker man ska lära sina barn om döden. Jag visste att den fanns och blev inte lika rädd för den som mina vänner. Som försvann när det var som jobbigast. Men antagligen visste inte de hur de skulle hantera en sörjande människa. Så de valde att inte hantera alls. Kanske de inte fått lära sig? Tror man om förälder måste ta tag i det. Hur obehagligt det än kan vara. Jag har förlorat alla de som stod mig nära. De som faktiskt har betytt nåt för mig och min utveckling. Jag har släktingar i livet. Inte några som jag har en regelbunden kontakt med. Inte ens alla jag har kontakt med alls. Men döden är en del av mitt liv varje dag. Jag tom dra ett "min mamma är död"-skämt med kärestan. Han förstår och skrattar. Han vet med när han ska hålla om mig när saknaden är för stor. Han vet att jag går sönder för en stund på insidan. Men så länge närheten finns är allt ändå ok i slutändan.
Nej, julen tar definitivt mycket på en när man tänker på de som inte finns kvar. Men, jag jobbar på och ser fram emot julen för första gången sedan jag var ca 6år. Framsteg kallas det =) Jag tror att jag kan påverka mitt nu. Jag vet att saker och ting blir vad man gör de till. Och det är vad jag satsar på nu. Sen har jag stor hjälp av kärestan med min inre problem. De man inte får tala om. De jag är ärlig om. Men så mycket är en del av livet. Och livet är en del av mig. Man får omfamna och acceptera det bäst man kan. Det gör iaf jag. Sen har jag upp och ner som alla andra här i världen. Som att jag inte kan sova... Som att mina leder håller på att ta kål på mig för tillfället (tror han snart tvingar iväg mig till doktorn). Men, det är små problem i det stora hela. För jag ska göra mitt liv till det bästa liv jag kan tänka mig. Även med mina erfarenheter. Kanske tom tack vare?
fredag 13 november 2009
Dagens sanning
Oavsett vad du ger en kvinna, så ger hon dig något bättre. Ger du henne sädesceller, så ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, så ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, så ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende, så ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar oavsett vad du ger. Så…om du ger henne någon skit, så förvänta dig ett ton tillbaka…
Jag fick en nick och ett sant här hemma av min. Den var faktiskt ganska rolig =)torsdag 12 november 2009
Postitivt möte
Jag måste fatiskt erkänna att jag har varit enorm orolig nu när försäkringskassa utförsäkrar så många personer. Så jag tog mig dit på ett möte igår med mycket tunga tramp på min cykel. När jag väl kom dit fick jag träffa min handläggare. Eller aktivitetssamordnare som det så fint heter =) Jag blev glatt förvånad när jag var där. Hon ville inte utförsäkra mig MEN hon ville lägga upp en plan för mig. Och jag måste säga det att det var JAG som stod i fokus, inte vad politiker eller andra har bestämt. Jag fick upplagt alla alternativ jag har.
1. Jag kan skaffa en praktikplats. Det vill sig att jag hittar nån som är villig att ha mig där och lära mig. Timmar får man bestämma själv. Men hon tyckte som jag att gå ut för hårt är ingen god idé. Hon är nöjd om jag bara är där en eller två timmar i veckan. Till att börja med.
2. Jag kan plugga en kurs antingen på folkhögskolan eller på distans. Det gör jag som jag vill. De kan hjälpa till med kurslitteratur. Vet dock inte med hur mycket men det är iaf nåt. Jag har ju ändå en del kurser från gymnasiet att ta upp. Så varför inte?
3. Jag kan börja träna eller dyl och få hjälp med det. Dock är inte rörelser utanför hemmet och mitt wii min grej. Så jag kör på det här hemma istället. Får man träningsvärk så man börjar halta är det nog ett effektivt medel iaf.
Jag funderar såhär... Jag kan nog ta mig en kurs iaf tex svenska eller engelska. Nåt basic som jag kan ganska bra och inte behöver känna mig dränkt i. Sedan kan jag kanske ta den kursen på 12 vekor på folkhögskolan som hon pratade om. Jag vill dock få lite mer info om det och se vad det innebär att man ska göra där. Så länge det är nåt vettigt och inte slöseri med tid. Det gör jag så bra på egen hand...
Det som känns skönt är att detta kommer handla om att jag ska bygga upp mitt självförtroende, få upp energin lite och faktiskt göra någon nytta. Det känns helt underbart. Det kommer sannerligen inte vara lätt alla gånger. Men har inte alla människor det så ibland?
Helgen kommer att bli intressant dock. Kommer en spelkompis ner som vi kallar Ezzie. Ska blir hur kul som helst. På lördag ska vi ut till svärmor så han får träffa henne med och hon honom. Vi spelar ju alla ihop. Så Här hemma kommer det bli jag, kärestan, Ezzie och farbror i helgen. Jag ska försöka vara en god värdinna och mata alla så gott jag kan. Vi ska på lördag även dricka sprit, och sjunga lite på lips. Tror det kommer bli en fantastisk kväll och en fantastisk bakfylla på söndag =) Men vi har ju våra datorer att samlas vid =) Tror det kommer bli toppn och att "programmet" kommer att funka perfa för oss alla
1. Jag kan skaffa en praktikplats. Det vill sig att jag hittar nån som är villig att ha mig där och lära mig. Timmar får man bestämma själv. Men hon tyckte som jag att gå ut för hårt är ingen god idé. Hon är nöjd om jag bara är där en eller två timmar i veckan. Till att börja med.
2. Jag kan plugga en kurs antingen på folkhögskolan eller på distans. Det gör jag som jag vill. De kan hjälpa till med kurslitteratur. Vet dock inte med hur mycket men det är iaf nåt. Jag har ju ändå en del kurser från gymnasiet att ta upp. Så varför inte?
3. Jag kan börja träna eller dyl och få hjälp med det. Dock är inte rörelser utanför hemmet och mitt wii min grej. Så jag kör på det här hemma istället. Får man träningsvärk så man börjar halta är det nog ett effektivt medel iaf.
Jag funderar såhär... Jag kan nog ta mig en kurs iaf tex svenska eller engelska. Nåt basic som jag kan ganska bra och inte behöver känna mig dränkt i. Sedan kan jag kanske ta den kursen på 12 vekor på folkhögskolan som hon pratade om. Jag vill dock få lite mer info om det och se vad det innebär att man ska göra där. Så länge det är nåt vettigt och inte slöseri med tid. Det gör jag så bra på egen hand...
Det som känns skönt är att detta kommer handla om att jag ska bygga upp mitt självförtroende, få upp energin lite och faktiskt göra någon nytta. Det känns helt underbart. Det kommer sannerligen inte vara lätt alla gånger. Men har inte alla människor det så ibland?
Helgen kommer att bli intressant dock. Kommer en spelkompis ner som vi kallar Ezzie. Ska blir hur kul som helst. På lördag ska vi ut till svärmor så han får träffa henne med och hon honom. Vi spelar ju alla ihop. Så Här hemma kommer det bli jag, kärestan, Ezzie och farbror i helgen. Jag ska försöka vara en god värdinna och mata alla så gott jag kan. Vi ska på lördag även dricka sprit, och sjunga lite på lips. Tror det kommer bli en fantastisk kväll och en fantastisk bakfylla på söndag =) Men vi har ju våra datorer att samlas vid =) Tror det kommer bli toppn och att "programmet" kommer att funka perfa för oss alla
lördag 17 oktober 2009
Jag har varit en sjukling =(
Jag fick så himla ont i halsen och mandlarna svullnade upp. Gick till vårdcentralen och fick veta att det var virus. Virus är inget man kan få penicillin mot utan man får glatt(?) knata hem och krya på sig bäst man kan. Det tog typ två veckor och banning från två födelsedagsfiranden innan jag var frisk nog att ta mig ut igen. Jag var så dålig att kräestan fick stoppa ner mig i sängen och flytta in dator och hela köret så jag inte skulle avlida av tristess. Han är gullig han. Serverade mig maten i sängen och gjorde allt jag bad om. Ändå saknade jag honom. Han var heeeeela långa vägen ute i vardagsrummet. Inte lätt att vara ynklig och sjuk...
Efter det har jag inte blivit riktigt bra. Och det är flera veckor sedan. Ena morgonen vaknade jag upp med ont i hela kroppen. Kändes som träningsvärk fast ändå inte. Och alla min körtlar var uppsvullna. Googlade lite och hittade att det kunde vara körtelfeber. Vad gör man åt det? Man får vänta ut det. Så jag sket i vårdcentralen när det ändå skulle läka ut av sig själv. Vad är meningen med att lägga ut pengar på ett "krya på dig"? Under denna perioden fick jag hem lips. Jag kunde tyvärr inte sjunga nåt men det har jag tagit igen senare må ni tro =)
Kroppen har inte riktigt velat hänga med det senaste. Jag mår ganska dåligt till och från och har ingen energi. Har lyckats få ont i magen på de lite mer kvinnliga delarna. Nu har jag även börjat blöda lite. Brösten ömmar så jag tror jag ska dö. Och i ena bröstet är det som att jag har hårda bomullslängor instoppade på undersidan. Antar att det är körtlarna? Dock är det inte så skönt när allt på en gör ont...
Annars gör jag itne så mycket numera mer än att försöker krya på mig och inte ge upp. Tyvärr har en av mina favoritsidor blivit hackade. 4fota. Känns för jävla tråkigt att inte kunna följa lilla fendi på hennes väg till toppen ;) Tyvärr kan jag itne höra av mig till hon som äger sidan då jag inte har hennes mailadress eller nåt =S När Fendi väl får valpar vill jag ju ha en. En hane helst... För då kanske livet har ordnat upp sig lite mer och man har råd med en hund. Och sen är det ju dottern till den hunden som kärestan tränade mycket och som dog för ett tag sedan. Vi har ju insider info om vem hon ev kommer att paras med. Så det binder ihop jättefina hundar. Och det är ju riktigt kul! Men man vet ju aldrig. Om armbågar och allt är som de ska. Men det får vi la hoppas på =) För jag vill verkligen ha en liten hane att fostra och träna. En härlig liten familjemedlem helt enkelt. Aussie har ju så stor personlighet. Det märks när de är där. Jag som alltid har varit rädd för hundar gillar ändå denna rasen. Så varför inte? Bara att hoppas att min allergi mot hundar inte blir värre. Då är det jobbigt...
Oh well... Inatt lär det inte bli sova av. En granne fyller 30. Och det är han som har folk hos sig som inte är tysta direkt. busvisslar och har sig...Men jag kommer ikapp mig på lite serier om inte annat. Och det är ju alltid trevlig. Man får vårda den lilla tid man har här i livet =)
Efter det har jag inte blivit riktigt bra. Och det är flera veckor sedan. Ena morgonen vaknade jag upp med ont i hela kroppen. Kändes som träningsvärk fast ändå inte. Och alla min körtlar var uppsvullna. Googlade lite och hittade att det kunde vara körtelfeber. Vad gör man åt det? Man får vänta ut det. Så jag sket i vårdcentralen när det ändå skulle läka ut av sig själv. Vad är meningen med att lägga ut pengar på ett "krya på dig"? Under denna perioden fick jag hem lips. Jag kunde tyvärr inte sjunga nåt men det har jag tagit igen senare må ni tro =)
Kroppen har inte riktigt velat hänga med det senaste. Jag mår ganska dåligt till och från och har ingen energi. Har lyckats få ont i magen på de lite mer kvinnliga delarna. Nu har jag även börjat blöda lite. Brösten ömmar så jag tror jag ska dö. Och i ena bröstet är det som att jag har hårda bomullslängor instoppade på undersidan. Antar att det är körtlarna? Dock är det inte så skönt när allt på en gör ont...
Annars gör jag itne så mycket numera mer än att försöker krya på mig och inte ge upp. Tyvärr har en av mina favoritsidor blivit hackade. 4fota. Känns för jävla tråkigt att inte kunna följa lilla fendi på hennes väg till toppen ;) Tyvärr kan jag itne höra av mig till hon som äger sidan då jag inte har hennes mailadress eller nåt =S När Fendi väl får valpar vill jag ju ha en. En hane helst... För då kanske livet har ordnat upp sig lite mer och man har råd med en hund. Och sen är det ju dottern till den hunden som kärestan tränade mycket och som dog för ett tag sedan. Vi har ju insider info om vem hon ev kommer att paras med. Så det binder ihop jättefina hundar. Och det är ju riktigt kul! Men man vet ju aldrig. Om armbågar och allt är som de ska. Men det får vi la hoppas på =) För jag vill verkligen ha en liten hane att fostra och träna. En härlig liten familjemedlem helt enkelt. Aussie har ju så stor personlighet. Det märks när de är där. Jag som alltid har varit rädd för hundar gillar ändå denna rasen. Så varför inte? Bara att hoppas att min allergi mot hundar inte blir värre. Då är det jobbigt...
Oh well... Inatt lär det inte bli sova av. En granne fyller 30. Och det är han som har folk hos sig som inte är tysta direkt. busvisslar och har sig...Men jag kommer ikapp mig på lite serier om inte annat. Och det är ju alltid trevlig. Man får vårda den lilla tid man har här i livet =)
onsdag 23 september 2009
Det var ett tag sedan vi sågs....
Det har hänt så mycket att jag inte har hunnit med! Har lyckats med konsten att flytta en gång till. Ja, helt otroligt. Nu bor jag i en tvåa. Jag trivs bra förutom med grannarna. Men men... Så är det...
Har kommit på mig själv med att börja älska att laga mat mer och mer nu... Gjort massa god mat och lärt mig massor av nya saker.
Så nu har jag planerat mat fram till måndag
Torsdag:
Baka honungs och äpplebröd
Quich Lorraine (ost och skinkpaj)
Göra black and white för fredag (en chokladefterrätt som ska vara till fredagsmyset)
Fredag:
Råstekt potatis med kött och brunsås
Göra piroger att frysa in för lata dagar
Lördag:
Tacopaj
Söndag:
Pasta Carbonara
Måndag:
Hemmagjort pizza
Nu är det ju bara det att orken ska hålla. Men det får jag ge mig tusan på att det ska göra och inte fastna vid datorn =P Är kul att vara lvl 80 med min präst. Dock kan det bli lagom tröttsamt att heala jämt. Men jag kör ibland shadow med så det är lugna luckan då...
Nya tag och nytt liv på bloggen. Äntligen!
Har kommit på mig själv med att börja älska att laga mat mer och mer nu... Gjort massa god mat och lärt mig massor av nya saker.
Så nu har jag planerat mat fram till måndag
Torsdag:
Baka honungs och äpplebröd
Quich Lorraine (ost och skinkpaj)
Göra black and white för fredag (en chokladefterrätt som ska vara till fredagsmyset)
Fredag:
Råstekt potatis med kött och brunsås
Göra piroger att frysa in för lata dagar
Lördag:
Tacopaj
Söndag:
Pasta Carbonara
Måndag:
Hemmagjort pizza
Nu är det ju bara det att orken ska hålla. Men det får jag ge mig tusan på att det ska göra och inte fastna vid datorn =P Är kul att vara lvl 80 med min präst. Dock kan det bli lagom tröttsamt att heala jämt. Men jag kör ibland shadow med så det är lugna luckan då...
Nya tag och nytt liv på bloggen. Äntligen!
onsdag 15 april 2009
framflyttade flyttdatum, utelåsning, telia krånglar
Mitt flyttdatum har flyttats till den 17/4. Det fick jag reda på för inte så längesedan. Men eftersom det är en massa fotbollsgrejer i helgen för ungarna var det bäst så. Men jag kommer få panikpacka/tokpacka och försöka sova så lite som möjligt. Men det ska nog inte vara några problem. Brukar inte vara det....
Sedan är jag i skrivande stund utelåst från min lägenhet. Alexis låste in mina nycklar. Insåg jag när jag åkt hela vägen hem och ska öppna dörren. Så jag köpte honom en tågbiljett. Låssmed är inte kul då de bryter sig upp och måste byta hela låset. Dyyyyyyrt.... Så var det grejen att han faktiskt skulle ha kommit hit då. Men det kommer en snubbe med taxi och säger att det är inställt och att han ska köra dem till skogen i nån liten liten håla där de inte ens har ett stationshus... Jag ringer sj. Enligt dem har tåget visst gått i tid. Men när det hade gått 10 minuter hade det inte alls gjort det. Och han var där 10 minuter innan med... Så han och en till som skulle med tåget sitter fast i en liten håla. Jag ringde tillslut Alexis farbror. Så de lämnar av den andra snubben i den staden de skulle till. Och sedan kommer de hit. Hans farbror är verkligen en go person som alltid ställer upp om han kan. Jag har ingen koll på när de kommer. Men jag hoppas på att det är snart iaf. Jag sitter ju här och fryser... Såklart har jag ingen jacka. Tur att man kan vara inne. Och de har fortfarande inte sparkat ut mig... Jag som bara köpte en shake och cheesecake.
Sen krånglar telia. De hittar inte huset som jag ska bo i. Det känns inte riktigt bra. Och kopplar de inte in det på samma telestation som det andra huset på gården är jag rätt körd. Då kan jag inte ha internet. Och det funkar inte för mig. Visst, svärmor låter mig låna. Men ändå...
Nån som vet hur jobbigt det är att sitta och vara skitnödig på max och ha fobi för offentliga toaletter?! Gick på en annan som jag betalade fem spänn för förut på torget. Där inne var det vidrigt. Smutsigt, luktade kiss till förbannelse och inte ens ringen såg ren ut. Så jag gjorde mig ett skudd av papper. Och det tar ju sin lilla tid. Men men... Hoppas att de är på g snart. Börjar känna mig rastlös och orolig. Känner mig rätt sliten med för den delen.... Men men...
ALDRIG glömma sin nyckel någonstans. ALDRIG! För det hjälper inte hur det brukar vara i en situation som denna... Jag brukar inte glömma min nyckel...
Sedan är jag i skrivande stund utelåst från min lägenhet. Alexis låste in mina nycklar. Insåg jag när jag åkt hela vägen hem och ska öppna dörren. Så jag köpte honom en tågbiljett. Låssmed är inte kul då de bryter sig upp och måste byta hela låset. Dyyyyyyrt.... Så var det grejen att han faktiskt skulle ha kommit hit då. Men det kommer en snubbe med taxi och säger att det är inställt och att han ska köra dem till skogen i nån liten liten håla där de inte ens har ett stationshus... Jag ringer sj. Enligt dem har tåget visst gått i tid. Men när det hade gått 10 minuter hade det inte alls gjort det. Och han var där 10 minuter innan med... Så han och en till som skulle med tåget sitter fast i en liten håla. Jag ringde tillslut Alexis farbror. Så de lämnar av den andra snubben i den staden de skulle till. Och sedan kommer de hit. Hans farbror är verkligen en go person som alltid ställer upp om han kan. Jag har ingen koll på när de kommer. Men jag hoppas på att det är snart iaf. Jag sitter ju här och fryser... Såklart har jag ingen jacka. Tur att man kan vara inne. Och de har fortfarande inte sparkat ut mig... Jag som bara köpte en shake och cheesecake.
Sen krånglar telia. De hittar inte huset som jag ska bo i. Det känns inte riktigt bra. Och kopplar de inte in det på samma telestation som det andra huset på gården är jag rätt körd. Då kan jag inte ha internet. Och det funkar inte för mig. Visst, svärmor låter mig låna. Men ändå...
Nån som vet hur jobbigt det är att sitta och vara skitnödig på max och ha fobi för offentliga toaletter?! Gick på en annan som jag betalade fem spänn för förut på torget. Där inne var det vidrigt. Smutsigt, luktade kiss till förbannelse och inte ens ringen såg ren ut. Så jag gjorde mig ett skudd av papper. Och det tar ju sin lilla tid. Men men... Hoppas att de är på g snart. Börjar känna mig rastlös och orolig. Känner mig rätt sliten med för den delen.... Men men...
ALDRIG glömma sin nyckel någonstans. ALDRIG! För det hjälper inte hur det brukar vara i en situation som denna... Jag brukar inte glömma min nyckel...
lördag 11 april 2009
Påsken på gården
Den vita tvillingen (den andra är svart) ligger och gottar sig under frukostenVar ute igår morse och tog lite kort på fåren, hundarna och alla andra djur här. Det var riktigt trevligt. Solen sken och alla var glada. Lammen var riktigt söta. Igår kväll var de ute och skuttade som små tokar. Stångas lite med sina tråkiga syskon som ligger och bara latar sig eller som bara vill käka. De är grymt söta kan jag meddela.
Lotte och Voice Sitter och ser söta ut i moronsolen
Här har vi Lotte och besökaren Voice som är tänkt att bli årets kärlekspar =P De är jäkligt söta ihop och det är inte långt ifrån. och fud vad han är fin den hunden! Jag som då är hundrädd. Men han är jordens snällaste. Han är stor dock. Men snäll som bara den! Lugn och fin. Och han lyssnar bra med. Det är skönt. Det är lite så att jag vill ha honom. Kan inte jag få honom? =P Men nej, det kommer jag ju inte. Men han är riktigt fin. Kommer bli fina valpar av dem. Vet inte hur många valpar det kan tänkas bli. Men det är ett bra gäng som redan är bokade. Minst 5 vad jag vet. Så det kan ev vara hela kullen som redan är bokade. Det vet man aldrig. Men söta lär de bli iaf. Hoppas på många blue merle för det är nog lite min favorit-täckning. Men sen är lotte svart och fin med så... Men men...
Idag är det iaf påskafton och det har varit äggjakt i nyvakenheten. (Jag slapp att hosta som en galning imorse) Vart bara kissnödig och rätt morgonsnorig. Så det gick faktiskt att soma om. I en härlig sked eftersom jag frös en del efter att ha knatat ut tidigt som bara den i morgonrock. Det var mys hur som haver att krypa ner och säga att man fryser och få lite mer på sig och sin goa man som kramar och värmer (även om han somnade fortare än jag och snarkade högt som tusan =P )
Sedan blir det påskmat och "farbror" kommer hit. Blir nog en hel del spelsnack där. Han spelar ju oxå world of warcraft. Och jag är ju hans chef i spelet ;) Det är iinte dåligt =P Men han levlar lite för fort för min smak.... Men men... Det är roligt när man hittar folk med samma intresse. =)
Nu ska jag försöka att inte somna på mitt tangentbord... Jag hade nog kunnat sova i hundra år till...
fredag 10 april 2009
Då har Russin flyttat
Nu har lillla gumman flyttat. Det verkar som hon trivs som fisken i vatten här som jag väntade mig. Hon hoppar och klättrar lite överallt i huset. Men det verkar lite som att hon vet att det finns mer än bara där hon får vara. Eller så känner hon sig bara så säker att hon vill utforska resten av huset. Rätt gulligt så stursk man kan vara när man eg är så liten och rädd för allt =P
Telia ringde mig igår. Det är platsbrist så det verkar lite svårt att koppla in telefon. Ursäkta, men vad betyder det? Det har ju funnits telefon i huset innan... Men men... Jag hoppas de kopplar in det på rätt station och att de itne tänker gräva. För fel station betyder inget internet... Panik på byrån då kan jag lova... Och om de ska hålla på och gräva och skit. Gissa om jag ska få betala. *suck*
Jag tycker det känns konstigt att inte vara hemma och packa nu när jag ska flytta. Men, nu är det ju ändå så att det är påsk. Och det ska ju grejas lite här innan jag ska flytta in med så... Det blir nog bra ändå.
Idag känner jag mig lite låg. Lite inne i mig själv på nåt sätt. Vet itne varför riktigt. Kanske det håller på att sjunka in allt som jag inte har haft tid att tänka på innan. Jag har verkligen varit superstressad. Och nu när man får slappna av... Det är ju då allt brukar komma sägs det. Sen kan det vara så att jag har sovit dåligt inatt med. SOM VANLIGT ska jag hålla på och hosta hela jävla natten. Jag börjar bli trött på det. Inte konstigt att jag har ont i haslen så fort jag vaknar och går med skiten hela dan =/ Så vaknar man halv sex på morgonen när man somnat först vid 1 och man är kissnödig och hostar som en tok. Det är bar att klä på sig och sätta sig ute i det fria (var en jäkla fin morgon för övrigt) filosofera när man sitter där med byxorna till knäna och försöka att inte hosta. Den där goda morgonciggen kan man bara glömma... Den finns inte just nu.
Nej, jag måste komma på ett sätt att inte vakna av all min snuva, allt mitt hostande, allt pipande i luftrören och verkligen sova ordentligt. Jag känner att jag behöver det. Idag är det lite zombie varning på mig. Jag kommer inte orka nåt tror jag. Får ju inte så mycket sömn. Jäkla allergier och astma!
Telia ringde mig igår. Det är platsbrist så det verkar lite svårt att koppla in telefon. Ursäkta, men vad betyder det? Det har ju funnits telefon i huset innan... Men men... Jag hoppas de kopplar in det på rätt station och att de itne tänker gräva. För fel station betyder inget internet... Panik på byrån då kan jag lova... Och om de ska hålla på och gräva och skit. Gissa om jag ska få betala. *suck*
Jag tycker det känns konstigt att inte vara hemma och packa nu när jag ska flytta. Men, nu är det ju ändå så att det är påsk. Och det ska ju grejas lite här innan jag ska flytta in med så... Det blir nog bra ändå.
Idag känner jag mig lite låg. Lite inne i mig själv på nåt sätt. Vet itne varför riktigt. Kanske det håller på att sjunka in allt som jag inte har haft tid att tänka på innan. Jag har verkligen varit superstressad. Och nu när man får slappna av... Det är ju då allt brukar komma sägs det. Sen kan det vara så att jag har sovit dåligt inatt med. SOM VANLIGT ska jag hålla på och hosta hela jävla natten. Jag börjar bli trött på det. Inte konstigt att jag har ont i haslen så fort jag vaknar och går med skiten hela dan =/ Så vaknar man halv sex på morgonen när man somnat först vid 1 och man är kissnödig och hostar som en tok. Det är bar att klä på sig och sätta sig ute i det fria (var en jäkla fin morgon för övrigt) filosofera när man sitter där med byxorna till knäna och försöka att inte hosta. Den där goda morgonciggen kan man bara glömma... Den finns inte just nu.
Nej, jag måste komma på ett sätt att inte vakna av all min snuva, allt mitt hostande, allt pipande i luftrören och verkligen sova ordentligt. Jag känner att jag behöver det. Idag är det lite zombie varning på mig. Jag kommer inte orka nåt tror jag. Får ju inte så mycket sömn. Jäkla allergier och astma!
tisdag 7 april 2009
Flyttsnurr
Man blir ju knäpp i huvudet av att flytta... Det bara är så... Inte nog med att man har en miljard prylar att packa. Man ska göra en massa viktiga saker. Säga upp elen, flytta telefon och bredband (det går inte så smidigt för mig just nu), man ska fixa hemförsäkringen och mycket mer. Samtidigt som det packas och grejas ska man även lyckas med konsten att visa lägenheten. Inte för att vara den som är den, men förstår folk hur svårt det är att packa en liten liten lägenhet och samtidigt hålla någon form av ordning och visa "titta vad rymligt det är". Ummm... Kanske inte så lätt. Men vem vill eg hyra en lägenhet på 42kvm på 4200kr? Men, efter 6 st visningar så visade det sig att någon ville ha lägenheten. Tyvärr så ville personen inte ha den tidigare. Så jag står med hyran för maj med. Rätt ohett... Men min kära svärmor (som lätt kan vinna pris i bästa svärmors-tävlingen) har sagt att jag inte behöver betala hyra medans jag bor där hos dem medans jag betalar här.
Nu är planene såhär. Packa packa packa! Sen håller jag på och bråkar en hel del med glocalnet som inte vill släppa sina 3 månaders uppsägningstid på 3 månader. Och som fått för sig att jag ska vänta i 20-30 dagar efter den 14:e då telefonen flyttas, på mitt internet. Ursäkta, men telia som jag byter till, kan se till att jag får en mindre störning... Altså, de kan flytta mitt bredband snabbt som en liten blå. Sedan upptäckte jag någonting sjukt intressant igår. Jag testade mitt nät. 8mb. Nu är det ju så att jag betalar för 24mb! Kom igen. Jag borde få pengar tillbaka för över det året jag har haft dem... Men jag tycker de kan visa god vilja att lämna över mig till Telia. Men jag får mer svar idag på hur de ska göra. Jag var vansinnig igår på glocalnet. Och jag kommer fortsätta vara det idag...
Alexis var här i helgen och hjälpte mig att greja med en del. Det var behövligt. Vissa saker kan man bar ainte göra själv. Så är det. End of story... Och framför allt fick jag sova. Det hjälpte inte mot gårdagskvällens ångestattack där jag hyperventilerade i 40 minuter. Men det är sånt man får räkna med...
Tänk att jag ska få lov att ta plats i en familj. Vara välkommen... Det verkar sticka i ögonen på en viss moster till mig. Men hon dömer ut mig utan att känna mig... Tråkigt nog. Men men... Det kasnke blir så när man glömmer vad man har gått igenom, hur man själv har betett sig och rättfärdigar även saker som stöld från barn. Låt mig aldrig glömma vad jag har gjort så jag aldrig slutar att lära mig från mina misstag. Men någonting som inte är ett misstag är att flytta. Att börja om lite, få nogonstans att landa. Och få ge det bästa av sig själv. Spännande! Och jag har faktiskt fått någon att kalla mamma... Min svärmor... Hon är en äkta mamma! Hon betyer mycket för mig...
Nu är planene såhär. Packa packa packa! Sen håller jag på och bråkar en hel del med glocalnet som inte vill släppa sina 3 månaders uppsägningstid på 3 månader. Och som fått för sig att jag ska vänta i 20-30 dagar efter den 14:e då telefonen flyttas, på mitt internet. Ursäkta, men telia som jag byter till, kan se till att jag får en mindre störning... Altså, de kan flytta mitt bredband snabbt som en liten blå. Sedan upptäckte jag någonting sjukt intressant igår. Jag testade mitt nät. 8mb. Nu är det ju så att jag betalar för 24mb! Kom igen. Jag borde få pengar tillbaka för över det året jag har haft dem... Men jag tycker de kan visa god vilja att lämna över mig till Telia. Men jag får mer svar idag på hur de ska göra. Jag var vansinnig igår på glocalnet. Och jag kommer fortsätta vara det idag...
Alexis var här i helgen och hjälpte mig att greja med en del. Det var behövligt. Vissa saker kan man bar ainte göra själv. Så är det. End of story... Och framför allt fick jag sova. Det hjälpte inte mot gårdagskvällens ångestattack där jag hyperventilerade i 40 minuter. Men det är sånt man får räkna med...
Tänk att jag ska få lov att ta plats i en familj. Vara välkommen... Det verkar sticka i ögonen på en viss moster till mig. Men hon dömer ut mig utan att känna mig... Tråkigt nog. Men men... Det kasnke blir så när man glömmer vad man har gått igenom, hur man själv har betett sig och rättfärdigar även saker som stöld från barn. Låt mig aldrig glömma vad jag har gjort så jag aldrig slutar att lära mig från mina misstag. Men någonting som inte är ett misstag är att flytta. Att börja om lite, få nogonstans att landa. Och få ge det bästa av sig själv. Spännande! Och jag har faktiskt fått någon att kalla mamma... Min svärmor... Hon är en äkta mamma! Hon betyer mycket för mig...
Älskade lilla Kate finns inte mer
Den helt underbara och älskvärda hund Kate finns inte mer. Det känns konstigt. Vi hade så många planer. Vi hoppades på fler kullar. Hennes första var det 9 st i. Söta små kräk =P Jag och min älskade hade diskuterat att jag har sånt tålamod så jag skulle kunna ta det där med klickerträning. Han skulle starta en agility-kurs på sin hundklubb. Hon var den hunden som fick en att lugna ner sig. Som man mådde så bra av att klappa. Jag hade inte känt henne länge när hon fick sin kull. Men hon lät mig vara med där inne hos henne. Hur underbart är inte det då? Hon accepterade mig. Alexis sa att hon gärna la sig mellan honom och hans tjejkompisar. Men jag fick gärna sitta nära honom. Jag kände mig accepterad och omtyckt. Och jag accepterade henne och tyckte så enormt mycket om henne. Hon var en klippa... Hon är mycket saknad i familjen. Kommer kännas konstigt att inte bli hälsad avb henne nästa gång jag kommer dit.
Lilla Kate omkom i en tåg-olycka. Jag hoppas att hon har det bra där uppe i hundarnas paradis och får äta allt hon vill och ligga och sola i en lagom härlig sol där allt bara är perfekt... Kommer alltid få en klump i halsen av att se bilder på henne. Men hon gav mig mycket den korta tid jag kände henne. Hon lärde mig att vara mindre rädd för hundar. Hon var en underbar lärare för mig i hundarnas värld. Tack Kate!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)